Ett år av kosmisk oro
I november 2025 publicerades en studie som får betraktas som ovanligt dramatisk för att komma från kosmologin. Ett forskarlag lett av Young-Wook Lee vid Yonsei-universitetet i Sydkorea hävdade att universums expansion inte längre accelererar. Tvärtom skulle den redan ha gått in i en fas av inbromsning.
Om det stämde föll en av modern fysiks hörnstenar. Upptäckten att expansionen accelererar gav 2011 års nobelpris i fysik och är hela skälet till att vi överhuvudtaget talar om mörk energi, den okända kraft som tycks driva isär rymden.
Nu har ett internationellt forskarlag gått igenom påståendet. Slutsatsen är att accelerationen står sig. Analysen publicerades i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society och leddes av Phil Wiseman vid University of Southampton.
Vad supernovorna egentligen mäter
För att förstå bråket behöver du veta hur mätningen går till. Kosmologer använder en särskild sorts stjärnexplosion, typ Ia-supernovor, som uppstår när en vit dvärgstjärna sprängs. De antas lysa ungefär lika starkt överallt i universum.
Därför fungerar de som måttstockar. Om du vet hur ljusstark en explosion är i sig, och mäter hur svag den ser ut härifrån, kan du räkna ut avståndet. Jämför du avståndet med hur snabbt objektet avlägsnar sig från oss får du expansionens historia.
Det var precis den mätningen som gav nobelpriset till Adam Riess, Brian Schmidt och Saul Perlmutter. De mer avlägsna supernovorna var svagare än de borde vara. Universum utvidgas alltså allt fortare.
Hela byggnaden vilar på ett antagande: att en supernova i det unga universum lyste lika starkt som en supernova i dag. Det var precis det antagandet det sydkoreanska laget angrep.
Felet låg i åldern
Deras argument var att stjärnpopulationerna förändras när universum åldras, och att supernovor från äldre stjärnor därför inte lyser lika starkt. Om en del av ljussvagheten hos avlägsna supernovor beror på stjärnornas ålder i stället för på avstånd, blir accelerationen en synvilla.
Wisemans grupp granskade hur åldrarna hade uppskattats. Där hittade de problemet. Den tidigare analysen behandlade galaxens ålder som om den vore detsamma som åldern på den enskilda stjärna som exploderade. En galax kan vara tio miljarder år gammal och ändå föda nya stjärnor.
Dessutom hade analysen inte hanterat värdgalaxernas massa på rätt sätt. Att korrigera för massan hos den galax som håller supernovan är ett standardsteg i modern kosmologi, eftersom den påverkar hur ljusstark explosionen ser ut.
När båda korrigeringarna görs håller accelerationen. Riess formulerar det som att extraordinära påståenden kräver särskilt noggrann prövning, och att bevisen för acceleration förblir påfallande stabila när supernovorna kalibreras mot sina miljöer.
Mysteriet finns kvar
Här är det lätt att dra fel slutsats. Att accelerationen består betyder inte att kosmologin är färdig. Den betyder att vi är tillbaka vid samma svåra fråga som förut: vad är mörk energi?
Det finns dessutom en separat och fortfarande öppen debatt om huruvida mörk energi är konstant eller förändras över tid. Den bygger på helt andra data, främst från kartläggningen DESI, och den påverkas inte av att supernovaanalysen nu har underkänts. Vi har skrivit om den frågan i Mörk energi förändras och det ändrar allt
Wiseman uttrycker det som att krisen avvärjdes men gåtan finns kvar. Nu kan forskarna återgå till att fundera på vad mörk energi är, i stället för att undra om den existerar.
Så här ser vetenskap ut när den funkar
Det frestande att läsa den här historien som ett misslyckande. En uppmärksammad studie visade sig vara fel, och allt är som förut.
Men titta på vad som faktiskt hände. En grupp forskare ifrågasatte ett av fältets mest etablerade resultat. De publicerade sitt underlag. Andra forskare, däribland två av dem som gjorde den ursprungliga upptäckten, gick igenom räkningarna och hittade ett metodfel. Hela förloppet tog mindre än ett år.
Mark Sullivan, en av forskarna bakom den nya analysen, påpekar att det är så framsteg sker. Att ifrågasätta etablerade sanningar är nödvändigt även när ifrågasättandet visar sig vara felaktigt. Debatten tvingade fram nya sätt att tänka kring hur supernovor exploderar och hur mörk energi kan mätas mer exakt.
Det är inte så att vetenskapen aldrig har fel. Poängen är att den har en mekanism för att upptäcka det.
Källor
- Wiseman, P., Popovic, B., Sullivan, M., Riess, A. G., m.fl. Still accelerating: type Ia supernova cosmology is robust to host galaxy age evolution. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 2026, 549(3). DOI: 10.1093/mnras/stag797 - Royal Astronomical Society, pressmeddelande 29 augusti 2026 - Lee, Y.-W. m.fl. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, november 2025 - Nobelpriset i fysik 2011: Perlmutter, Schmidt och Riess
Vad tyckte du om artikeln?
