Scenen som ser ut som science fiction
I Netflixfilmen Leave the World Behind från 2023 försöker en familj fly från Long Island när landet drabbats av en mystisk attack. På motorvägen möter de en mur av plåt. Hundratals självkörande bilar av samma märke har rullat ut från stan och kört rakt in i varandra. Ingen förare har gjort något fel. Någon har bara tagit över alla bilar samtidigt.
Det är Hollywood, men frågan bakom scenen är verklig. Kan en främmande makt orsaka trafikkaos i Sverige genom att ta kontroll över våra bilar? Svaret har två delar. Den ena handlar om fysik, den andra om vem som har nycklarna.
Trafik som kaffe i ett filter
År 2019 bestämde sig fysikern Peter Yunker vid Georgia Tech och hans kollegor för att räkna på saken. De frågade inte hur du hackar en bil. Det hade forskare redan visat flera gånger, bland annat när en Jeep fjärrstyrdes på en amerikansk motorväg 2015. De frågade i stället vad som händer om många bilar stannar samtidigt, utspridda över en hel stad.
För att svara använde de en gren av fysiken som heter perkolation. Den beskriver när något plötsligt går från att flyta till att vara blockerat. Tänk på vatten som rinner genom kaffepulver i ett filter. Packar du pulvret lite tätare händer nästan ingenting, ända tills en viss gräns. Då slutar vattnet plötsligt att komma igenom. Övergången är inte gradvis, den sker i ett slag.
Trafik beter sig likadant. Några stillastående bilar kan du köra runt. Men vid en kritisk andel finns det inga vägar runt längre.
Tjugo procent räcker
Forskarna simulerade rusningstrafik i Manhattan, där det finns gott om data om gator och körfält. Resultatet publicerades i tidskriften Physical Review E. Om 20 procent av bilarna stannade slumpmässigt i rusningstid frös hela stadsdelen. Staden föll sönder i små öar där du kunde krypa runt några kvarter men aldrig ta dig tvärs över stan.
Redan vid 10 procent blev trafiken så trög att ambulanser och brandbilar inte längre kunde ta sig fram. Och alla bilar behöver inte vara uppkopplade. Är 40 procent av bilarna sårbara räcker det att hälften av dem stannar.
Yunker påpekade också en obehaglig detalj. I USA har var och en av de fem största biltillverkarna ungefär 10 procent av marknaden. Delar två av dem samma säkerhetsbrist är gränsen nådd.
Dessutom var siffrorna försiktiga. Modellen räknade inte med panik, med förare som lämnar sina bilar eller med en angripare som väljer ut de mest kritiska platserna. Verkligheten kan alltså kräva betydligt färre bilar.
Stockholm är sårbarare än Manhattan
Manhattan har en fördel. Gatorna bildar ett rutnät, så det finns nästan alltid en alternativ väg. Forskarna konstaterade att städer utan rutnät, som Boston och Atlanta, slås ut lättare.
Ingen har gjort samma beräkning för Stockholm. Men staden är byggd på öar, och broarna fungerar som naturliga flaskhalsar. Essingeleden är Sveriges mest trafikerade väg med mellan 140 000 och 170 000 fordon per dygn. Hälften av ledens åtta kilometer består av broar och viadukter. Där finns inga sidogator att svänga in på. Ett tiotal bilar som stannar i fel körfält kan räcka för att stänga en av stadens viktigaste pulsådror.
Testet i gruvan
Den andra halvan av frågan är om någon faktiskt kan stoppa bilarna. Här finns numera ett konkret svar, åtminstone för bussar.
Sommaren 2025 körde Oslos kollektivtrafikbolag Ruter in två elbussar i en avstängd bergsanläggning i Sandvika. Den ena var holländsk, den andra från kinesiska Yutong. Berget stängde ute alla mobilsignaler så att inget kunde läcka ut under testet. Experter från bland annat Telenor gick igenom bussarnas elektronik.
Den holländska bussen visade inget anmärkningsvärt. I den kinesiska hittade de en kommunikationsmodul med ett rumänskt SIM-kort. Via mobilnätet hade tillverkaren direkt åtkomst till styrsystemet för batteri och kraftförsörjning. Ruters slutsats var att bussen i teorin kunde stoppas eller göras obrukbar av tillverkaren.
Ruter hittade inga tecken på att Yutong försökt göra något sådant. Yutong uppgav att åtkomsten bara används för service och underhåll. Men det är just poängen. Ingen behöver bryta sig in, eftersom dörren redan står öppen för trådlösa uppdateringar, alltså mjukvara som tillverkaren skickar till fordonet via mobilnätet. Samma funktion som lagar buggar kan i fel händer stänga av motorn.
Detaljen som gör det hela allvarligare är att bussarna ingår i Norges krisberedskap. Vid en evakuering är det dem du ska åka i. I Danmark kör kollektivtrafikbolaget Movia 262 bussar från samma tillverkare, och både Danmark och Storbritannien har inlett egna granskningar.
Vad andra länder gör
USA har gått längst. Sedan början av 2025 förbjuder landets handelsdepartement kinesisk och rysk mjukvara och uppkopplingshårdvara i bilar som säljs där. Storbritannien har rått militär personal att parkera bilar med kinesisk elektronik på avstånd från känsliga anläggningar.
I Sverige har frågan lyfts i riksdagen flera gånger. När infrastrukturminister Andreas Carlson fick en direkt fråga om åtgärder hösten 2025 hänvisade han till den nationella säkerhetsstrategin, men pekade inte ut någon konkret åtgärd. Det som finns är EU:s krav på cybersäkerhet i nya bilar sedan 2024. De reglerar hur väl tillverkaren skyddar bilen mot utomstående, men inte vad tillverkaren själv kan göra med den.
Det är här de två halvorna möts. Den kritiska frågan är inte om en enskild bil går att hacka. Det gör de flesta. Frågan är hur många bilar som nås genom ett och samma nätverk. Forskarna bakom Manhattanstudien föreslog därför att uppkopplingen ska delas upp, så att ingen enskild aktör kan nå tillräckligt många bilar på en gång. Det är samma princip som brandväggar i ett hus: en brand får gärna börja, så länge den inte kan sprida sig.
Kaoset sitter inte bara i bilarna
Ett samordnat stopp av tusentals bilar har aldrig hänt. Det kräver resurser, och det avslöjar angriparen direkt. Men i en verklig kris handlar det sällan om att förstöra något permanent. Det räcker att ambulanserna inte kommer fram under några avgörande timmar, eller att evakueringsbussarna står still. Som vi skrivit om i artikeln om att sabotaget inte är målet, förvirringen är det, ligger hybridangreppens verkliga effekt ofta i vad människor tror och gör efteråt.
Filmscenen på Long Island är alltså överdriven på ett sätt och underdriven på ett annat. Bilarna behöver inte krocka. De behöver bara stanna, på rätt plats, i rätt ögonblick. Och för att det ska hända behöver ingen hackare ta sig in i var femte bil. Det räcker att någon redan har tillgång till dem.
Källor
- Vivek, S., Yanni, D., Yunker, P. M. och Silverberg, J. L., ”Cyberphysical risks of hacked internet-connected vehicles”, Physical Review E (2019)
- Georgia Institute of Technology, pressmeddelande om studien (2019)
- Ruter AS, resultat från säkerhetstest av elbussar (oktober–november 2025)
- Teknisk Ukeblad, ”Avdekket alvorlig sikkerhetsrisiko – kinesiske elbusser kan stoppes og slås av fra Kina” (2025)
- Associated Press, rapportering om Ruters test (november 2025)
- Trafikverket, uppgifter om trafikmängder på Essingeleden (2026)
- Riksdagen, svar på skriftlig fråga 2024/25:1397 om säkerhetsrisker med kinesiska elbilar (2025)
- U.S. Department of Commerce, regel om uppkopplade fordon (januari 2025)
- FN:s ekonomiska kommission för Europa, reglemente R155 om fordons cybersäkerhet
Vad tyckte du om artikeln?
