Bilden som styr debatten
När bioenergi kommer på tal dyker samma bild upp. En avverkad skog, en hög av stammar, en skorsten. Antingen är du för och ser fossilfri värme, eller emot och ser skogsskövling för att elda upp.
Problemet är att bilden stämmer dåligt med vad som faktiskt hamnar i pannorna.
Bioenergi är Sveriges största förnybara energikälla. År 2023 uppgick den slutliga energianvändningen i landet till drygt 353 terawattimmar, och biobränslen stod för nästan 93 av dem. Räknat på total energitillförsel snarare än slutanvändning landar Naturvårdsverket på omkring 30 procent. Att siffrorna skiljer sig åt är inte fusk, utan följden av att du kan mäta energi på två olika ställen i kedjan. Men båda versionerna säger samma sak: det här är ingen randföreteelse.
Och tillförseln har tredubblats på fyrtio år. År 1970 var två procent av bränslet i svensk fjärrvärme biobränsle. Resten var olja och kol.
Den största posten är en kemikaliesoppa
Börja med den enskilt största källan, som nästan aldrig nämns i debatten.
När ett massabruk kokar träflis för att lösa upp ligninet, det som håller ihop veden, blir det kvar en mörk vätska. Den kallas svartlut. Den innehåller både kokkemikalierna och det organiska material som inte blev pappersmassa. Bruken eldar den i särskilda pannor, dels för att återvinna kemikalierna, dels för att få ånga och el.
Enligt Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens bioenergigrupp ger massaindustrins avlutar omkring 46 terawattimmar per år. Det är mer än Sveriges samlade vindkraft, och det sker inuti industrianläggningar utan att någon avverkar ett enda extra träd för ändamålet. Svartluten uppstod som ett avfallsproblem. Idag driver den bruken.
Samma logik gäller sågverken. Bark, spån och kutterspill är restprodukter från att tillverka brädor. En del blir pellets, en del eldas på plats.
Det som faktiskt kommer direkt från skogen
Sedan finns den del som många tror är hela historien: bränsle som hämtas direkt ur skogen.
De kallas primära skogsbränslen och ger ungefär 25 terawattimmar om året. Det är grenar och toppar som blir kvar efter avverkning, alltså grot, småträd från röjning och gallring, stubbved samt virke som har röta eller andra kvalitetsfel och därför inte duger till sågning.
Grot ensamt låg på knappt 10 terawattimmar 2022, en minskning från 10,6 terawattimmar 2013. Skogforsk bedömer att uttaget skulle kunna vara ungefär dubbelt så stort. Att det inte är det beror inte på skogsbrist utan på logistik och konkurrens från billigare bränslen, bland annat importerat returträ. När skogsindustrin gick bra fanns det gott om bark och spån, och då lönade det sig sämre att köra ut riset ur skogen.
Det är också här den verkliga miljökonflikten sitter. Grenar och toppar som lämnas kvar bryts ner och återför näring och kol till marken, och död ved är livsmiljö för ett stort antal arter. Ett hårdare uttag ger mer bränsle och fattigare mark. Vi har skrivit om hur kolet i själva marken fungerar i Gammal skog lagrar mer kol, men inte på det sätt du tror.
En fjärdedel är sopor
Den tredje delen är inte skog alls.
Av bränslet i svensk el- och värmeproduktion 2024, exklusive kärnbränsle, stod trädbränslen för 49,5 procent och avfall för 28,7 procent. Fossila bränslen i form av eldningsolja, naturgas och stenkol utgjorde 3,4 procent. Totalt förbrukades 66,4 terawattimmar bränsle.
Avfallets andel ökade samtidigt som trädbränslenas minskade, och det är inte helt oskyldigt. Sopor är inte fullt ut biogena. Plasten i avfallet är fossil, och när andelen plast steg 2024 ökade fjärrvärmens klimatutsläpp trots att den totala produktionen minskade.
Därför går bioenergin inte att skala upp fritt
Här blir konsekvensen av allt detta obekväm för båda sidor.
Eftersom merparten av bioenergin är en biprodukt bestäms volymen av något annat än energipolitik. Den bestäms av hur mycket massa och sågade trävaror Sverige tillverkar. Går massaindustrin ner, minskar svartluten. Bromsar sågverken, minskar barken och spånet. Ingen energiminister i världen kan besluta fram mer restprodukter.
Det syns i statistiken för biokraften. På pappret finns ungefär 4 200 megawatt installerad biokrafteffekt i landet, med en normalårsproduktion runt 17,7 terawattimmar. Men den faktiska elproduktionen i kraftvärmeverken låg på 5,6 terawattimmar 2024, en minskning med 18 procent på ett år. Förklaringen var höga biobränslepriser i kombination med tidvis mycket låga elpriser, vilket helt enkelt gjorde det olönsamt att producera el. I stället ökade elpannorna sin värmeproduktion till den högsta nivån sedan 2005.
Tänk efter vad det innebär. Anläggningar som kan leverera planerbar el mitt i vintern köper hellre el från nätet för att göra värme. Vad som döljer sig bakom märkningen på din elräkning har vi tittat på i Vad som verkligen gömmer sig i din gröna el.
Skorstenen som räknas som noll
Så till den fråga som forskare bråkar mest om.
När du eldar biomassa släpper skorstenen ut koldioxid. Per kilowattimme är utsläppet i själva förbränningen ofta högre än för kol, eftersom ved innehåller mer syre och mer fukt och därmed ger mindre energi per kolatom. Ändå står det noll i energisektorns bokföring.
Det är inte ett påstående om fysik. Det är en bokföringsregel. Utsläppet ska i stället fångas upp på markanvändningssidan, i det som kallas LULUCF, där skogens tillväxt och avverkning räknas. Tanken är att undvika dubbelräkning. Om utsläppet bokfördes både när trädet avverkas och när det bränns skulle summan bli fel.
Problemet uppstår när regeln läses som ett faktapåstående. IPCC:s egen arbetsgrupp för utsläppsinventeringar är ovanligt tydlig på den punkten: riktlinjerna förutsätter inte automatiskt att biomassa för energi är kolneutral, inte ens när den anses vara hållbart producerad.
EU-kommissionens forskningscentrum JRC har gått igenom litteraturen och kommer fram till att utfallet varierar enormt beroende på vilket fossilt bränsle som ersätts, hur effektivt biomassan används, hur snabbt skogen växer tillbaka och hur mycket kol som fanns i landskapet från början. I de flesta fall ger bioenergin en faktisk ökning av koldioxidhalten på kort sikt, alltså under ett decennium. På lång sikt kan den ge en klimatvinst, men återbetalningstiden för den så kallade kolskulden sträcker sig från några decennier till århundraden.
Skillnaden mellan restprodukt och stamved är avgörande här. Svartlut som ändå hade bränts, eller bark som rötar på en hög, har nästan ingen kolskuld alls. Ett träd som fälls särskilt för att eldas har en lång. Det är därför frågan om vad bränslet består av inte är en detalj, utan hela svårigheten.
Det du bör hålla isär
Debatten förs som om bioenergi vore en enda sak. Den är minst tre.
Den första är industrins interna energiåtervinning, som knappast någon har invändningar mot när den beskrivs korrekt. Den andra är avfallsförbränningen, där den verkliga klimatfrågan handlar om plast snarare än om skog. Den tredje är uttaget direkt ur skogen, där både kolskuld och biologisk mångfald är reella problem som ökar ju mer du tar.
När någon säger att bioenergi är klimatneutralt, eller att den är lika illa som kol, är det värt att fråga vilken av de tre personen talar om. Svaret är nästan alltid att frågan aldrig ställdes.
Källor
- Energimyndigheten, Slutgiltig statistik för el och fjärrvärme 2024 (bränsleandelar, 66,4 TWh) - Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Bioenergigruppens slutrapport (avlutar ca 46 TWh, primära skogsbränslen ca 25 TWh) - Skogforsk och Energi.se, Uttag av grot i energisektorn (9,7 TWh 2022, potential ca 21 TWh) - Energiföretagen Sverige, Lokala Miljövärden 2024 (kraftvärmens elproduktion 5,6 TWh, elpannor) - Bioenergitidningen, Biokraftkartan 2025 (ca 4 200 MW, 17,7 TWh normalårsproduktion) - IPCC Task Force on National Greenhouse Gas Inventories (2024) om kolneutralitet - Joint Research Centre, Carbon accounting of forest bioenergy, kritisk litteraturgenomgång - Naturvårdsverket och Energimyndigheten, energitillförsel och slutlig energianvändning
Vad tyckte du om artikeln?
