Det har ett namn: frisson
Fenomenet kallas frisson, ett franskt ord för rysning, och det sker när musik, en film eller ett ögonblick av skönhet utlöser en fysisk reaktion: gåshud, pirrande längs ryggraden eller en klump i halsen. Det är ofrivilligt och svårt att kontrollera. Antingen händer det, eller inte.
Forskning visar att uppskattningsvis 55 till 86 procent av människor någon gång upplever frisson. Det är ett vanligt fenomen, men långt ifrån universellt. Nästan hälften av befolkningen verkar aldrig rysas av musik. Och det beror inte på att de är okänsliga. Det beror på att deras hjärna ser lite annorlunda ut.
Hjärnledningar och dopamin
En studie från Harvard-forskaren Matthew Sachs visade med MR-teknik att de som upplever frisson av musik har fler nervtrådar mellan hörselbarken och de delar av hjärnan som hanterar känslor, särskilt det limbiska systemet. Deras hjärnor är bokstavligen mer sammankopplade. Ljud når känslocentrum snabbare och med mer intensitet.
När musiken bygger upp mot ett klimax, en oväntad ackordförändring eller en ton som dröjer en halv sekund längre än förväntat, börjar hjärnan förutspå vad som ska hända härnäst. Det är den förväntningen som triggar dopaminfrisättning. Du blir lite euforisk, och det speglar sig i huden.
Dopaminnivåerna kan stiga med upp till 9 procent vid lyssning på favoritmusik. Det är mer än vad du får av att äta favoritmat, som ger ungefär 6 procent.
Varför just oväntade ögonblick?
Hjärnan reagerar inte lika starkt på det förväntade. Den reagerar på avvikelse. En oväntad ton, en melodi som löser sig annorlunda än du anade, en tonart som plötsligt skiftar. Det är dessa ögonblick som utlöser störst reaktion.
Det kan förklara varför rysningarna ofta kommer på exakt samma ställe i en låt varje gång du lyssnar. Du vet att det kommer, men hjärnan reagerar ändå. Det liknar att veta att något kommer i en skräckfilm, men ändå hoppa till.
Personligheten spelar roll
Den personlighetsegenskap som starkast förutsäger frisson kallas Openness to Experience, eller öppenhet för upplevelser. Människor som poängsätter högt på den egenskapen tenderar att ha rika inre liv, starka känsloresponser och intresse för konst och idéer. De är, rent statistiskt, mer benägna att rysas av musik.
Det handlar inte om att vara mer sårbar. Det handlar om hur tät kopplingen är mellan intellektuell bearbetning och emotionell respons. Folk med hög öppenhet verkar bearbeta estetiska upplevelser djupare.
Vad händer i kroppen?
Det autonoma nervsystemet aktiveras. Hårstrån i huden reser sig, det är samma reflex som hos ett djur som puffar upp pälsen för att se större ut. Hos oss är det ett evolutionärt kvarlevsfall utan praktisk funktion, men med en stark emotionell laddning.
Endorfinerna tar sedan vid. Klimaxet i musiken, det ögonblick spänningen löser sig, triggar kroppens eget opioidsystem. En behaglig avslappning infinner sig. Det är en av anledningarna till att tungsint musik ibland är tröstande att lyssna på, men också djupt tillfredsställande.
Kan man lära sig att rysas?
Kanske. Några studier antyder att aktiv träning i att lyssna uppmärksamt kan öka frekvensen av frisson. Att ta in musik medvetet, utan att göra annat samtidigt, verkar ge starkare respons. Det passar in i vad vi vet om hjärnans plasticitet — dina neurala kopplingar formas delvis av hur du använder dem.
Men alla kan nog inte träna sig till samma intensitet som de naturligt känsliga. Ledningarna ser faktiskt annorlunda ut.
Källor
- Sachs, M. E. et al. (2016). Brain connectivity reflects human aesthetic responses to music. Social Cognitive and Affective Neuroscience. - Salimpoor, V. N. et al. (2011). Anatomically distinct dopamine release during anticipation and experience of peak emotion to music. Nature Neuroscience. - NeuroLaunch. Does Everyone Get Chills from Music? The Science Behind Musical Frisson. - Smithsonian Magazine. What Happens in the Brain When Music Causes Chills?
Vad tyckte du om artikeln?
