En sträng av galaxer i rymden
Universum är inte jämnt fyllt. Det ser mer ut som ett svampnät – långa trådar av materia, så kallade kosmiska filament, med galaxer hopade längs trådarna och gigantiska tomrum emellan. Det är på en sådan tråd som den nya strukturen hittades.
Forskargruppen, ledd av astronomer vid University of Oxford och University of Cambridge, identifierade 14 galaxer uppradade längs ett filament ungefär 5,5 miljoner ljusår långt. Det är en ofattbar sträcka. Vår egen galax, Vintergatan, är ungefär 100 000 ljusår bred. Det här filamantet är alltså 55 gånger längre.
Strukturen ligger 140 miljoner ljusår bort och sitter inbäddad i ett ännu större filament med över 280 galaxer och en total längd på runt 50 miljoner ljusår.
Det som förvånade forskarna
Att hitta ett filament är inte ovanligt. Det förvånande var något annat.
Galaxerna i strängen snurrar inte bara för sig själva – de snurrar i samma riktning som filamantet de sitter i. Fler än vad slumpen kan förklara. Det är som om en osynlig dirigent bestämmer åt vilket håll varje galax ska rotera.
Rotationshastigheten för hela strukturen beräknades till 110 kilometer per sekund. Det låter snabbt, men för ett objekt på miljoner ljusår är det ändå relativt lent. Studien publicerades i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society i december 2025.
Vad det utmanar
Vår nuvarande modell för hur universum formas kallas Lambda-CDM-modellen. Den förklarar hur materia klumpade ihop sig efter Big Bang och bildade galaxer, stjärnor och planeter. Men den modellen förutspår inte att stora strukturer som filament ska rotera – och definitivt inte att galaxerna inuti dem ska snurra synkroniserat.
Det är ett problem. Antingen finns det krafter som modellen inte tar hänsyn till, eller så missförstår vi något grundläggande om hur galaxers rotation påverkas av omgivningen.
En teori är att filamantet fick sin rotation tidigt i universums historia, möjligen under perioden strax efter Big Bang, och att den rotationen sedan ärvdes av galaxerna som bildades inuti det. Men det är fortfarande spekulationer – ingen vet säkert.
Hur man mäter en galax 140 miljoner ljusår bort
Du kanske undrar hur forskarna ens kunde se detta. Svaret är radioteleskop och en egenskap hos vätegas.
Galaxerna i studien är rika på neutralt väte, ett ämne som sänder ut radiovågor på en specifik frekvens – den så kallade 21-centimetervåglängden. Med hjälp av MeerKAT, ett kraftfullt radioteleskop i Sydafrika, kartlade teamet hur vätegasen rörde sig inuti varje galax. När en galax roterar mot oss ser vi våglängden lite kortare, och bort från oss lite längre. Precis som när en ambulans passerar – tonen ändras beroende på riktning.
Dessa mätningar visade att galaxerna faktiskt rörde sig i ett gemensamt mönster längs filamantet.
Vad det kan berätta om universum
Det här är inte en isolerad kuriositet. Kosmiska filament är universums skelett – de kopplar ihop galaxhopar och styr hur materia flödar genom rymden. Om de roterar, och om den rotationen påverkar galaxerna inne i dem, behöver vi räkna om en del av det vi trodde vi visste.
Forskarteamet inkluderade astronomer från University of Cape Town, Rhodes University, South African Radio Astronomy Observatory och University of Edinburgh. Det är ett globalt projekt, och det fortsätter. Fler filament ska kartläggas, och fler galaxer ska mätas.
Nästa fråga är om det här är ett undantag eller regeln. Om roterande filament visar sig vara vanliga, ändrar det bilden av hur universum är uppbyggt på den allra största skalan.
Du tittade kanske upp mot stjärnhimlen en gång och tänkte att allt där ute rör sig slumpmässigt. Det gör det inte. Det snurrar.
Källor
Studien publicerades i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society (december 2025). Forskarteamet leddes av astronomer vid University of Oxford och University of Cambridge, i samarbete med South African Radio Astronomy Observatory (SARAO) och MeerKAT-radioteleskopet i Sydafrika.
Vad tyckte du om artikeln?
