Största fyndigheten i vår del av världen
Under LKAB:s gruva i Kiruna ligger malmkroppen Per Geijer. Där finns Europas största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, av bolaget uppskattad till över 1,3 miljoner ton så kallade rare earth oxides. Halten är omkring tio gånger högre än i den järnmalm LKAB bryter i dag. Metallerna sitter tillsammans med järn och stora mängder fosfor, vilket gör att de kan tas ut som en biprodukt i en gruva som ändå bryts.
Från avfall till råvara
Kärnan i planen heter ReeMAP. Tanken är att utvinna ett apatitkoncentrat ur det som i dag är gruvavfall i Kiruna och Malmberget, och frakta det med järnväg till en ny industripark i Luleå. Där löses koncentratet upp, och ur det kan man få fosfor till mineralgödsel, sällsynta jordartsmetaller, fluor och dessutom gips som biprodukt. Det är en cirkulär idé: samma berg ger järn, gödsel och magnetmetaller i stället för en avfallshög.
Anläggningen beräknas kosta upp till tio miljarder kronor och ge omkring 500 jobb, med planerad produktionsstart 2027. I maj 2026 fick projektet miljötillstånd, och EU har klassat industriparken som en strategiskt prioriterad verksamhet. Fullt utbyggd bedömer LKAB att den kan täcka flera gånger Sveriges behov av fosfor och en dryg tjugondel av hela EU:s.
Det svåra steget alla glömmer
Att bryta malm och göra ett koncentrat är inte samma sak som att ha färdig metall. Det verkligt svåra är att skilja de sjutton grundämnena från varandra, eftersom de är kemiskt nästan identiska. Det är också den smutsiga delen av processen, och i dag har Europa nästan ingen egen kapacitet för det.
Här har LKAB tagit en genväg. Bolaget har blivit huvudägare i norska REEtec, som utvecklat en separationsteknik som sägs kunna konkurrera med den kinesiska med betydligt mindre miljöpåverkan. REEtec bygger fabriker i Herøya i Norge, tänkta att ta emot material från Kiruna när det börjar flöda.
Varför politiken bryr sig
Bakgrunden är ett akut beroende. Kina bryter en stor del av världens sällsynta jordartsmetaller och kontrollerar en ännu större del av reningen. EU har svarat med lagen Critical Raw Materials Act, som sätter mål om att unionen till 2030 ska bryta minst tio procent och rena en betydligt större andel av sitt eget behov. Sverige, med Per Geijer och LKAB, pekas ut som en nyckelspelare. När fyndigheten presenterades gjordes det med energiministern på plats nere i gruvan, som en nationell angelägenhet.
Ett decennium, inte ett kvartal
Men avståndet mellan pressbild och färdig metall är stort. Att få bryta Per Geijer kräver en egen tillståndsprocess som LKAB först nyligen ansökt om, och som i svensk gruvlagstiftning kan ta många år. Att bygga och trimma in separationen är ännu ett steg. Även fullt utbyggd täcker satsningen bara en del av Europas behov, och de första åren handlar mer om fosfor än om magnetmetaller.
Berget har väntat en miljard år
Metallerna har legat under Kiruna i över en miljard år. Frågan har aldrig varit om de finns, utan om Sverige orkar bygga den tråkiga mitten av kedjan, reningen och förädlingen, och inte bara peka på berget.
Källor
- LKAB: pressmeddelanden om Per Geijer och ReeMAP (2023–2026) - SVT Nyheter: LKAB får tillstånd till en ny industripark för kritiska mineral i Luleå (2026) - LKAB: LKAB blir huvudägare i REEtec AS (2022) - Europeiska kommissionen: Critical Raw Materials Act - Ny Teknik / TT: rapportering om fyndigheten i Kiruna (2023)
Vad tyckte du om artikeln?
