Två tredjedelar försvinner ut i havet
Kärnkraft producerar el — det vet de flesta. Vad färre vet är att ett kärnkraftverk i grunden är en ångmaskin. Uranet värmer vatten till ånga, ångan driver en turbin, och turbinen genererar el.
Men fysiken är obeveklig. Av all värmeenergi i bränslet omvandlas bara ungefär en tredjedel till el. Resten är spillvärme — och den måste bort. Svenska kärnkraftverk ligger vid kusten just för det: kylvattnet som släpps ut är tio grader varmare än det som tas in, och temperaturskillnaden är utjämnad ungefär 400–500 meter från utsläppet.
Det är alltså inte ett litet läckage. Det är den dominerande delen av energin i uranet. Uranet används som ett värmeproducerande bränsle i driften av kondenskraftverk, vilket gör att två tredjedelar av energin kyls bort.
Det finns en lag mot det
Nu kommer den del som förvånar de flesta: det är förbjudet att använda den spillvärmen. Utnyttjandet av spillvärme från kärnkraftverk är förbjudet enligt lag.
Förbudet är en kvarleva från 1980-talets energipolitik, när Sverige aktivt ville avveckla kärnkraften. Att designa system för att utnyttja spillvärmen hade signalerat ett långsiktigt åtagande till kärnkraft — och det ville dåtidens regering undvika.
Resultatet: energi som räcker för att värma miljontals hem åker ut i Östersjön och Västerhavet, dag och natt, år efter år. Det är inte ett haveri. Det är avsikten.
Varför inte bara ta vara på värmen?
Det låter enkelt. Är det inte bara att koppla in ett rör och dra fjärrvärme till närmaste stad?
I teorin — ja. I praktiken finns det ett problem som gör det svårare än det låter: temperaturnivån är för låg för att spillvattnet ska kunna användas som fjärrvärme utan att man använder en värmepump för att få upp temperaturen, vilket blir dyrt.
Fjärrvärme kräver vatten på 70–90 grader. Kärnkraftens kylvatten håller kanske 20–25 grader. Det gapet kräver teknik för att överbrygga — inte omöjligt, men det kostar.
Frågan om att utnyttja spillvärmen för fjärrvärme har utretts flera gånger i Sverige. Bland annat har en hetvattentunnel från Forsmark till Stockholm varit uppe till diskussion — men det har aldrig kommit till skott, bland annat på grund av för höga kostnader.
Det som däremot fungerar: en annan typ av reaktor
Det finns ett elegantare alternativ. Istället för att försöka ta vara på kylvattnet efteråt — bygg reaktorn annorlunda från början.
I en så kallad kraftvärmeanläggning kan man ta ut ånga vid ett lägre tryck ur turbinen, innan all energi omvandlats till el. Den ångan håller tillräckligt hög temperatur för fjärrvärme. Du får mindre el, men utnyttjar en mycket större del av uranets totala energiinnehåll.
Elproduktionen minskar till följd av att man producerar värme, men totalt sett blir verkningsgraden högre — vilket är positivt både för verket och för miljön.
Den här typen av reaktordesign diskuteras aktivt i samband med framtida kärnkraftsbyggen i Sverige, men kräver att verket designas för det från grunden — det går inte att bygga om ett befintligt verk i efterhand.
Politiken rör på sig — men långsamt
Under de senaste åren har Sverige rivit upp ett antal gamla kärnkraftslagar. Takbegränsningen på tio reaktorer har tagits bort. Restriktionerna för var kärnkraft får byggas lättas stegvis. Men just spillvärmeförbudet för befintliga verk diskuteras fortfarande mer i motioner och utredningar än i konkret lagstiftning.
Riksdagen ställde sig bakom motioner om att häva förbudet redan 2018 och 2019, men utan att det ledde till lagändring.
Det är en lite absurd situation: vi har reaktorer som producerar enorma mängder värme, ett fjärrvärmenät som försörjer 285 av Sveriges 290 kommuner, och ett lagstadgat förbud mot att koppla ihop dem.
Det är inte ett teknikproblem
Det är lätt att läsa det här och tänka att spillvärmen är ett tekniskt problem som är för komplicerat eller dyrt för att lösa. Men grundproblemet är inte fysiken.
Det är att en politisk ambition från 1980-talet — att avveckla kärnkraften — formgav lagstiftning som fortfarande lever kvar, oförändrad, i ett energilandskap som ser helt annorlunda ut.
Kärnkraften avvecklades inte. Men lagen som antogs för att underlätta avvecklingen är fortfarande kvar.
---
Källor: Riksdagens motioner 2018/19:1939 och 2019/20:1575 (Jan R Andersson, M); Ny Teknik, "Fjärrvärme från kärnkraft utreds på nytt" (2010); Vattenfall, miljöinformation Ringhals; Energimyndigheten, fjärr- och kraftvärmestrategi (2023); Analysgruppen, "Kärnkraft och värmeböljor".
