Åska pressar träden till bristningsgränsen
Ett åskmoln är en enorm elektrisk laddning. Den nedre delen av molnet blir starkt negativ. Marken under blir positiv som svar. När spänningen blir stor nog slår blixten ner.
Men något händer långt innan blixten. Den positiva laddningen kryper uppåt i allt som sticker upp. Kyrktorn, flaggstänger – och träd. Laddningen samlas där den kan ta sig längst bort från marken: vid spetsarna på löv och barr.
När spänningen där blir tillräckligt hög bryts luften ner. Molekylerna runt spetsen joniseras. Då uppstår en svag, blåvit glöd. Fenomenet kallas koronaurladdning. Du har sett det i gamla laboratoriefilmer och på högspänningsledningar. Det är också det som kallas Sankt Elms eld när sjömän ser det lysa på masterna.
Att det borde hända i naturen under åska var uppenbart för fysikerna. Problemet var att ingen kunde filma det. Regn, vind och mörker gjorde det nästan omöjligt. Glöden sker dessutom till stor del i ultraviolett ljus. Du ser det knappt med blotta ögat.
En skåpbil full av UV-kameror
Lösningen kom från Penn State University i Pennsylvania. Meteorologen William Brune och doktoranden Patrick McFarland byggde om en Toyota Sienna från 2013. Uppe på taket monterade de ett teleskop med en UV-känslig kamera. De kallade instrumentet Corona Observing Telescope System.
Teleskopet filtrerar bort solljus i UV-området. Då syns bara tre saker: brand, blixt och koronaurladdningar. En GPS och mätare för atmosfärisk elektricitet fångar också själva stormen.
I juni 2024 körde teamet längs östkusten. De jagade åska som andra jagar vårtecken. Utanför en gårdsväg i North Carolina fick de äntligen napp. En storm byggde upp över horisonten. Hundra meter därifrån stod ett högt kopalsträd.
Forskarna riktade teleskopet mot trädkronan. Blixtar började falla. Och då dök fenomenet upp i kameran.
859 glimtar på ett enda träd
Under knappt två timmar registrerade kameran 859 separata koronaurladdningar från det ena trädet. Varje glimt varade från en blinkning till flera sekunder. Ett par hundra meter bort glödde även en tall – 93 gånger under samma storm.
Forskarna fångade sedan samma fenomen på fyra andra trädarter i fyra nya oväder. Det visar att det inte är något ovanligt. Varje högt träd i ett åskväder fungerar som en liten antenn som laddar ur sig mot himlen.
Resultaten publicerades i tidskriften Geophysical Research Letters i april 2026. Patrick McFarland är huvudförfattare. Det är första gången naturen bjudit fram detta gamla laboratoriefenomen framför kameran.
Så städar träden atmosfären
Glöden är mer än ett vackert skådespel. När luften joniseras vid bladspetsen bildas hydroxylradikaler. Det är atmosfärens egen städkemikalie. Hydroxyl reagerar snabbt med metan, kväveoxider och andra föroreningar. Den bryter ner dem och gör dem mindre farliga.
Vi har länge vetat att hydroxyl skapas av solljus och reaktioner högt uppe i atmosfären. Men ingen hade räknat in trädens bidrag under åska. Varje stormcell över en skog kan alltså vara en liten reningsanläggning.
Hur mycket det betyder i global skala vet forskarna ännu inte. Men signalen är intressant. Om korona under åska producerar hydroxyl, och om åskan dessutom blir vanligare i ett varmare klimat, så kan atmosfären få lite extra hjälp med sin egen städning. Eller så är effekten försumbar. Det är det McFarland och hans kollegor nu ska försöka ta reda på.
Nästa gång du står vid ett fönster under en kraftig åska, titta mot den högsta trädtoppen du ser. Det du upplever som stillhet mellan blixtarna kan vara något annat. Hela kronan är då full av mikroskopiska elektriska eldar. De är för svaga för dina ögon och för snabba för ditt öra. Men de finns där – och de har funnits där alltid. Naturen behövde bara en tålmodig forskare i en ombyggd skåpbil för att avslöja sin hemlighet.
Källor
Patrick McFarland, William Brune, Jena Jenkins, David Miller: "Corona Discharges Glow on Trees Under Thunderstorms", Geophysical Research Letters, april 2026 (DOI: 10.1029/2025GL119591). Nyhetsmeddelande från Penn State University, april 2026.
Vad tyckte du om artikeln?
