Du lämnar spår överallt – utan att veta om det
Tänk dig att en misstänkt nekar till att ha besökt brottsplatsen. Inga vittnen. Inga fingeravtryck. Inget mänskligt DNA.
Men på baksidan av hans jacka sitter ett tunt lager av osynligt material – ett mikroskopiskt lappverk av bakterier, svampsporer, pollen och virus. En blandning som är unik för just det kvarteret i Malmö där brottet begicks.
Det är precis det scenariot som en forskargrupp vid Lunds universitet nu arbetar för att göra möjligt. Tekniken kallas miljö-DNA-forensik, och den kan komma att förändra kriminaltekniken i grunden.
Vad är miljö-DNA?
Alla levande organismer – djur, växter, svampar, bakterier – lämnar ständigt genetiskt material efter sig i sin omgivning. Det sker via avföring, hudceller, slem, pollen och utandningsluft. Sammantaget kallas detta miljö-DNA, eller eDNA.
Det avgörande är att varje plats har sin egna unika blandning. En tunnelbanestation i Stockholm har ett annat mikrobiellt fingeravtryck än en park i Göteborg eller en industrilokal i Malmö. Precis som ett mänskligt fingeravtryck – fast osynligt, och utspritt överallt.
När du rör vid en yta, sätter dig på en bänk eller vistas i ett rum absorberar du den platsens miljö-DNA. Det fastnar på din hud, dina kläder, dina skor.
Forskarens idé: GPS för bakterier
Genetikern Eran Elhaik, universitetslektor på Biologiska institutionen vid Lunds universitet, har ägnat flera år åt att kartlägga hur mikroorganismer fördelar sig geografiskt. Projektet är kopplat till det internationella forskarnätverket MetaSUB, vars syfte är att systematiskt kartlägga mikrobiomet i städer världen över.
Insikten var enkel men kraftfull: om varje plats har sin unika mikrobiella signatur, borde man kunna gå bakvägen – från ett prov till en plats.
Elhaik och hans kollegor utvecklade verktyget mGPS (Microbiome Geographic Population Structure), ett AI-baserat system som analyserar ett mikrobiomprov och kopplar det till ett geografiskt ursprung. I en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Genome Biology and Evolution visade teamet att metoden kan identifiera provets ursprung med hög precision.
Verktyget fungerar, enkelt förklarat, som ett navigationssystem – fast i stället för att visa vägen framåt pekar det bakåt: här har du eller det här föremålet befunnit sig.
Från forskning till polisarbete
Med det nystartade företaget MicroDentify Sweden AB tar Elhaik nu steget från akademin mot praktisk tillämpning. Samarbetet med Malmöpolisen är redan igång.
Processen för ett forensiskt prov ser ut ungefär så här: ett svabb eller jordprov tas från ett föremål, en yta eller en kroppsdel. Korta fragment av miljö-DNA extraheras ur provet i labbet. En databas kopplar DNA-fragmenten till specifika organismer. Sedan jämför AI-verktyget sammansättningen mot den globala kartan och pekar ut trolig plats.
Hittills har Stockholm varit den enda svenska staden i den internationella miljö-DNA-databasen. Nu har Elhaik och hans kollegor samlat in hundratals prover från Malmö, Lund och Göteborg – ett arbete som väntas ge resultat under 2025. Målet är att kunna identifiera inte bara en stad, utan specifika stadsdelar.
Vad kan tekniken avslöja?
Tillämpningarna är bredare än man kanske tror. Miljö-DNA på kläder, hud eller skor kan koppla en person till en specifik plats – även om de mänskliga DNA-spåren saknas eller har raderats. En bomb eller ett kilo amfetamin bär med sig mikrobiella spår från tillverkningsmiljön – det kan vara en källare i ett specifikt bostadsområde eller ett industriområde utanför staden. Jordprover från kläder kan kopplas till en grav eller dumpningsplats långt från där kroppen hittades. Olaglig handel med hotade arter kan spåras via eDNA – var levde djuret, varifrån skeppades det?
Utmaningar som återstår
Lovande som tekniken är, återstår verkliga utmaningar innan den kan användas i svenska domstolar. Rättsliga krav är höga: metoder måste vara reproducerbara, oberoende validerade och dokumenterade. Det arbetet pågår, men är inte klart.
Miljö-DNA är dessutom överallt. En misstänkt kan ha besökt en plats av oskyldiga skäl. Det är en sak att placera någon på en plats – en annan att bevisa varför de var där.
Det kanske känsligaste problemet är integritetsfrågan. Vad händer om polisen börjar samla in miljö-DNA från allmänna platser i förebyggande syfte? Det innebär i praktiken genetisk kartläggning av befolkningens rörelser – utan samtycke. Den brittiska vetenskapsakademin Royal Society varnade i mars 2025 specifikt för risken med genetisk "bifångst" – att mänskligt DNA oavsiktligt fångas upp i miljöprover från personer som aldrig var misstänkta för något.
Nästa steg i kriminaltekniken
Kriminaltekniken har haft sina genombrott: fingeravtrycket på 1800-talet, mänskligt DNA-bevis på 1980-talet. Miljö-DNA kan bli nästa stora språng – inte för att ersätta befintliga metoder, utan för att lägga till ett nytt lager av bevis som är svårt att manipulera och omöjligt att se med blotta ögat.
Som Eran Elhaik själv formulerar det: "Vi har bara börjat förstå relationen mellan mikroorganismer och miljön."
---
Källor: Lunds universitet, SVT Nyheter, Genome Biology and Evolution, Royal Society (mars 2025), TV4 Nyheter
Vad tyckte du om artikeln?
