En vindstilla måndagskväll i januari 2022 betalade hushåll i Malmö över sju kronor per kilowattimme. Samma natt producerade vattenkraftverken i Norrland el för kanske tre öre i rörlig kostnad. Ändå fick alla betala toppnoteringen.
Det är inte ett fel i systemet. Det är precis hur systemet är designat att fungera.
Det sista kraftverket sätter priset för alla
El är ingen vanlig vara. Du kan inte lägga den i ett lager och sälja nästa månad när priset är bättre. Varje sekund måste exakt lika mycket el produceras som förbrukas, annars havererar nätet. Det ställer extrema krav på hur marknaden organiseras.
Lösningen kallas marginalprissättning. Principen är enkel: varje kvart rangordnar elmarknaden alla tillgängliga kraftverk efter produktionskostnad, från billigast till dyrast. Sedan startas de ett efter ett tills efterfrågan är täckt. Det kraftverk som precis räcker till – det sista i kön – sätter priset för hela kvarten. Alla producenter säljer till det priset, oavsett om deras el kostar tre öre eller tre kronor att framställa.
Tänk det som en auktion baklänges. Om tiotusen hushåll behöver el och det finns nio tusen kilowattimmar billig vattenkraft och tusen kilowattimmar dyr olja, betalar alla tiotusen hushåll oljepriset. Vattenkraften säljer till samma pris och gör stor vinst. Oljeproducenten täcker precis sina kostnader.
Det är exakt detta som hände januarikvällen 2022 – fast med ett tyskt gaskraftverk i rollen som sista kraftverk i kön, och hela Europa som köpare.
Varför finns den här modellen överhuvudtaget?
Marginalprissättningen är inte en naturlag. Den är ett aktivt designval, och det finns skäl till att de flesta avreglerade elmarknader i världen valt just den här modellen.
Utan marginalprissättning uppstår ett informationsproblem. Om varje kraftverk fick betalt efter sin faktiska kostnad skulle nätoperatören behöva kontrollera att alla producenter verkligen rapporterar rätt – en komplex, kostsam och manipulerbar process. Med marginalprissättning behöver ingen kontrollera någons kostnader: marknaden bestämmer ett pris och den som kan producera billigare tjänar pengar, den som producerar dyrare är inte lönsam.
Modellen skapar också rätt investeringssignaler. När priset stiger vid bristsituationer signaleras att mer kapacitet behövs. Det lockar investerare utan att någon central myndighet behöver fatta beslut.
Och den maximerar vad ekonomer kallar samhällsnytta: el produceras alltid av de billigaste tillgängliga källorna, i rätt ordning.
Men modellen har en uppenbar baksida. Den gör elpriset extremt känsligt för marginalkostnaden hos de dyraste aktiva kraftverken – och i Europa är det ofta gas. En gasledning som stängs, ett kallt år, en vindstilla vecka: plötsligt kliver det dyraste kraftverket fram och sätter priset för hela kontinenten.
Kunde man gjort annorlunda?
Ja. Alternativen finns och används på andra håll.
Ett är kostnadsbaserad prissättning, där varje producent får betalt för sin faktiska kostnad plus en reglerad vinstmarginal. Det ger stabila priser och förutsägbarhet, men kräver statlig prisreglering och tar bort incitamenten att effektivisera. Ungefär så fungerade den svenska elmarknaden före avregleringen 1996.
Ett annat alternativ är tvådelade marknader, där kraftverk får betalt för att finnas tillgängliga oavsett om de producerar. Det minskar risken för effektbrist utan att extrempriser behöver locka till investeringar. Frankrike och Storbritannien använder varianter av det här.
Ett tredje alternativ, som diskuterats inom EU, är att separera priset för förnybar el från marginalpriset helt, med separata kontrakt till fast pris för vind och sol och en toppmarknad för flexibel kraft. Det skulle skydda konsumenter från gaschockar men minska marknadseffektiviteten.
Sverige avreglerade sin marknad 1996 och valde marginalprissättning, som då sågs som den moderna och effektiva lösningen. Modellen fungerade utmärkt i decennier – fram tills kopplingen till kontinentens gaspriser blev tillräckligt stark för att dra med sig svenska priser uppåt.
Hur din räkning faktiskt är uppbyggd
Spotpriset – det marginalprissatta kvartspriset från Nord Pool, Nordens elbörs – är bara en del av det du betalar. På en typisk elräkning för en villa i Mellansverige ser det ungefär ut så här:
Spotpriset brukar stå för ungefär 30–40 procent av totalkostnaden under normala år. Nätavgiften, som du betalar till det lokala nätbolaget för att el ska kunna transporteras fram till din proppskåp, är lika stor eller större. Energiskatten är statens uttag och uppgår till drygt 40 öre per kilowattimme. Elcertifikat är ett påslag som finansierar utbyggnad av förnybar el. Och ovanpå allt detta ligger 25 procents moms.
Det innebär att även om spotpriset halveras märker du det inte fullt ut på räkningen – de fasta delarna är opåverkade.
Därför varierar priset kvart för kvart
Varje kvart är en ny auktion. Det innebär att priset rör sig hela dygnet, hela veckan, hela året, styrt av ett samspel mellan efterfrågan och tillgång.
Sed oktober 2025 händer detta 96 gånger per dygn istället för 24. Det är ett EU-krav som infördes för att bättre spegla svängningarna från sol och vind. För dig som har rörligt avtal innebär det att det lönar sig ännu mer att anpassa förbrukningen – och att prisskillnaderna under ett dygn kan bli ännu skarpare än förr.
Klockan tre på natten sover de flesta. Industrin är pausad. Efterfrågan är låg. Vattenkraften och kärnkraften räcker gott och väl – inget dyrt marginalkraftverk behövs. Priset faller.
Klockan sju på måndag morgon vaknar Sverige. Tio miljoner kaffebryggare, elvärme som slår på, industrier som startar upp. Efterfrågan hoppar på minuter. Nu måste dyrare kraftverk in i produktionsordningen. Priset stiger.
På vintern är effekten extrem. En grad kallare än normalt kan öka hela landets elförbrukning med flera hundra megawatt. På sommaren är det omvänt – sol och värme pressar ner förbrukningen, och ibland producerar vindkraften mer än vad som kan konsumeras eller exporteras. Då händer något som fortfarande känns absurt: elpriset blir negativt. Producenter betalar för att bli av med sin el.
Varför är elen dyrare i söder
Sverige är uppdelat i fyra elområden: SE1 i norr ned till SE4 i Skåne. Anledningen är att elnätet inte kan transportera hur mycket el som helst från norr till söder. Kablarnas kapacitet är begränsad, och när den är fullt utnyttjad sätts priset separat i varje zon.
I norr finns mer el än vad som kan förbrukas lokalt. Priset pressas ner. I söder finns mer förbrukning än produktion. Priset pressas upp. Under normala år är skillnaden hanterbar. Under krisåren 2021–2022 betalade hushåll i SE4 ibland tre till fyra gånger mer än hushåll i SE1 – för identisk el, producerad i samma land.
Det är inte en naturlig konsekvens av var du bor. Det är en konsekvens av politiska beslut om vilka kraftverk som fått finnas kvar i söder.
Vad priset egentligen mäter
Varje kvart summerar elpriset ett systems samlade tillstånd: hur mycket det blåser, hur fylld vattenkraften är, hur kallt det är i hela Europa, vilka kraftverk som är i drift, hur mycket gas Ryssland exporterar.
Det är ett remarkabelt informationssystem. En siffra, uppdaterad 96 gånger om dagen, som speglar den samlade resursknapphet som miljoner aktörer bidrar till.
Men det är också ett system utan dämpare. När allt stämmer – extremt kallt, vindstilla, låga gaslager i Europa, kärnkraftsrevisioner i Frankrike – skruvas priset upp utan tak. Och det är exakt då du märker det på elräkningen.
Hur vi hamnade i ett system med så få dämpare är en historia om tre decennier av energipolitik. Den berättar vi i nästa artikel.
Källor
- Energimarknadsinspektionen, Hur elmarknaden fungerar (2024) - Svenska kraftnät, Elmarknaden och elpriserna (2024) - Nord Pool Group, Market data och prissättningsregler (2025) - Energimarknadsbyrån, Elpriser, statistik och prisutveckling (2025–2026) - Energiföretagen Sverige, Varför är elpriset högt? (2022, uppdaterad 2024) - Riksdagen, Utredning av elområden (2022/23:358) - ETC El, Från timpris till kvartspris (oktober 2025)
Vad tyckte du om artikeln?