På 1990-talet betalade svenska hushåll ungefär 20–30 öre per kilowattimme för el. Det var billigt, stabilt och knappt värt att bry sig om. Elen var som kranvattnet – den bara fanns där.
Sedan fattades ett antal beslut. Inte av misstag, inte av ondska, men med konsekvenser som nu syns på varje elräkning i landet. Det här är historien om dem.
1996: Marknaden öppnas
Den 1 januari 1996 avreglerades den svenska elmarknaden. Handel med el konkurrensutsattes. Utbud och efterfrågan på den nybildade nordiska elbörsen Nord Pool skulle bestämma priset, inte politiska beslut i Stockholm.
I teorin, och till stor del i praktiken, fungerade det bra. Konkurrens pressade priserna. Ineffektiva kraftverk tvingades effektivisera. Hushåll och industri fick möjlighet att välja elleverantör. Under de följande 25 åren höll sig priserna på en nivå som de flesta accepterade utan att reflektera över det.
Det som ingen riktigt räknade med var vad som hände när avregleringens logik mötte ett annat beslut – ett om att stänga reaktorer.
1999–2005: Barsebäck stängs
Kärnkraftomröstningen 1980 hade fastslagit att Sverige skulle avveckla kärnkraften. Det dröjde. Men 1999 stängdes Barsebäck 1, och 2005 Barsebäck 2. Tillsammans hade de levererat ungefär 10–12 TWh per år, centralt placerade i Sydsverige där befolkningstätheten är störst och importberoendet störst.
Det var ett politiskt beslut. Inte ett tekniskt. Reaktorerna var driftsdugliga. Opinionen och ett politiskt avtal mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet avgjorde saken.
Konsekvenserna blev omedelbara ur ett nätperspektiv, om än inte direkt synliga på elräkningen. Södra Sverige tappade lokal elproduktion. Nätet blev beroende av import från norr och, via nya kablar, från Danmark och Tyskland. Det var hanterbart – så länge importen var billig.
2011: Sverige delas i fyra prisområden
EU krävde att länder med interna flaskhalsar i elnätet skulle hantera dem på ett öppet sätt. Sverige valde att dela upp landet i fyra elzoner, SE1 i norr till SE4 i söder.
Beslutet var tekniskt korrekt. Flaskhalsarna fanns på riktigt – kablarnas kapacitet räckte inte alltid för att transportera all överskottsel från norra Sverige till södra. Utan zonindelning hade signalerna saknats om var ny produktion faktiskt behövdes.
Men beslutet synliggjorde och förstärkte en befintlig obalans. Nu fick hushåll i Malmö ett eget spotpris, avskilt från Norrlands vattenkraft av en kapacitetsgräns i elnätet. I normalläget var skillnaden liten. I ett krisläge skulle den visa sig enorm.
2019–2020: Ringhals 1 och 2 stängs
Nästa avgörande beslut fattades inte i riksdagen utan i ett styrelserum. Vattenfall beslutade 2015 att stänga Ringhals 1 och 2, med hänvisning till bristande lönsamhet. Reaktorerna stängdes 2019 respektive 2020.
Det var formellt ett affärsbeslut. Men affärsklimatet skapades till stor del av politiken. En effektskatt specifikt riktad mot kärnkraft, som under sin livstid kostade industrin 62 miljarder kronor, hade gjort kärnkraften olönsam i förhållande till subventionerad vindkraft. Skatten avskaffades 2018 – precis för sent för att rädda Ringhals 1 och 2.
De två reaktorerna producerade tillsammans cirka 15 TWh per år och, minst lika viktigt, stabiliserade elnätet i södra Sverige med reaktiv effekt och svängmassa. Det är tekniska egenskaper som vattenkraft och kärnkraft levererar automatiskt men som vindkraft inte gör. När reaktorerna försvann började Svenska kraftnät köpa in dessa egenskaper separat, på en marknad som knappt existerade.
2021: Räkningen anländer
Hösten 2021 sammanföll flera saker som var för sig hade hanterats men tillsammans skapade en kris. Europeiska gaslager var ovanligt tomma efter en lång kall vinter. Ryssland begränsade sina gasexportvolymer. Vindkraften producerade ovanligt lite i hela Nordeuropa. Och den svenska och nordeuropeiska elmarknaden var nu tillräckligt integrerad med kontinenten för att europeiska gaspriser direkt skulle slå igenom i svenska spotpriser.
Priset på naturgas steg från ungefär 20 euro per megawattimme i januari 2021 till nära 180 euro i december. Eftersom gas är det marginalbränsle som sätter priset för europeisk el – det sista kraftverket i kön, som du läste om i förra artikeln – drog det med sig hela kontinentens elpriser.
I SE4, södra Sverige, som nu saknade Barsebäck och Ringhals 1–2 och var direkt kopplat via kabel till den danska och tyska elmarknaden, gick priserna rakt upp.
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 slog ut det som återstod av rysk gas till Europa. Under mars 2022 noterades timpriser på över 7 kronor per kilowattimme i Stockholm och Malmö. Hushåll i SE4 fick elräkningar på femtiotusen kronor för ett kvartal. Det är inte hyperbel. Det är vad som hände.
Det som aldrig var billigt
En invändning mot den här berättelsen är att vindkraft är billig. Det stämmer delvis – produktionskostnaden per kilowattimme från ett modernt vindkraftverk, räknat på turbinen allena, är konkurrenskraftig.
Men det är inte hela kostnaden. Vår tidigare 80-årsanalys räknade igenom den totala systemkostnaden för att leverera ett gigawatt kontinuerlig el under 80 år. Vindkraftens systemkostnad, inklusive de kraftledningar som måste byggas ut till glest befolkade platser, de stödtjänster som behövs för att stabilisera ett nät utan tunga generatorer, och den reservkraft som måste finnas för vindstilla dagar, hamnar på ungefär tre gånger mer per levererad kilowattimme än kärnkraft.
Det är inte vindkraftens fel. Det är ett systemegenskapsproblem. Ett kraftverk som bara producerar när det blåser kräver ett system som kompenserar för när det inte blåser. Den kompensationen kostar pengar, och pengarna hamnar i nättarifferna och balanstjänstkostnaderna – inte i spotpriset.
Kostnaderna för Svenska kraftnäts stödtjänster har gått från 536 miljoner kronor år 2019 till 6 miljarder kronor år 2024. Det är pengar som betalas via nättariffen av varje elanvändare i Sverige, oavsett om de vet om det eller inte.
Vad vi vet i efterhand
Det är lätt att vara efterklok. Besluten om Barsebäck och Ringhals fattades av människor som inte visste att en pandemi skulle utlösa en global energikris, att Ryssland skulle anfalla Ukraina, eller att gasberoende skulle visa sig vara en europeisk systemsvaghet av historiska mått.
Men några saker visste man. Man visste att södra Sverige var nätsvagt. Man visste att kärnkraften levererade mer än bara kilowattimmar – att reaktiv effekt och svängmassa var systemkritiska egenskaper. Riksrevisionen konstaterade i en granskning 2023 att myndigheterna hade påtalat stabilitetsriskerna i flera rapporter, men att beslutsfattarna inte agerat i tid.
Man visste också att vindkraftens systemkostnader aldrig räknades in i de jämförelser som låg till grund för energipolitiken. Subventionssystemet, elcertifikaten, betalade för turbinerna men inte för de konsekvenser deras ojämna produktion hade för resten av systemet.
Elprisets volatilitet är inte ödesbestämd. Det är resultatet av beslut om vilka kraftverk vi valde att stänga, vilka marknader vi valde att integrera oss med, och i vilken ordning. Fysiken sätter ramarna. Politiken väljer var inom dem vi rör oss.
Frågan nu är om vi väljer mer medvetet nästa gång.
Källor
- Riksrevisionen, Statens åtgärder för utveckling av elsystemet – reaktiva och bristfälligt underbyggda (2023) - Energiföretagen Sverige, Rekordhöga elpriser i januari – varför då? (2026) - Svenska kraftnät, Elmarknaden och elpriserna (2024) - Energimarknadsinspektionen, Elmarknaden (2024) - Tidningen Näringslivet, Sexdubblad miljardnota för att balansera elsystemet (2024) - Tidningen Näringslivet, Svenska kraftnät medger: du får betala när väderberoendet ökar (2024) - Vattenfall, Beslut om Ringhals 1 och 2 (2015) - Vetenskapföralla.se, 80 år av el – en oberoende kalkyl (2025)
Vad tyckte du om artikeln?
