Den som saknades
Hösten 2001 gick nobelpriset i kemi till asymmetrisk katalys, konsten att få kemiska reaktioner att bara tillverka den ena av två spegelvända molekyler. Pristagarna blev amerikanerna William Knowles och Barry Sharpless samt japanen Ryoji Noyori. I Frankrike reagerade många kemister med förvåning. En av fältets pionjärer saknades: Henri Kagan vid universitetet i Orsay utanför Paris.
Kagan hade redan 1971 utvecklat ett av de första verktygen för att styra sådana reaktioner. Protesterna blev så omfattande att tidskriften Nature skrev om saken. Samma år delade han i stället det prestigefyllda Wolfpriset med Noyori och Sharpless.
Nu, tjugofem år senare, har Kagan fått nobelpriset ändå. Han är 95 år och därmed en av de äldsta kemipristagarna någonsin. Han delar priset med japanen Kenso Soai, och de belönas för en annan upptäckt än den han förbigicks för. Den här gången handlar det om hur livets kemi kan välja sida.
Livet är vänsterhänt
Lägg dina händer framför dig. De består av samma delar men går inte att lägga ovanpå varandra så att de täcker exakt. De är varandras spegelbilder. Många molekyler fungerar likadant, och kemister kallar dem kirala, efter grekiskans ord för hand.
Här finns en gåta. Aminosyrorna i dina proteiner förekommer nästan uteslutande i vänsterhänt form. Sockret i ditt DNA är högerhänt. Allt liv på jorden har valt samma sida. Men när kemister låter samma molekyler bildas i ett provrör blir det alltid hälften av varje.
Gåtan är gammal. Louis Pasteur sorterade spegelvända kristaller med pincett redan på 1850-talet. 1953 visade den brittiske fysikern Charles Frank vad som teoretiskt skulle krävas för att en reaktion på egen hand ska välja en sida. Men i praktiken lyckades ingen.
Kurvan som inte var rak
Kagan började med en fråga som ingen annan ställde. Kemister styrde redan reaktioner med kirala katalysatorer, molekyler som påskyndar en reaktion utan att själva förbrukas. Alla utgick från att produkten blev lika ensidig som katalysatorn. En katalysator med 50 procent överskott av ena handen borde ge en produkt med 50 procent överskott.
Kagan misstänkte att något inte stämde. Metallen i katalysatorn håller ofta två kirala molekyler samtidigt. Med en blandning av händer får du då tre varianter: höger-höger, vänster-vänster och en blandad. Om den blandade varianten arbetar sämre försvinner den ur räkningen, och kvar blir det rena par som gör jobbet.
1986 publicerade han tre reaktioner som visade just detta. En av dem var för övrigt en reaktion som Sharpless själv hade utvecklat. När Kagan ritade upp resultaten blev kurvan inte rak. Produkten kunde bli mer ensidig än katalysatorn. Fenomenet fick namnet icke-linjär effekt, och det betydde att en liten obalans kan växa.
Slumpen väljer sida
Kenso Soai i Tokyo tog nästa steg. Tänk om produkten själv var katalysatorn? Då skulle varje molekyl av den vinnande handen tillverka fler av sin egen sort, som en kopieringsmaskin som bara kopierar sig själv.
Efter års prövande med olika ämnen hittade han en molekyl som fungerade så. 1995 visade han att ett överskott på bara 2 procent av den ena spegelbilden växte till 87 procent när reaktionen fick köra i flera omgångar.
Det som fick Nobelkommittén att kalla det förmodligen det coolaste experimentet i organisk kemi kom 2003. Soai startade reaktionen med en helt jämn blandning. Ingen hand hade något försprång. Ändå slutade reaktionen med att den ena spegelbilden tog över, ibland upp till 99,99 procent.
Vilken hand som vann avgjordes av rena slumpen. I varje prov uppstod en liten skillnad i början, en molekyl hit eller dit, och den skillnaden förstärktes tills den andra handen nästan var borta. När Soai upprepade försöket vann ibland den vänstra och ibland den högra. Enligt Nobelkommittén hade ingen tidigare åstadkommit detta, med ett undantag: livet självt.
Därför handlar priset om mer än kemi i provrör. Soais reaktion visar att en värld med båda händerna kan bli ensidig helt av sig själv. Det bevisar inte att livet började så, men det visar att det är möjligt. Vad som skulle hända om man byggde liv med motsatt hand kan du läsa om i Spegelbakterien som ingen vågar bygga.
En reservation behövs. Exakt hur Soai-reaktionen fungerar på molekylnivå har kemister diskuterat sedan 1995. Resultatet är väl belagt, men mekanismen är inte helt kartlagd.
Från provrör till apotek
Spegelbilder är ingen akademisk detalj. Kroppens receptorer är själva kirala och kan reagera helt olika på de två formerna av ett läkemedel. Den ena kan hjälpa, den andra vara verkningslös eller skadlig. Därför vill läkemedelsindustrin tillverka bara rätt form.
Nobelkommittén skriver att Kagans upptäckt har haft stor betydelse för kemister som utvecklar reaktioner för läkemedel, smakämnen, dofter och nya material. Per-Ola Norrby, kemist på AstraZeneca, säger till Svenska Kemisamfundet att upptäckterna hjälper till att förbättra processer och utveckla nya reaktioner.
Två pristagare, två vägar
Henri Kagan föddes 1930 i Boulogne-Billancourt utanför Paris och disputerade 1960 vid Collège de France. Han är professor emeritus vid det som då hette Université Paris-Sud. Kenso Soai föddes 1950 i Hiroshima och disputerade 1979 vid Tokyos universitet. Han är professor emeritus vid Tokyo University of Science och tog emot beskedet i Hiroshima, där han kallade dagen en av de mest spännande i sitt liv.
Årets Nobelvecka har belönat flera forskare som väntat länge. Läs också om fysikpristagaren i Den tokiga idén som gjorde Sydpolens is till ett teleskop och om medicinpriset i Nobelpristagaren som tycker att priset kom för tidigt.
Ett värdigt slut
Kagan fick vänta tjugofem år efter att ha blivit förbigången. Det finns en symmetri i att priset till slut kom för upptäckten att små skillnader kan växa sig stora. En liten obalans i ett provrör, en forskare som kämpade vidare. Ibland avgör slumpen vem som vinner, men det krävs också någon som ställer frågan ingen annan ställde.
Källor
- Kungl. Vetenskapsakademien, pressmeddelande och populärvetenskaplig information om Nobelpriset i kemi 2026 (7 oktober 2026)
- Puchot C, Samuel O, Duñach E, Zhao S, Agami C, Kagan HB. Nonlinear effects in asymmetric synthesis. Journal of the American Chemical Society 108, 2353–2357 (1986)
- Soai K, Shibata T, Morioka H, Choji K. Asymmetric autocatalysis and amplification of enantiomeric excess of a chiral molecule. Nature 378, 767–768 (1995)
- Chemistry World: Explainer: what are autocatalysis and non-linear effects (7 oktober 2026)
- Svenska Kemisamfundet: Nobelpriset i kemi 2026 – kemister kommenterar (7 oktober 2026)
- The Globe and Mail / AP: Nobel Prize in Chemistry awarded to mirror molecule explorers (7 oktober 2026)
- Nature: French Nobel protest makes chemist a cause célèbre (2001)
Vad tyckte du om artikeln?
