Råsiffran kontra den justerade siffran
Det finns två sätt att mäta lönegapet. Den ena är råsiffran: ta alla mäns löner, ta alla kvinnors löner, jämför. Den visar att kvinnor tjänar ungefär 90 procent av vad män tjänar – ett gap på 10 procent.
Det andra sättet är det standardvägda gapet. Då justerar man för yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid. Det vill säga: jämför en 40-årig civilingenjör som jobbar heltid i privat sektor med en annan 40-årig civilingenjör som jobbar heltid i privat sektor – och kollar om det är någon löneskillnad.
När man gör den justeringen krymper gapet rejält. Det oförklarade lönegapet 2024 är 4,6 procent. Det har minskat med 2,2 procentenheter sedan 2005.
Vad förklarar resten?
Det som "förklarar bort" de andra 5-6 procenten är framför allt yrkessegregationen. Män och kvinnor jobbar helt enkelt i olika yrken och branscher – och yrken som domineras av kvinnor tenderar att betala sämre.
Yrkessegregationen förklarar hela 73 procent av det totala lönegapet. Sjuksköterskor, förskollärare och undersköterskor – yrken med lönerna satta av kommuner och landsting – är bland de mest väldefinierade exemplen.
Men är det ett problem? Det beror på vem du frågar. En tolkning är att arbetsmarknaden avspeglar fria val – och att ingen hindrar en kvinna från att bli ingenjör. En annan tolkning är att "kvinnoyrken" systematiskt är undervärderade, och att det sker diskriminering redan när lönerna sätts inom ett yrke.
Var syns ojämlikheten tydligast?
Det oförklarade gapet varierar kraftigt beroende på sektor. Bland tjänstemän i privat sektor är det oförklarade gapet 6,8 procent – störst i landet. Bland kommunanställda är det 0,6 procent.
Det innebär att den offentliga sektorn i praktiken lyckats bättre med att hålla löner jämna för likvärdigt arbete. I privat sektor, där lönerna sätts mer individuellt och i förhandling, kvarstår ett större oförklarat gap.
Glastak och förhandlingsgap
Forskning visar att det oförklarade gapet är störst i kvinnodominerade yrken – inte i mansdominerade. Det är kontraintuitivt. En förklaring är att arbetsgivare i mansdominerade yrken granskas hårdare, medan det i traditionellt "kvinnliga" miljöer finns mer tolerans för att hålla nere löner.
En annan faktor är förhandlingsbeteende. Studier visar att kvinnor i snitt förhandlar mindre aggressivt om lön, och att de straffas socialt hårdare när de gör det. Det är ett beteendemönster som formas tidigt och är svårt att lagstifta bort.
Är Sverige verkligen ojämlikt?
I ett internationellt perspektiv är Sverige faktiskt ett av de länder med minst lönegap. WageIndicator rapporterar ett lönegap på 10 procent för 2024 – vilket är lägre än EU-snittet på drygt 12 procent, och avsevärt lägre än länder som Japan (22 procent) eller Sydkorea (31 procent).
Men jämfört med övriga Norden – och framför allt jämfört med vad Sverige självt satt som mål – är gapet fortfarande för stort. Det lönegap som kvarstår när allt annat är lika är inte en naturlag. Det är en mätbar orättvisa utan bra förklaring.
---
Källor: - Medlingsinstitutet (2024). Gender pay gap 2024 – what does the official statistics say? Länk - Jämställdhetsmyndigheten. Delmål 2: Ekonomisk jämställdhet. Länk - SCB (2024). På tal om kvinnor och män – lathund om jämställdhet 2024. Länk - WageIndicator (2024). Sweden – Gender pay gap of 10%. Länk
