Rekordår för utsläpp – trots rekordår för förnybart

Rekord på rekord – men åt fel håll

2024 var ett rekordår för förnybar energi. Världen installerade mer sol och vind än någonsin. Ändå ökade de globala växthusgasutsläppen med 1,3 procent, till 53,2 miljarder ton. Och 2025 ser ut att bli ännu värre.

Climate TRACE, ett oberoende forskningskonsortium som mäter utsläpp i realtid, rapporterade att utsläppen 2025 beräknas nå 60,6 miljarder ton koldioxidekvivalenter – den högsta nivån som någonsin uppmätts.

Det är som att försöka tömma ett badkar med ett glas medan kranen fortfarande är öppen.

Förnybart växer – men det räcker inte

Förnybar energi ökade med 13 procent globalt under 2024. Det låter imponerande. Problemet är att den totala energiförbrukningen också ökade – och fossil energi ökade med den.

Kol och olja ökade med ungefär en procent vardera. Gas ökade med hela tre procent. Förnybart adderades alltså ovanpå, inte istället för, det fossilbaserade systemet.

Det beror på ett enkelt matematiskt faktum: vi förbrukar mer energi varje år. Ekonomier växer, fler människor får råd med el, fler fabriker byggs. Asien ensamt svarar för en stor del av ökningen.

Varför räcker inte den gröna omställningen?

Det finns ett grundläggande missförstånd i hur vi pratar om energiomställningen. Många tänker: vi ersätter kol med sol och vind. Men det är inte riktigt vad som händer.

Förnybar el är bara en del av energisystemet. El, oavsett källa, utgör ungefär 20 procent av all energi som används globalt. Resten är värme, industriprocesser, sjöfart, flyg och tunga transporter – sektorer som ännu inte kan drivas av el på ett enkelt sätt.

Det betyder att även om du ersätter varenda kolkraftverk med solpaneler i morgon, påverkar du bara en femtedel av problemet.

De länder som faktiskt minskar sina utsläpp

Bland världens åtta största utsläppare var det 2024 bara EU och Japan som faktiskt minskade sina utsläpp. Det är två regioner med krympande industrisektorer och långsam ekonomisk tillväxt.

Det finns ändå tecken på att något håller på att vända. Kinas elsektors utsläpp minskade 0,4 procent under 2025 – för första gången sedan 2015. Indiens elsektor minskade med 2,6 procent, för första gången sedan 2020. Det är små siffror, men det är en ny riktning.

EU har länge varit ett undantag – en stor ekonomi som faktiskt lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp. Det handlar om en kombination av energieffektivisering och EU ETS, ett system där industrier betalar för rätten att släppa ut koldioxid.

Elefanten i rummet: efterfrågan

Den största anledningen till att utsläppen inte minskar är inte att omställningen misslyckas. Det är att efterfrågan på energi ökar snabbare än omställningen hinner.

Tänk på det såhär: om du cyklar snabbare varje dag, men din arbetsplats också flyttar längre bort varje dag, kommer du aldrig att minska restiden.

Globalt sett är det precis det som händer. AI-datacenter, elektrifiering av industrin och befolkningstillväxt i länder som Indien och Indonesien skapar ett enormt nytt energibehov. Mycket av det fylls idag av fossila bränslen, för att det är det enklaste och billigaste alternativet.

Vad händer med 1,5-gradersmålet?

Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader kräver att de globala utsläppen halveras till 2030 och når netto-noll runt 2050.

Med nuvarande trend är det målet bortom räckhåll. Resources for the Future, ett ledande amerikanskt forskningsinstitut, konstaterade i sin globala energirapport för 2026 att världen har förlorat kampen om 1,5 grader.

Det innebär inte att omställningen är meningslös. Varje tiondels grad av uppvärmning som undviks har konsekvenser för hundratals miljoner människor. Men det innebär att de löften som gavs i Paris 2015 inte längre är realistiska mål.

Den egentliga frågan är inte längre om vi klarar 1,5 grader. Den är hur långt ifrån det vi hamnar – och om vi kan sätta in bromsen innan vi passerar 2 grader.