Det stora strömavbrottet i Spanien – vad hände egentligen?

# Det stora strömavbrottet i Spanien – vad hände egentligen?

Den 28 april 2025, klockan 12:33, slocknade hela Iberiska halvön. Spanien, Portugal, Andorra och ett hörn av sydvästra Frankrike förlorade strömmen samtidigt. Över 50 miljoner människor drabbades, och i delar av regionen tog det upp till sexton timmar innan elen var tillbaka. Det var det allvarligaste elavbrottet i Europa på över tjugo år.

Nästan omedelbart delade sig förklaringarna i två läger. Det ena hävdade att för mycket sol och vind hade gjort nätet instabilt. Det andra avfärdade allt sådant som teknikfientligt nonsens. Sanningen, som den nu framträder i flera oberoende utredningar, är mer intressant än båda – och kräver att du först reder ut fyra begrepp som ständigt blandas ihop.

Effekt, energi, frekvens och spänning

I energidebatten används de här orden ofta som om de betydde samma sak. Det gör de inte.

Effekt är hur mycket el som produceras eller förbrukas i ett givet ögonblick, mätt i watt. Energi är effekt över tid – effekt gånger timmar, mätt i wattimmar. En glödlampa på 60 watt som lyser i en timme har förbrukat 60 wattimmar energi.

Frekvensen är hur snabbt växelströmmen pendlar, i Europa 50 gånger i sekunden (50 Hz). Frekvensen är en egenskap hos hela det sammankopplade systemet på en gång – ett enda tal som speglar balansen mellan produktion och förbrukning i hela synkronområdet. Produceras det mer än vad som förbrukas stiger frekvensen, produceras det mindre faller den. Systemet håller frekvensen stabil tack vare tröghet, den rörelseenergi som finns lagrad i roterande turbiner och generatorer, och tack vare snabb reglering.

Spänningen är något annat. Den är lokal, inte systemövergripande, och kan skilja sig mellan olika punkter i nätet samtidigt. Reaktiv effekt styr spänningen, och det är just spänningen – inte frekvensen – som är nyckeln till vad som hände i Spanien.

Den distinktionen är avgörande. Det vanligaste argumentet i debatten, att avbrottet berodde på för lite svängmassa, handlar om frekvensstabilitet. Men det spanska haveriet var i grunden ett spänningsproblem.

Minut för minut

Förloppet började inte med ett dramatiskt fel utan med svängningar i nätet. Enligt ENTSO-E:s utredning utlöstes oscillationer först mellan 12:03 och 12:08, kopplade till en felaktig växelriktarstyrning, och därefter mellan 12:19 och 12:22 i det bredare europeiska nätet. Systemoperatörerna dämpade svängningarna genom att minska elexporten till Frankrike och koppla samman ledningar i södra Spanien. Åtgärden lugnade svängningarna – men höjde spänningen i det iberiska systemet.

Runt klockan 12:32 sköt spänningen i höjden. En snabb, okontrollerad överspänning fick det ena kraftverket efter det andra att koppla bort sig automatiskt, eftersom deras skyddssystem löser ut när spänningen blir för hög. ENTSO-E anger att omkring 2,2 GW produktion försvann på kort tid; det amerikanska elforskningsinstitutet EPRI:s tidiga analys talar om ännu mer, varav cirka 1 GW direkt kopplat till överspänning. Bortkopplingarna matade en självförstärkande spiral: ju mer produktion som föll bort, desto mer rubbades balansen.

Sedan kom separationen – och här är det viktigt att vara exakt, eftersom den ofta beskrivs fel. Frankrike fattade inte ett beslut om att koppla bort Spanien för att skydda sin egen frekvens. Klockan 12:33:20 löste sammankopplingen mot Marocko ut, och en millisekund senare kopplade automatisk skyddsutrustning bort växelströmsledningarna mellan Frankrike och Spanien för att förhindra förlust av synkronism. Tre sekunder senare, 12:33:23, fullbordades separationen när likströmsledningarna (HVDC) till Frankrike löste ut. Det europeiska nätet kopplade alltså bort halvön automatiskt, snabbt och säkert – vilket räddade resten av Europa från att dras med i mörkret.

Först då, när Iberiska halvön var en isolerad ö, uppstod frekvensfallet. Med den plötsliga obalansen mellan produktion och förbrukning föll frekvensen, vilket utlöste ytterligare bortkopplingar på grund av underfrekvens. Inom loppet av sekunder kollapsade hela det spansk-portugisiska systemet.

Notera ordningen: överspänning först, frekvensfall sist – och frekvensfallet skedde i Iberien efter separationen, inte i Frankrike före den. Spaniens kärnkraftverk stannade som en följd av kollapsen, genom automatisk säkerhetsavstängning. De var alltså en konsekvens, inte en orsak.

Tre myter

Tre förklaringar har fått stor spridning. Utredningarna underkänner alla tre.

Myten att förnybart orsakade avbrottet. ENTSO-E:s ordförande Damián Cortinas var vid presentationen tydlig med att problemet var spänningsreglering, inte energislaget i sig. Det stämmer att en stor del av de bortkopplade anläggningarna var sol- och vindkraft med kraftelektronik (växelriktare) – den rapport som det portugisiska forskningsinstitutet INESC TEC tog fram på uppdrag av elbolagens branschorganisation AELEC anger att omkring 80 procent av bortkopplingarna var kopplade till kraftelektronikbaserad produktion. Men det betyder inte att förnybart är inneboende instabilt. Det betyder att skyddsinställningarna och spänningsregleringen inte var anpassade för situationen.

Myten att kärnkraftsstopp orsakade avbrottet. Som framgår ovan stannade reaktorerna automatiskt när nätet redan hade kollapsat. Orsak och verkan är ombytta.

Myten att mer svängmassa hade räddat systemet. Detta är den mest tekniskt klädda invändningen, och därför värd att bemöta noga. ENTSO-E:s rapport är uttrycklig: även om systemets tröghet hade varit större hade förlusten av synkronism inte kunnat undvikas, givet den hastighet med vilken systemet nådde en punkt utan återvändo. Svängmassa hanterar frekvens. Problemet var spänning.

Vem säger vad – och varför är de ändå överens?

Här är den verkligt intressanta frågan, och den som du som kritisk läsare bör ställa: kan man lita på utredningarna när de aktörer som granskas också riskerar att få skulden?

Det är en rimlig invändning. Och det fina är att det inte finns en enda spansk berättelse, utan flera som pekar finger åt varandra. Den spanska regeringens utredningskommitté, ledd av minister Sara Aagesen, lade en del av ansvaret på nätoperatören Red Eléctricas planering och på att kraftverk inte levererade den spänningsreglering de skulle. Red Eléctrica själv nekade till fel och pekade tillbaka på producenterna. Elbolagens sida, genom INESC TEC-rapporten, pekade i sin tur på brister i spänningskontrollen, det vill säga mot operatören.

Tre parter med rakt motstående intressen – regering, systemoperatör och kraftbolag – som alla helst vill lägga skulden någon annanstans. Och ändå konvergerar de på samma fysikaliska händelseförlopp: överspänning, kaskadbortkoppling, automatisk separation, frekvenskollaps.

Den bilden bekräftas dessutom utifrån. NREL, det amerikanska nationella laboratoriet för förnybar energi, gjorde en egen analys (Lara, Kroposki, Elgindy, Henriquez-Auba och Wright, 2025) baserad på delvis offentliga mätdata om oscillationer, frekvens och spänning. En oberoende, granskad vetenskaplig artikel publicerad i januari 2026 går ännu längre och bygger en egen fysikalisk modell, som forskarna kallar en överspänningsdriven blackout – ett fenomen som de menar är nytt i litteraturen. Deras slutsats är att systemet drevs med otillräcklig säkerhetsmarginal, främst på grund av brist på synkron förmåga att absorbera reaktiv effekt i centrala och södra Spanien, i kombination med ett lågt belastat transmissionsnät i samma områden.

När parter som vill skylla på varandra, och utomstående forskare utan något i potten, oberoende landar i samma mekanism – då är beskrivningen av vad som fysiskt hände robust. Det som fortfarande är genuint omtvistat är ansvaret, inte fysiken. Och en ärlig brasklapp hör hemma här: den allra mest finkorniga sekvensen, exakta tidsstämplar och megawatt per bortkoppling, vilar fortfarande på data som Red Eléctrica och ENTSO-E förfogar över. Ingen utomstående har kunnat återskapa varje siffra ur rådata. Men det kvalitativa förloppet är bekräftat från flera håll.

Vad betyder det framåt?

Slutsatsen pekar inte tillbaka mot termiska kraftverk eller kärnkraft som räddning. ENTSO-E framhåller att lösningarna redan är tekniskt tillgängliga: starkare driftrutiner, bättre övervakning av systemets beteende i realtid och tätare samordning och datadelning mellan aktörerna. Konkret handlar det om bättre spännings- och reaktiv effektreglering, om skyddsinställningar i växelriktare som inte löser ut i onödan vid övergående spänningstoppar, om nätbildande växelriktare och synkronkompensatorer som kan stabilisera nätet, och om bättre verktyg för att upptäcka och dämpa oscillationer.

Med andra ord: ett elsystem med mycket sol och vind kan vara stabilt, men det kräver att kraftelektroniken får uppgiften att aktivt bidra till spänningsstabiliteten – inte bara mata in effekt när solen skiner. Det spanska avbrottet var, som ENTSO-E uttrycker det, en händelse av ett nytt slag. Lärdomen är inte att vrida klockan tillbaka, utan att bygga reglerna och tekniken kring det system vi faktiskt har.

Källor

- ENTSO-E, Expert Panel, slutrapport om avbrottet den 28 april 2025 (publicerad 20 mars 2026) samt den faktarapport panelen släppte 3 oktober 2025. - Spanska regeringens utredningskommitté (MITECO), redovisad 17 juni 2025. - Red Eléctrica de España, egen rapport, 18 juni 2025. - INESC TEC, analys på uppdrag av AELEC, juli 2025. - Lara, J. D., Kroposki, B., Elgindy, T., Henriquez-Auba, R. och Wright, J. (2025): April 28th 2025 Iberian Blackout: Analysis of Available Information. NREL. DOI 10.2172/2587951. - Vetenskaplig artikel: The overvoltage-driven blackout of the Iberian Peninsula on 28th April 2025 (ScienceDirect, januari 2026). - EPRI, tidig analys presenterad i webbsändning 6 maj 2025.