Regeringen sa ja. Bolagen är inte säkra.
Det lät som ett genombrott för havsvinden. Två nya parker fick grönt ljus samma dag som elva andra fick avslag. Men den som läser bolagens egna kommentarer ser något annat.
Vattenfall, som äger majoriteten av parken Vidar utanför Strömstad, välkomnade beskedet men lade genast till att förutsättningarna för att investera i svensk havsvind saknas i dagsläget. Det är ingen liten reservation. Det är själva poängen.
Ett tillstånd är inte ett bygge. Det är ett tillstånd att börja fundera på ett bygge.
Två parker, tio år, en olöst fråga
Den ena parken heter Fyrskeppet och ligger drygt fem mil öster om Söderhamn. Bakom den står tyska Skyborn Renewables, i sin tur ägt av amerikanska Global Infrastructure Partners, en del av kapitalförvaltaren BlackRock. Upp till 93 verk ska ge mellan 8 och 11 terawattimmar el om året.
Den andra heter Vidar och byggs med flytande fundament utanför Strömstad. Där är Vattenfall majoritetsägare tillsammans med norska Zephyr. Upp till 75 verk, nästan 370 meter höga.
Parkerna ska stå klara senast 2036. Men innan ett enda verk reses krävs ett separat tillstånd, för kablarna som ska binda ihop parkerna med stamnätet på land. Och det är där hela kalkylen hänger.
Kabeln som ingen vill betala
För att havsvind ska bli el du kan använda måste den kopplas till stamnätet. Den kopplingen är dyr, ofta flera miljarder kronor per park.
Vem betalar? Det är den avgörande frågan.
Sedan 2022 har Svenska kraftnät ett formellt ansvar att bygga ut nätet till havsområden i svenskt territorialvatten. Men regeringen har valt att inte driva den utbyggnaden framåt. Motiveringen är att nätkunderna inte ska tvingas subventionera havsvinden genom höjda nätavgifter, avgifter som redan stigit kraftigt.
Kritiken från oppositionen är den motsatta. Genom att inte bygga havsnätet har regeringen, enligt Centern och Miljöpartiet, tagit bort själva den ekonomiska förutsättningen för att parkerna ska bli av. Striden är så skarp att energiminister Ebba Busch anmälts till konstitutionsutskottet för sina uttalanden om havsvindens lönsamhet.
Oavsett vem som har rätt landar notan någonstans. Antingen hos utvecklaren, och då byggs parken inte. Eller hos nätkollektivet, och då betalar du.
Därför blir havsvindens verkliga pris synligt här
Det här är kärnan, och den förklarar en siffra som ofta missförstås.
När du hör att havsvind är billig avses nästan alltid produktionskostnaden vid verket, det som kallas LCOE. Den siffran kan se låg ut. Men den räknar inte med balanskraften som behövs när det inte blåser, inte med reservkraften, och inte med kabeln till land.
Räknar du in allt detta, den totala systemkostnaden, ändras bilden. Vi har gått igenom den kalkylen tidigare, och slutsatsen håller: vindkraft är billig ända tills du lägger till lagring och balansering. Ny kärnkraft levererar planerbar, färdigbalanserad el rakt in i den centrala delen av nätet. Havsvind kräver ett helt system omkring sig för att ge samma sak.
Det gör inte havsvind meningslös. Men det betyder att en rak jämförelse mellan vindens produktionspris och kärnkraftens systempris blir äpplen mot päron. I vår oberoende 80-årskalkyl syns skillnaden först när alla poster ligger på bordet.
Anslutningskostnaden är alltså inte en teknisk parentes. Den är en av de dolda systemkostnaderna, plötsligt synlig därför att någon måste skriva under fakturan.
Vinnare och förlorare
Om parkerna byggs finns tydliga vinnare. Leverantörer av turbiner, fundament och kablar får stora ordrar. Utvecklarna tjänar pengar om elförsäljning eller långa elköpsavtal bär investeringen.
Förlorarna är svårare att se, för deras kostnad är utsmetad. Blir anslutningen nätkollektivets ansvar delas den på alla elkunder, tydligast i södra Sverige där elen behövs mest. Kommuner och närboende kan få ersättning, men de nya reglerna riktar sig främst mot kustnära vindkraft. Dessa parker ligger långt ut i den ekonomiska zonen, vilket gör den lokala vinsten mindre självklar. Vi har tidigare frågat vem som egentligen tjänar på vindkraften, och svaret är sällan de som bor närmast.
Tre vägar framåt
Hur utvecklas det här? I grova drag finns tre scenarier.
Stiger elpriserna och industrins elektrifiering tar fart, ökar chansen att parkerna byggs. Förblir havsvinden dyr och elpriserna låga, kan tillstånden ligga vilande i åratal. Eller så går staten in med stöd eller bättre anslutningsvillkor, och fler projekt blir investeringsbara.
Det mest talande är att regeringen samtidigt sa nej till elva parker, med hänvisning till försvaret. Signalen är inte mesta möjliga vindkraft. Den är en mer selektiv linje, där försvar och elsystemets behov väger tungt, och där ett kommande auktionssystem ska låta staten peka ut var det får byggas.
Ett tillstånd öppnar en dörr. Det säger ingenting om att någon tänker gå igenom den.
Källor
- Regeringen, pressmeddelande 16 juli 2026: Nya beslut om havsbaserad vindkraft (regeringen.se) - SVT Nyheter, Ny Teknik och Byggindustrin, 16 juli 2026 - Sveriges riksdag: svar på skriftlig fråga 2025/26:509 samt KU-anmälan 2025/26:48 - Svenska kraftnät: Anslutning av havsbaserad vindkraft
Vad tyckte du om artikeln?
