Ett beslut som fick utsläppen att rusa
Den 1 januari 2024 sänkte Sverige sin reduktionsplikt till sex procent. Reduktionsplikten är kravet på att drivmedelsbolagen ska blanda in förnybart bränsle i bensin och diesel, så att utsläppen minskar. Tidigare låg kravet på diesel på över trettio procent. Nu rasade det.
Effekten kom snabbt. Utsläppen från transportsektorn ökade med 22 procent på ett år, enligt Naturvårdsverket. Sveriges totala utsläpp steg med sju procent, den största ökningen sedan återhämtningen efter finanskrisen 2010. Rubrikerna var entydiga. Sverige hade svikit klimatet.
Samtidigt: "det spelar knappt någon roll"
Regeringen målade en annan bild. I sina egna utredningar konstaterade den att biodrivmedel är en global handelsvara. Den förnybara diesel som svenska bilister slutade tanka försvann inte. Den såldes vidare till andra länder, där den blandades in i deras bränsle istället.
Tanken bygger på ett slags nollsummespel. Världens produktion av förnybar diesel är begränsad. Om Sverige efterfrågar mindre, köper någon annan samma volym. Den där litern bränns fortfarande, bara i Tyskland eller Nederländerna, och tränger undan lika mycket fossilt bränsle där. Klimatnyttan sker, fast på en annan plats.
Två sätt att räkna samma utsläpp
Hur kan ett och samma beslut både vara en klimatkatastrof och en icke-händelse? Svaret ligger inte i kemin, utan i bokföringen.
Det finns två sätt att räkna. Det första är territoriella utsläpp, alltså allt som släpps ut innanför Sveriges gränser. Det är den siffran som steg med sju procent, och det är den Sverige mäts mot i sitt EU-åtagande. Det andra sättet ser till hela atmosfären. Det bryr sig inte om var en liter diesel brinner, bara om hur mycket som brinner totalt i världen.
Sett territoriellt ökade utsläppen kraftigt. Sett globalt kan effekten vara nära noll, om den svenska minskningen verkligen möts av en lika stor ökning någon annanstans. Båda perspektiven är korrekta. De mäter bara olika saker.
Det här är samma sorts förväxling som ofta grumlar klimatdebatten, där ett värdeval kläs ut till en ren faktafråga.
Där resonemanget håller, och där det spricker
Nollsummespelet är inte bara en bortförklaring. På kort sikt stämmer det ganska väl. Den hållbara råvaran är hårt begränsad. Förnybar diesel görs av använd frityrolja, slaktavfall och tallolja, och EU har stängt dörren för palmolja. Utbudet kan inte växa över en natt. Då blir det just en omfördelning av en fast mängd, och den svenska minskningen dyker upp som en ökning någon annanstans.
Men på lång sikt spricker bilden. Efterfrågan bygger utbud. Att världens största tillverkare, finska Neste, expanderar i Rotterdam och Singapore beror på att regelverk skapar en marknad. Sänker många länder samtidigt sina krav, försvagas prissignalen som lockar fram ny produktion. Då bränns litern inte någon annanstans. Den blir aldrig till.
Skalskräcken vilar dessutom på en föråldrad ögonblicksbild. Sverige använde en gång en dryg fjärdedel av världens HVO, men världsmarknaden har sedan dess nästan dubblats medan svensk efterfrågan fallit. Andelen krymper år för år.
Bokföringen är inte neutral
Här finns systemets verkliga konstruktionsfel. Klimatnyttan av förnybart bränsle är global och nästan oberoende av var det används. Men kostnaden bärs nationellt. Sverige betalar merkostnaden innanför sina egna gränser och mäts mot sitt eget territoriella mål.
Den merkostnaden syns tydligast i gapet mellan förnybar och fossil diesel, som svänger kraftigt med både politik och råvarupriser.
Det skapar en frestelse. Varje land tjänar på att skjuta kostnaden på grannen, samtidigt som alla vill ha den gemensamma nyttan. Det är exakt den logik som en ensidig sänkning följer. Och det är därför ett litet lands uppoffring inte automatiskt gör helheten bättre.
Från 2027 provar EU en annan väg. Utsläppshandeln ETS 2 sätter ett gemensamt pris på koldioxid från vägtransporter i hela unionen. Då spelar det mindre roll i vilket land en liter bränns. Kostnaden och nyttan hamnar i samma system.
Nästa gång du ser en siffra på hur ett klimatbeslut påverkade utsläppen är det värt att fråga en sak. Räknar den innanför en gräns, eller räknar den hela atmosfären? För ofta är siffran inte bara ett mått på klimatet. Den är ett val av var du drar linjen.
Källor
- Naturvårdsverket, territoriell klimatstatistik för 2024 och 2025 - Regeringen, proposition 2023/24:28 med promemoria om sänkt reduktionsplikt - Energimyndigheten, rapporten Drivmedel 2024 och statistik om reduktionsplikten - 2030-sekretariatet, analyser av förnybara drivmedel 2024 och 2025 - IEA, återgiven i riksdagssvar 2023/24:43 om Sveriges andel av biodrivmedel - UFOP/International Grains Council, världens HVO-produktion 2014–2024 - Neste, uppgifter om produktionskapacitet för förnybar diesel 2025
Vad tyckte du om artikeln?
