Hur studien gick till
Mohamed Abdel-Aty och Shengxuan Ding vid University of Central Florida gick igenom olycksdata från Kalifornien för åren 2016 till 2022. De hittade över 2 100 olyckor med fordon som hade avancerade självkörningssystem och jämförde dem med 35 000 olyckor med vanliga bilar.
Men de nöjde sig inte med att bara räkna. De använde en metod som kallas matchad fall-kontroll-analys. Det innebär att de parade ihop olyckor som liknade varandra – samma vägtyp, samma hastighet, samma ljusförhållanden, samma typ av korsning. Sedan jämförde de vad som hände.
På det sättet kom de fram till 548 matchade par. Det är dessa par som studien bygger på. Resultaten publicerades i tidskriften Nature Communications.
Robotbilen är bättre på det mesta
I de flesta situationer var fordon med självkörningssystem säkrare än mänskliga förare.
Risken för en påkörning bakifrån var ungefär hälften så stor. Det beror troligen på att systemet aldrig tappar fokus – det kollar i spegeln hela tiden, även när du som passagerare tittar ner i telefonen.
Ännu mer imponerande var siffran för sidokollisioner – de olyckor som uppstår när en bil svänger in i en annan bil som kör parallellt. Där var risken bara en femtedel av den för mänskliga förare. Sådana olyckor uppstår ofta av bristande uppmärksamhet eller dålig döda-vinkel-koll. Sensorer hanterar det mycket bättre.
Sammantaget visade studien att självkörande fordon i det flesta trafikscenarier ger lägre olycksrisk än en mänsklig förare.
Men skymningen avslöjar en svaghet
Här börjar det bli intressant. I en situation var självkörande bilar dramatiskt sämre: vid gryning och skymning.
Vid dessa ljusförhållanden var olycksrisken för självkörande bilar 5,25 gånger högre än för mänskliga förare i liknande situationer.
Det är en häpnadsväckande siffra. Varför?
Sensorer kämpar när ljuset förändras
Det mänskliga ögat är anmärkningsvärt bra på att hantera övergångszoner mellan mörker och ljus. Din hjärna justerar automatiskt och snabbt.
Kameror och lidar-sensorer – de laserstrålar som självkörande bilar använder för att kartlägga omgivningen – klarar inte den justeringen lika väl. Stark kontrast mellan skuggor och direkt solljus vid horisonten skapar brus och missuppfattningar. Bilar kan uppfattas felaktigt. Vägmarkeringar försvinner ur bild.
Det är som att be en vältränad sprinter simma – tekniken är fantastisk, men inte gjord för just den uppgiften.
En annan svaghet: situationer där fordonet svänger. Självkörande bilar hade nästan dubbelt så hög risk (1,98 gånger) att råka ut för en olycka vid svängar. Troligen handlar det om komplexa beslut i korsningar, där tid och riktning måste koordineras med gående, cyklister och annan trafik på millisekunder.
Vad det säger om framtiden
Studien är ett genombrott på det sätt att den faktiskt kontrollerar för de faktorer som annars gör sådana jämförelser missvisande. Självkörande bilar kör mest i tätorter, i lagom tempo, under kontrollerade förhållanden – vilket automatiskt skulle ge dem ett försprång i råstatistiken.
Den matchade analysen tar bort den fördelen. Och ändå är de bättre.
Det är ett starkt argument för att tekniken rör sig åt rätt håll. Säkerhetsfrågorna som kvarstår – skymning, komplexa korsningar – är identifierade och kända. Det gör dem möjliga att lösa.
Målet är inte att bygga en robotbil som är perfekt i alla lägen. Målet är att bygga en som är tillräckligt bra för att rädda liv. Och med varje ny dataset och varje ny programuppdatering rör sig systemen ditåt.
Den mänskliga föraren, däremot, uppdaterar sig sällan.
---
Källa: Mohamed Abdel-Aty och Shengxuan Ding, University of Central Florida. "A matched case-control analysis of autonomous vs human-driven vehicle accidents." Nature Communications, 2024. DOI: 10.1038/s41467-024-48526-4
Vad tyckte du om artikeln?
