Ett litet bränsle med stor räckvidd
Sjöfarten står för ungefär 3 procent av världens växthusgasutsläpp. Det låter blygsamt. Men fartyg fraktar mer än 80 procent av allt du äger, från bananer till mobiltelefoner, och länge gjorde de det på ett av de smutsigaste bränslen som existerar.
Bränslet heter tjockolja, eller tung eldningsolja. Det är den trögflytande resten som blir kvar när raffinaderiet har tagit ut bensin och diesel ur råoljan. Billigt, energirikt och fullt av svavel.
Vad som kom ut ur skorstenen
När svavelrik olja brinner bildas svaveloxider, förkortat SOx. I luften omvandlas de till små partiklar som tränger djupt ner i lungorna. Fartygen släppte också ut kväveoxider och sot. Tillsammans bildar de fina partiklar, den sortens luftförorening som forskningen tydligast kopplar till hjärt-kärlsjukdom, lungcancer och astma.
Före 2020 fick fartygsbränsle innehålla upp till 3,5 procent svavel. Det är ungefär 3 500 gånger mer än vad som tillåts i vägdiesel. En enda stor container kunde släppa ut lika mycket svavel som miljontals bilar. Forskning uppskattade att fartygens avgaser bidrog till uppemot 400 000 förtida dödsfall per år, de flesta hos människor som bor nära kuster och hamnar.
Beslutet som räddade liv
Därför bestämde FN-organet IMO att strama åt. Från januari 2020 sänktes den tillåtna svavelhalten från 3,5 till 0,5 procent globalt. I känsliga områden som Östersjön och Nordsjön gäller ännu tuffare 0,1 procent. Utsläppen av svavel från sjöfarten föll med omkring 80 procent nästan över en natt.
Hälsovinsten var enorm. En finsk studie som lämnades till IMO uppskattade att åtgärden skulle förhindra över en halv miljon förtida dödsfall under åren 2020 till 2025. En forskargrupp ledd av atmosfärforskaren Mikhail Sofiev räknade i tidskriften Nature Communications ut att renare bränsle skulle minska sjöfartens dödsfall med drygt en tredjedel och astmafallen med ännu mer.
Men samma studie bar på en obekväm fotnot. Titeln löd, i översättning, ungefär: renare fartygsbränsle ger folkhälsovinster med klimatpris.
Den osynliga parasollen
Här ligger paradoxen. Svavelpartiklarna dödade människor. Men uppe i atmosfären gjorde de också något annat. De reflekterade solljus rakt tillbaka ut i rymden, och de fungerade som frön som gjorde molnen över haven vitare och mer speglande. Effekten var så tydlig att man kunde se ljusa streck efter fartygen på satellitbilder, som kondensstrimmor fast i molnen.
Det här lagret av partiklar var en osynlig parasoll. Under decennier hade den kylt planeten och maskerat en del av den uppvärmning som koldioxiden orsakar. När svavlet försvann vek parasollen undan, och värmen kom fram.
Hur mycket? En grupp klimatforskare ledd av Ragnhild Skeie vid norska Cicero använde fyra klimatmodeller och landade på en extra strålningsdrivning på ungefär 0,07 watt per kvadratmeter. Det motsvarar två till tre års normal ökning av koldioxidens effekt, utlöst på ett par år. Andra grupper, som Tianle Yuan med kollegor, kom fram till liknande siffror och kopplade dem till att 2023 blev det varmaste året som uppmätts.
Veteranforskaren James Hansen gick längst och menade att svavelbeslutet var en viktig orsak bakom värmerekorden 2023 och 2024. Men bilden är omtvistad. Andra studier hävdar att signalen är så liten att den drunknar i klimatets naturliga variationer. Storleksordningen är alla överens om, men den exakta effekten är fortfarande under debatt.
Två sanningar samtidigt
Det obekväma är att båda sakerna är sanna på en gång. Svavlet var giftigt för lungorna och kylande för klimatet. Du kan inte behålla det ena utan det andra, och ingen seriös forskare föreslår att vi ska börja elda smutsig olja igen för att svalka jorden.
Lärdomen pekar åt ett annat håll. Svavelpartiklarna försvinner ur luften på några dagar. Koldioxiden dröjer kvar i århundraden och har ingen kylande motvikt alls. Det är därför övergången till renare fartygsbränslen, batteridrift på korta sträckor och elektrobränslen som metanol och ammoniak till slut måste handla om själva koldioxiden, inte bara om svavlet. Att fånga in utsläpp i efterhand är fortfarande dyrt och marginellt, något vi skrivit om i 40 miljarder dollar, och vi fångar en tusendel av utsläppen.
Sjöfartens svaveltak blev något ingen planerade: ett oavsiktligt geoexperiment i planetär skala. Nu diskuterar vissa forskare att medvetet göra tvärtom, att spruta partiklar över haven för att göra molnen ljusare och kyla ner oss med flit. Fartygen har redan visat vad som händer om man plötsligt slutar. Kylan var lånad, och lånet förföll snabbare än någon räknade med.
Källor
- Sofiev, M. m.fl. (2018). Cleaner fuels for ships provide public health benefits with climate tradeoffs. Nature Communications. - Skeie, R. B. m.fl. (2024). Multi-model effective radiative forcing of the 2020 sulfur cap for shipping. Atmospheric Chemistry and Physics. - Yuan, T. m.fl. (2024). Abrupt reduction in shipping emission as an inadvertent geoengineering termination shock. Communications Earth & Environment. - International Maritime Organization (2020). IMO 2020 – cutting sulphur oxide emissions. - The Lancet Planetary Health (2020). The IMO 2020 sulphur cap: a step forward for planetary health? - Hansen, J. m.fl. (2023). Global warming in the pipeline.
Vad tyckte du om artikeln?
