Siffran som låter för bra
Nio procent av Sveriges yta lämpar sig för solsambruk. De ytorna skulle tillsammans kunna ge 207 terawattimmar el per år. Sverige använder ungefär 140. Slutsatsen skriver sig själv: vi kan täcka hela landets elbehov och samtidigt fortsätta odla på samma mark.
Siffran kommer från Pietro Campana, universitetslektor i hållbara energisystem vid Mälardalens universitet, och hans forskargrupp. Den är inte påhittad, inte överdriven och inte tagen ur luften. Den är resultatet av en systematisk geografisk analys. Och den säger nästan ingenting om hur mycket el vi faktiskt kommer att få.
För att förstå varför behöver du veta vad den mäter.
Vad en potentialstudie faktiskt räknar
Campanas grupp publicerade 2023 en analys där de gick igenom hela Sveriges yta med geografiska informationssystem. De vägde samman solinstrålning, marklutning, jordkvalitet, avstånd till vägar och elnät, skyddade områden och en rad andra kriterier. Resultatet blev en karta över var agrivoltaiska system skulle kunna fungera. Ungefär 8,6 procent av landets yta klarade tröskeln.
Men den siffran är en yttre gräns, inte en prognos. Studien delade in de lämpliga områdena i klasser. Och där blir bilden en helt annan. Bara omkring 0,2 procent av de lämpliga ytorna klassades som "utmärkta". De ytorna motsvarar cirka 2,5 gigawatt installerad effekt, vilket skulle ge runt 2,4 terawattimmar el per år.
Från 207 till 2,4. Det är inte en motsägelse i forskningen. Det är skillnaden mellan vad som är fysiskt tänkbart och vad som är rimligt först. Teknisk potential betyder att ingenting i naturlagarna hindrar dig. Det betyder inte att någon kommer att bygga.
Flaskhalsen sitter i kabeln, inte i marken
Campana säger det själv rakt ut när han får frågan. Potentialen är stor, men i verkligheten finns begränsningar som elnätets kapacitet och tillgänglighet.
Det är inte en detalj i marginalen. En solpark utan anslutning till nätet är en fältinstallation som producerar el åt ingen. De regioner som Campanas karta pekar ut som bäst — Kalmar, Skåne, Gotland och Östergötland — ligger i södra Sverige där nätet redan är hårt belastat. Att bygga fram ny överföringskapacitet tar tio till femton år, inte två säsonger.
Lägg till att svensk solel producerar mest när efterfrågan och priserna är som lägst. Det problemet har vi skrivit om tidigare, i Sverige behöver inte dina solceller. Att lägga panelerna på en åker i stället för på ett tak ändrar ingenting i den ekvationen. Sommarsolen är fortfarande sommarsol.
Vad som däremot håller
Det betyder inte att agrivoltaik är en luftslott. Tvärtom är fältdelen av forskningen ovanligt konkret.
På Kärrbo prästgård utanför Västerås står Sveriges första agrivoltaiska anläggning sedan 2021, byggd med stöd från Mälardalens universitet, SLU, Energimyndigheten och Solkompaniet. Där har forskarna följt skörden av vall och korn under vertikalt monterade paneler. Efter flera års mätningar syns inga betydande skillnader jämfört med öppen mark intill. Grödan verkar anpassa sig till skuggan genom att öka bladytan.
Under torra perioder har grödan under panelerna till och med presterat lite bättre än den på öppet fält. Skuggan minskar avdunstningen. I ett klimat med torrare somrar är det en direkt klimatanpassning, inte bara en energifråga.
Priset är mark. Med paneler i rader tio meter isär går ungefär en meter förlorad under stödkonstruktionerna, alltså runt tio procent av ytan. Den förlusten ska vägas mot en extra intäktsström för lantbrukaren. För en gård med tunn marginal kan det vara skillnaden mellan drift och nedläggning.
Ordet som saknas
Det största hindret just nu är kanske inte tekniskt alls. Sverige har ingen juridisk definition av vad som räknas som en agrivoltaisk anläggning. Är marken fortfarande jordbruksmark, eller har den blivit energimark? Utan svar går det inte att bygga stödsystem, och utan stödsystem blir tillståndsprocessen en gissningslek.
Italien har gått åt motsatt håll och tillåter inte längre solparker på jordbruksmark om de inte kombineras med odling. Frankrike startade forskningsprogram redan 2009. Japan fick sin första kommersiella anläggning 2013 och har idag tusentals småskaliga system. Sverige har en forskningsanläggning, ett projekt i Skåne som löper till 2027 och en förstudie i Norrbotten.
Läs siffrorna för vad de är
Den här artikeln handlar egentligen inte om solpaneler. Den handlar om hur du ska läsa en potentialsiffra.
Nästa gång du ser att någon teknik "skulle kunna täcka Sveriges elbehov", ställ tre frågor. Vilken andel av den potentialen är klassad som riktigt bra? Finns det nät dit? Och produceras elen när någon behöver den?
Campanas 207 terawattimmar är ett hederligt forskningsresultat som besvarar frågan "var skulle det fysiskt kunna fungera". Det är en helt annan fråga än "vad kommer vi att få". Att blanda ihop dem är inte forskarens fel. Det är läsarens.
Källor
- Elkadeem, M. R., Zainali, S., Lu, S. M., m.fl. (2023). Agrivoltaic systems potentials in Sweden: A geospatial-assisted multi-criteria analysis. Applied Energy. - Campana, P. E., m.fl. (2025). Scientific frontiers of agrivoltaic cropping systems. Nature Reviews Clean Technology. - Mälardalens universitet, pressmeddelande om agrivoltaisk forskning, december 2025. - SVT Nyheter, "Flera länder satsar på solsambruk", juni 2025. - Energiforsk, "Agrivoltaics – jordbruk och solkraft i kombination", intervju med Pietro Campana. - Solkompaniet, forskningsresultat från Kärrbo prästgård. - Tidningen Syre, "Forskare: Stor potential för svenskt solsambruk", januari 2026.
Vad tyckte du om artikeln?
