Sverige delar ut världens finaste pris – men vinner det sällan
En gång var Sverige i världstoppen
Det är inte en myt. Sverige hade under 1700- och 1800-talen en vetenskaplig tyngd som vida översteg vad man kan förvänta sig av ett litet land i Europas periferi.
Carl von Linné byggde det system som hela biologin fortfarande vilar på. Varje gång du ser ett latinskt artnamn, vare sig det gäller en fågel, en svamp eller en bakterie, följer du ett ordningsprincip som en man från Råshult i Småland konstruerade på 1700-talet. Jöns Jacob Berzelius uppfann det kemiska symbolspråket. H₂O är hans notation. Utan den saknas ett gemensamt språk för modern kemi. Svante Arrhenius blev 1903 den förste svenske Nobelpristagaren, för arbete om elektrolyter, men han är kanske mest känd för något annat: år 1896 beräknade han hur koldioxid påverkar jordens temperatur. Hans siffror ligger förvånansvärt nära vad klimatforskningen säger idag.
Detta är inte undantag. Det är ett mönster. Sverige hade under denna period världsledande forskare inom nästan varje vetenskaplig disciplin, skriver historiker som studerat epoken.
Varför Nobel valde Sverige
Att Alfred Nobel valde svenska institutioner som prisutdelare var inte slumpmässigt. Kungliga Vetenskapsakademien grundades 1739, med Linné som en av de första ledamöterna. Karolinska institutet hade en internationell vetenskaplig status. Svenska Akademien var en av Europas äldsta litterära institutioner.
Nobel lämnade efter sig ett testamente som skulle hedra dem som gjort mänskligheten den största nytta. Han litade på att Sverige hade förutsättningarna att avgöra det.
Och Sverige levererade. De tidiga decennierna av Nobelpriset präglas av ett land som inte bara delade ut priset, utan också vann det. Arrhenius i kemi 1903. Allvar Gullstrand i medicin 1911. Niels Gustaf Dalén i fysik 1912. Selma Lagerlöf, som 1909 blev den första kvinna någonsin att vinna litteraturpriset. Manne Siegbahn i fysik 1924. Theodor Svedberg i kemi 1926.
Mellan 1903 och 1970 vann Sverige Nobelpriset i naturvetenskap eller medicin vid ett tiotal tillfällen. Det är en anmärkningsvärd frekvens för ett land med några miljoner invånare.
Sedan kom tystnadens decennier
Någonstans under 1970- och 1980-talen förändrades bilden. Priserna fortsatte delas ut i Stockholm. Men allt fler gick till amerikanska, brittiska och tyska forskare.
Det handlar inte om att Sverige slutade forska. Det handlar om skala och struktur. USA byggde efter andra världskriget upp ett forskningssystem utan motstycke, med massiv statlig finansiering via institutioner som NIH och NSF, med universitetskluster i Boston, San Francisco och New York som drog till sig talanger från hela världen. Att en tredjedel av alla fysikpristagare är födda i USA beror inte på att amerikanerna är smartare, utan på att det är dit världens bästa forskare tar sig, konstaterar Nobelmuseets forskare Gustav Källstrand.
Sverige är ett litet land. Antalet toppforskare som kan nå Nobelnivå är statistiskt begränsat, oavsett hur bra forskningsmiljöerna är. Och forskning på den nivån kräver resurser, nätverk och tid, tre saker som koncentreras till de allra största universiteten.
Vad säger siffrorna?
Totalt har drygt 30 svenska medborgare eller svenska-baserade forskare vunnit Nobelpriset sedan 1901. Det placerar Sverige på femte eller sjätte plats bland alla länder, ett remarkabelt resultat för en nation med tio miljoner invånare.
Men fördelningen är ojämn i tid. Tyngdpunkten ligger i de tidiga decennierna. Sedan 1982 har svenska vetenskapliga Nobelpris kommit glesare. Den senaste var fysikern Anne L'Huillier 2023, som är franskfödd men verksam i Sverige sedan 1990-talet, ett exempel på hur gränsen mellan nationell och internationell forskning blivit alltmer flytande.
Det är den poängen som Nobelmuseets forskare lyfter: det spelar allt mindre roll var du är född. Det spelar roll var du arbetar. Och de som vinner arbetar oftast vid de stora amerikanska eller brittiska universiteten.
Är Sverige ute ur leken?
Nej, men premisserna har förändrats.
Sverige har fortfarande starka forskningsmiljöer. Karolinska institutet håller sig kvar bland världens bästa medicinska lärosäten. KTH och Chalmers är etablerade namn inom teknikforskning. Lunds och Uppsala universitet syns i internationella rankningar.
Och Sverige är fortfarande värd för priset, sköter ceremonin och, viktigast av allt, utser vinnarna. Det är faktiskt en form av vetenskaplig inflytelse som inte mäts i hur många svenska namn som står på prislistan.
Det finns också en bredare poäng. Nobelpriset belönar forskning som ofta gjordes för decennier sedan. En fysiker som vann 2023 kanske gjorde sin avgörande upptäckt på 1980-talet. Vad svenska forskare gör idag syns i prislistorna om 30 år.
Storhetstiden från Linné till 1960-talets prisregn är inte en legend. Den är dokumenterad och real. Men den byggde på att ett litet land under speciella historiska omständigheter råkade samla en ovanlig täthet av vetenskapliga genier, vid en tidpunkt då vetenskapens globala geografi fortfarande var relativt öppen.
Den geografin har sedan dess omfördelats. Det är inte ett misslyckande. Det är en naturlig konsekvens av att hela världen numera forskar.
Källor
- Wikipedia: Lista över svenska Nobelpristagare - Tidningen Curie / Gustav Källstrand, Nobelmuseet: "De flesta Nobelpristagare kommer från USA" - Undervisningshistoria.se: "Folkskollärarna och naturvetenskapen i 1800-talets folkskola" - Popularhistoria.se: "Sveriges första nobelpristagare" - Axess: "Språket är nyckeln till historien" - Wikipedia: Svensk vetenskapshistoria
Vad tyckte du om artikeln?
