Glad, men tveksam
De flesta som får samtalet från Stockholm blir bara lyckliga. Georg Nagel blev lycklig och lite tveksam. När CNN intervjuade honom efter tillkännagivandet sa han att han bara känner till en enda patient som har haft nytta av optogenetik. Därför tyckte han att det var för tidigt för ett pris i just medicin.
Det är en ovanlig sak att säga om sitt eget nobelpris. Men Nagel har en poäng, och den förtjänar att vi tar den på allvar. Samtidigt händer det något just nu som kan göra hans ord inaktuella redan nästa år.
Årets pris i fysiologi eller medicin delas lika mellan Nagel, Peter Hegemann och Karl Deisseroth. De får priset för upptäckter kring ljusstyrda jonkanaler och optogenetik, en metod där du styr utvalda nervceller med ljus. Var och en får fyra miljoner kronor.
Algen som simmar mot solen
Historien börjar inte i en hjärna utan i en damm. I början av 1990-talet ville Peter Hegemann förstå hur den gröna encelliga algen Chlamydomonas hittar ljuset. Algen har en liten ögonfläck och simmar mot ljus för att kunna fotosyntetisera.
På 2000-talet hittade Hegemann och Nagel svaret: ett protein i algens yta som de kallade kanalrodopsin. När blått ljus träffar proteinet öppnas en kanal genom cellens membran. Laddade partiklar, joner, strömmar in och skapar en elektrisk signal.
Nagel var specialist på jonkanaler vid Max Planck-institutet för biofysik i Frankfurt. Han lät grodägg tillverka proteinet och kunde visa att det fungerade även där. Det var den viktiga detaljen. Proteinet var en färdig ljusstyrd strömbrytare som gick att flytta mellan arter.
Psykiatern som ville trycka på knappen
Karl Deisseroth var en ung psykiater som just startat sitt labb vid Stanford. Han störde sig på en grundläggande begränsning i hjärnforskningen. Forskare kunde se vilka nervceller som var aktiva under ett visst beteende, men inte bevisa att just de cellerna orsakade beteendet.
Tänk dig att du försöker förstå en orkester genom att bara lyssna. Du hör att fiolerna spelar när musiken blir sorglig, men du vet inte om det är fiolerna som skapar sorgen. Optogenetiken gav forskarna möjlighet att tysta fiolerna och höra vad som hände.
2005 förde Deisseroths grupp, i samarbete med Nagel och Ernst Bamberg, in genen för kanalrodopsin i nervceller från råtta. Korta pulser av blått ljus fick cellerna att signalera på kommando. Två år senare väckte hans grupp sovande möss genom att med ljus aktivera en liten grupp nervceller som styr vakenhet. Ljuset leddes in i hjärnan via tunna optiska fibrer.
Deisseroth delade med sig av verktygen nästan direkt. I dag använder tusentals laboratorier dem, och forskare på Karolinska Institutet beskriver neurovetenskapen som delad i ett före och ett efter.
Ett verktyg eller en behandling?
Här blir Nagels tvekan begriplig. Även Thomas Perlmann, sekreterare i Nobelförsamlingen, beskriver optogenetik som i första hand ett verktyg för grundforskning. Kunskapen om hjärnans kretsar för rädsla, minne och beroende har vuxit enormt. Men nästan ingen patient har ännu fått behandling.
Problemet är enkelt att förstå. Metoden kräver att du för in en främmande gen i hjärnceller och sedan leder ljus dit. Det är svårt att göra säkert i en människohjärna.
Men nobelpriset i medicin har alltid haft plats för fysiologi, alltså kunskap om hur kroppen fungerar. Priset kräver inte att en upptäckt redan har botat någon. Det är också en av anledningarna till att det betraktas som världens finaste vetenskapliga pris, något du kan läsa mer om i Nobel-paradoxen.
Ögat är undantaget
Det finns ett ställe i kroppen där ljus kommer in utan fiberkabel: ögat. Vid den ärftliga sjukdomen retinitis pigmentosa dör näthinnans ljuskänsliga celler, tapparna och stavarna. Cellerna bakom dem, som skickar signalerna vidare till hjärnan, finns ofta kvar.
Idén är att göra de överlevande cellerna ljuskänsliga med kanalrodopsin. 2006 fungerade det i blinda möss. 2021 rapporterade forskaren Botond Roska och hans kollegor att en blind man med sjukdomen hade fått tillbaka en del av synen. Han använde specialglasögon som projicerade ljus på den behandlade näthinnan. Det är troligen den patient Nagel syftar på.
Nästa år kan det vara fler
I september accepterade den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA en ansökan från bolaget Nanoscope om att godkänna genterapin Mogenry mot retinitis pigmentosa. Beslut väntas under första halvåret 2027. En av ljusproteinerna i behandlingen bygger på en variant av kanalrodopsin som Ernst Bamberg, Nagels mångåriga samarbetspartner, utvecklat.
Behandlingen ges som en enda injektion i ögat och kräver enligt bolaget inga glasögon. Bolaget uppger att behandlade patienter efter tre år i snitt läste ungefär tre rader längre ned på syntavlan än när de började. Det är bolagets egna siffror, och FDA:s granskning får visa hur väl de håller.
Tre mycket olika forskare
Peter Hegemann, 71, är född i Münster och är i dag professor i neurovetenskap vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Georg Nagel, 73, är professor i molekylär växtfysiologi vid universitetet i Würzburg. Två tyska biofysiker som ägnade sig åt alger och växtceller.
Karl Deisseroth, 54, är professor i både bioteknik och psykiatri vid Stanford. Han tar fortfarande emot patienter med depression och autism. 2021 skrev han boken Projections, där patienternas berättelser vävs ihop med hjärnforskningen. När Nobelkommittén ringde hade han just somnat efter att ha jobbat sent med en artikel.
En strömbrytare, inte ett botemedel
Kanske har både Nagel och Nobelförsamlingen rätt. Priset belönar inte en behandling utan en strömbrytare. Den har redan förändrat vad vi vet om hjärnan, och behandlingarna kommer i så fall efteråt.
Det mest slående är ändå var allt började. Ingen forskningsfinansiär hade valt att studera en damm-alg för att förstå mänsklig rädsla. Om FDA säger ja nästa år kan Nagel behöva räkna om sina patienter.
Källor
- Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet, pressmeddelande om Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2026 - Karolinska Institutet: The discovery sheds light on the brain's mysteries (6 oktober 2026) - CNN: Nobel Prize in medicine awarded to trio for technique that helps decode mysteries of the brain (5 oktober 2026) - R&D World: Optogenetics just won the Nobel Prize, its first therapy is already under FDA review (5 oktober 2026) - Boyden ES, Zhang F, Bamberg E, Nagel G, Deisseroth K. Millisecond-timescale, genetically targeted optical control of neural activity. Nature Neuroscience 8, 1263–1268 (2005) - Sahel JA m.fl. Partial recovery of visual function in a blind patient after optogenetic therapy. Nature Medicine (2021)
Vad tyckte du om artikeln?
