Kapplöpningen vi inte kan vinna
USA dominerar AI-kapplöpningen på ett sätt som är svårt att ta in. Amerikanska bolag kontrollerar 74 procent av världens avancerade AI-datorkraft. Europa har fem procent. I juni 2026 publicerade investeraren Judith Dada och en grupp europeiska forskare rapporten Europe 2031 — en detaljerad scenariostudie av hur Europa kan glida in i teknologisk irrelevans om fem år. Slutsatsen är hård: om ingenting förändras riskerar vi att bli ett kontinent som konsumerar AI-tjänster utan att kontrollera dem, med värderingar vi inte kan försvara och välfärdssystem vi inte kan finansiera.
Det är ett larm som bör tas på allvar. Men larmet handlar om en specifik typ av AI-dominans: träning av frontmodeller, de enorma grundmodeller som ChatGPT och Gemini är exempel på. Där är kampen förmodligen redan avgjord. Microsoft spenderar 80 miljarder dollar på AI-datacenter under ett enda år. Det är mer än hela EU:s InvestAI-fond på tjugo miljarder euro. Du vinner inte den kapplöpningen.
Men det finns en annan kapplöpning. Där ser kartan helt annorlunda ut.
Varför ett AI-chip behöver ett kylskåp
Varje gång du ställer en fråga till en AI-modell sker tusentals beräkningar i ett rum fullt av specialchip som kallas GPU:er. Dessa chip genererar enorma mängder värme. I ett typiskt datacenter i Texas eller Frankfurt går ungefär lika mycket energi åt till att kyla bort värmen som till att faktiskt göra beräkningarna.
Det mäts med ett nyckeltal som heter PUE, Power Usage Effectiveness. Ett perfekt värde är 1,0, vilket innebär att all energi går till beräkning. I verkligheten hamnar amerikanska och sydeuropeiska datacenter på 1,4 till 1,6 under varma månader. Det innebär att 40 till 60 procent av energin försvinner i kylsystem.
Nordiska datacenter uppnår rutinmässigt PUE på 1,1 till 1,15. Skillnaden låter liten. Men för en anläggning på tio megawatt innebär det att 2,5 till 4,5 megawatt extra energi sparas varje timme, år efter år. Det är kilowattimmar som inte behöver produceras, ledningar som inte behöver byggas och koldioxid som inte behöver släppas ut.
Orsaken är enkel: det är kallt här. Norra Sverige, Norge, Finland och Island har ett klimat som är som gjort för att kyla servrar. Utomhusluften räcker, utan kyltorn eller kompressorer. Vid sidan av kylan finns vattenkraft, vindkraft och kärnkraft som ger stabil, fossilfri el till priser 40 till 60 procent lägre än i Centraleuropa.
Det är därför OpenAI valde Narvik i norra Norge, en stad med 21 000 invånare, som plats för sitt första europeiska datacenter och förbigick Frankfurt, London och Amsterdam. Det är därför Microsoft investerade 3,2 miljarder dollar i Sverige och Google lovade ytterligare en miljard euro i Finland.
Svenska bergrum skriver historia om
I det här landskapet har svenska bolag börjat bygga något eget, och det är mer intressant än vad som syns från ytan.
Berget AI driver datacenter i svenska bergrum och erbjuder AI-tjänster byggda uteslutande på öppna modeller och fossilfri el. Affärsidén är explicit: europeiska företag och myndigheter ska kunna köra AI utan att skicka sina data till amerikanska servrar. All beräkning sker inom EU:s gränser, inget lagras, och tjänsten är kompatibel med de striktaste europeiska dataskyddsreglerna.
Scandinavian Data Centers bygger inne i Ärnaberget utanför Eskilstuna, ett bergrum som sprängdes ur urberget under andra världskriget för att tillverka flygmotorer åt det svenska försvaret. Nu byggs det för framtiden istället. Satsningen uppgår till två miljarder kronor. Det som gör modellen unik är att servrarna kyls med vätska, och den uppvärmda kylvätskan värms ytterligare med värmepumpar och skickas sedan ut i Eskilstunas fjärrvärmenät, som löper bara femtio meter utanför bergrummet. Om de når full kapacitet kan överskottsvärmen bli basvärmelast för hela staden under halva året. Kommunens värmeverk kan stänga av sin huvudpanna från maj till september. AI-beräkningarna värmer Eskilstuna.
Evroc, grundat i Stockholm 2022, bygger det som kan bli Europas första suveräna hyperscale-moln, med flaggskepp vid Arlandastad, kapacitet för upp till 16 000 GPU:er och planerad investering på 600 miljoner euro. Hela anläggningen drivs på fossilfri energi och överskottsvärmen går till Stockholms fjärrvärmenät. KPMG Sverige ingick nyligen ett strategiskt partnerskap med Evroc med motiveringen att de är den enda europeiska aktören som kan leverera hela kedjan, från infrastruktur till AI-intelligens, utan beroenden av externt kontrollerad mjukvara.
Tre olika bolag, tre lite olika modeller, men samma grundtes: infrastruktur som suveränitet. Den som driftar beräkningarna sitter i värdekedjan, inte utanför den.
Elflaskhalsen — och hur Finland löste den
Här uppstår ett problem som inte går att blunda för. Alla dessa datacenter behöver el, inte lite el och inte ibland, utan konstant, dygnet runt, året om. Det kallas baskraft: el som levereras stabilt oavsett om det blåser, om solen skiner eller om det är mitt i natten.
Under 2025 inkom ansökningar till Svenska Kraftnät om anslutning för AI-datacenter med ett sammanlagt effektbehov på 5 000 megawatt, motsvarande fem kärnkraftsreaktorer. Ingen ny reaktor hinner vara i drift före 2030. Ansökningarna är alltså redan i en annan tidsskala än det elnät de vill koppla in sig på. Utan ny baskraft riskerar den här expansionen att höja elpriserna för vanliga hushåll och tränga ut annan industri.
Det är här den finska modellen är värd att studera. Finland har sedan decennier en finansieringsmodell för tung kraftproduktion som kallas Mankala. Principen är enkel: privata bolag går samman för att finansiera ett kraftverk. Varje ägare betalar sin andel av kostnaderna och får i gengäld el till självkostnadspris. Och det avgörande: om elen används som råvara i den egna verksamheten är den skattebefriad. Bara el som säljs på marknaden beskattas.
Resultatet är att elintensiva verksamheter kan säkra billig, stabil el i sextio år framåt, utan att belasta det allmänna nätet mer än nödvändigt och utan att pressa upp konsumentpriserna. TVO, det finska bolag som äger reaktorerna i Olkiluoto, är ett Mankala-bolag. Olkiluoto 3, reaktorn som nu levererar 1 600 megawatt fossilfri baskraft, finansierades på detta sätt.
Microsoft och Google har redan dragit samma slutsats: de behöver äga sin elproduktion. Microsoft återstartar en nedlagd kärnkraftsreaktor i Pennsylvania. Google investerar i en ny reaktortyp via bolaget Kairos Power. Det handlar inte om grönmålning, det handlar om att en stabil, förutsägbar elräkning är en konkurrensfördel.
Sverige och Europa borde erbjuda sina datacenterbolag en liknande möjlighet. Låt dem investera i ny kärnkraft, gärna i form av de mindre SMR-reaktorer (Small Modular Reactors) som nu börjar bli kommersiellt möjliga, mot att de får köpa elen till självkostnadspris och skattefritt för eget bruk. Det löser tre problem på en gång: ny baskraft tillkommer utan skattemedel, datacenterbolagen får en stabil energikostnad de kan räkna på, och vanliga konsumenter slipper bära notan för en industriexpansion de inte bett om.
Hur många jobb skapar egentligen ett datacenter?
Låt oss inte överdriva jobbsiffrorna. En hyperscale-hall på 100 megawatt sysselsätter typiskt 100 till 200 permanenta anställda inom drift, säkerhet och ledning. Det är inte en ny fabrik. Byggskedet är en annan sak: ett gigawatt-datacenter kräver 4 000 till 6 000 byggarbetare under 18 till 36 månader, men de jobben är tillfälliga.
Den mer ärliga poängen är en annan. Bygg tillräckligt många anläggningar i samma region, och ett ekosystem av fibermontörer, nätverkskonsulter och IT-specialister börjar växa runt dem. Forskning från Brookings Institution visar att hyperscale-datacenter, till skillnad från uthyrningshallar, genererar mätbara sysselsättningseffekter i informationssektorn i sin omgivning. Men det kräver kluster, inte enstaka anläggningar. En enskild hall ger blygsamma bestående jobb. En region med tio ger en annan historia.
Den verkliga valutan är inte jobb, det är position. Den som kontrollerar var AI-beräkningarna körs sitter i värdekedjan på ett sätt som är svårt att prisa men lätt att förlora.
Infrastruktur som geopolitik
Det finns en djupare poäng som rapporten Europe 2031 faktiskt missar. Den frågar hur Europa kan konkurrera med USA och Kina om att bygga AI. Men den frågar inte vad som händer när USA väljer att begränsa Europas access till sina modeller.
Det har redan hänt. I början av 2026 stängde Anthropic av tillgången till två av sina mest avancerade AI-modeller för europeiska användare, med hänvisning till amerikanska exportkontrolldirektiv. För första gången förstod europeiska beslutsfattare och företag att tillgång till AI-infrastruktur inte är ett naturgivet tillstånd.
Den som kontrollerar var beräkningarna körs, och vilka modeller som tillåts köras där, sitter i ett maktläge. Sverige och Norden kan inte avgöra vem som tränar nästa generations AI-modeller. Men vi kan avgöra var de driftas, på vilka villkor och med vilken energi.
Det är inte ett tröstpris. Det är en position i en värdekedja som växer snabbare än någon annan industri i världen.
Vad som återstår att avgöra
Frågan är om vi tar chansen eller hyr ut mark. Många av de datacenter som byggs i Norden ägs fortfarande av amerikanska hyperscalers. De betalar för tomten och elkabeln, men infrastrukturen tillhör dem. Vinsten repatrieras, skattebasen är tunn och de svenska jobben räknas i vaktmästare, inte ingenjörer.
Det behöver inte bli så. Berget AI, Scandinavian Data Centers och Evroc är tre bevis på att europeiskt ägd, europeisk-kontrollerad AI-infrastruktur är möjlig. Det krävs politiska beslut om finansieringsmodeller, tillståndsprocesser och elmarknad för att de ska kunna växa i den takt situationen kräver.
Frågan om vem som äger infrastrukturen är i slutändan en fråga om vem som äger framtiden.
Källor
- Europe 2031, Judith Dada et al., juni 2026 — europe2031.ai - EIB Working Paper 2026/02: AI adoption, productivity and employment: Evidence from European firms - INSEAD Knowledge: Europe's Historic Second Chance, april 2026 - EQT Group: AI Has an Energy Problem. The Nordics Offer a Solution, mars 2026 - Introl Blog: Nordic AI Data Centers — The Renewable Power Advantage, december 2025 - w.media: Cooling Innovations in Nordic Data Centers, maj 2026 - Second Opinion: Mankalaprincipen grundbult för finsk kärnkraft, juni 2021 - TVO: The Mankala Model is a Cornerstone of Finnish Energy Production - Klimatupplysningen: AI-kapplöpningen om elkraften, juni 2026 - Svenska riksdagen: Interpellation 2025/26:414, Nationell plan för nya datacenter - Brookings Institution: New Evidence on Data Center Employment Effects, maj 2026 - Berget.ai, Scandinaviandc.com, Evroc.com
Vad tyckte du om artikeln?
