Materiens minsta byggstenar och universums största strukturer — från kvantmekanik och kemi till astronomi och rymdforskning.
Den är bara 10,7 ljusår bort. Den kretsar runt en ovanligt lugn stjärna. Och den ligger där temperaturen tillåter flytande vatten. Forskare har precis bekräftat att vår näst närmaste stjärngranne har en planet som skulle kunna bära liv.
I ett tunt lager kol, bara en atom tjockt, har forskare sett något som ingen trodde var möjligt. Elektronerna rör sig inte som små kulor i rör. De flyter. Som en vätska. Och nästan helt utan friktion.
NASA:s rover Perseverance har hittat spår av floder som strömmade på Mars för över fyra miljarder år sedan. Och bland stenarna i Jezero-kratern ligger något oväntat: små korn av samma mineral som bildar rubiner och safirer.
En av kemins mest grundläggande regler säger att lika löser lika. Men på Titan, Saturnus iskalla måne, händer något som egentligen inte borde vara möjligt. Nya rön från Chalmers och NASA kastar om vår förståelse av kemin — och kanske av hur livet en gång uppstod.
Tekniken är bevisad. Pilotanläggningen i Luleå fungerar. Ändå ligger världens första storskaliga gröna stålverk med halvfärdig fabrik och ekonomiska problem. Vad är det egentligen som är svårt?
Natten till den 2 april 2026 lämnade fyra människor jordens omloppsbana. Det är den längsta pausen i mänsklighetens historia — och nu är vi tillbaka.
Kvantdatorer är inte snabbare versioner av din laptop. De är något fundamentalt annorlunda – maskiner som utnyttjar kvantmekanikens märkliga regler för att göra beräkningar som är praktiskt omöjliga för alla datorer som existerar idag. Potentialen är enorm: nya läkemedel, bättre material, renare energi. Men med kraften följer också ett hot mot den digitala säkerhet vi tar för given.
