Ett folkhälsoproblem som inte syns
Bäckenbottendysfunktion är ett samlingsnamn för en rad besvär: urinläckage, analinkontinens, framfall, smärta i bäckenområdet och nedsatt sexuell funktion. Tillståndet drabbar upp till varannan kvinna under livet, och blir vanligare efter förlossning och med stigande ålder.
Det är ett av de vanligaste kroniska hälsobesvären bland kvinnor i världen. Ändå är det ett av de minst uppmärksammade.
En studie i BMC Public Health visade att bäckenbottendysfunktion är ett utbrett och underdiagnostiserat problem globalt. En spansk studie från 2023 med drygt 1 400 deltagande kvinnor fann att urininkontinens förekom hos nästan 56 procent och bäckensmärta hos nästan 19 procent. Hälften av alla kvinnor visade sig ha minst ett symtom tio år efter sin första förlossning.
Trots det söker många aldrig hjälp. Och de som söker får inte alltid ett svar.
Normaliserat bort
Socialstyrelsen konstaterade i sin rapport från juni 2025 att tillståndet är tabubelagt och att besvären alltför ofta avfärdas som normala — efter en förlossning, med stigande ålder, eller som något du helt enkelt får leva med.
Det är ett mönster som syns i forskning från flera länder. En brittisk undersökning av 2 000 kvinnor för Royal College of Obstetricians and Gynaecologists visade att runt 60 procent hade minst ett symtom på dålig bäckenbottenhälsa. Av dem hade 69 procent aldrig tagit upp det med sjukvården. Och 39 procent av dem som hade symtom sökte aldrig hjälp, för att de antog att det var normalt.
Det är inte normalt. Det är ett tillstånd med kända orsaker, kända riskfaktorer och dokumenterat effektiva behandlingar.
Vad forskningen säger hjälper
Bäckenbottenträning, ibland kallat Kegelövningar, är förstahandsrekommendationen vid ansträngningsinkontinens och en rad andra symtom. Men forskning visar att effekten beror på hur du genomför träningen. Den behöver vara strukturerad, individuellt anpassad och följas upp. Att dela ut ett informationsblad och önska lycka till räcker inte.
En metaanalys publicerad 2025 visade att strukturerad bäckenbottenträning gav statistiskt signifikanta förbättringar i livskvalitet jämfört med kontrollgrupper. Däremot sågs ingen statistisk skillnad i inkontinenssymtom, vilket understryker att träning fungerar bäst som del i ett bredare omhändertagande.
Vid kronisk bäckensmärta, ett av de svårare tillstånden, visar en systematisk genomgång i BJOG från 2025 att multiprofessionell behandling ger bättre resultat än vård av en enskild specialist. Det handlar om att kombinera gynekologisk kompetens med fysioterapi, psykologiskt stöd och smärtspecialistkompetens.
Det finns också nyare behandlingsformer under utforskning, bland annat fokuserad stötvågsbehandling, som i kontrollerade studier visat lovande resultat vid vulvasmärta och smärta vid samlag. Evidensbasen är ännu begränsad men växer.
En ny syn på kroppen?
Ett intressant parallellt spår i forskningen rör fascia, det täta nätverk av bindväv som omsluter och förbinder muskler, organ och nerver i hela kroppen. Länge betraktades det som ointressant förpackningsmaterial. Nu föreslår en internationell forskargrupp i Journal of Anatomy att fascia bör erkännas som ett eget anatomiskt system i kroppen, ett kroppstäckande nätverk med egna biomekaniska egenskaper.
Det är ett förslag som väcker diskussion i anatomikretsar och som inte är etablerad konsensus. Men frågan det reser är intressant: behandlas tillstånd som bäckensmärta för lokalt, när bäckenet kanske behöver förstås som del av ett större, sammanhängande system?
Klinisk evidens för fasciaspecifika terapier saknas ännu i stor utsträckning. Men den anatomiska grundforskningen är legitim, och kan på sikt påverka hur vi förstår varför besvär uppstår.
Varför tog det så lång tid?
Socialstyrelsens riktlinjer från juni 2025 är Sveriges första nationella riktlinjer inom detta område. Det är anmärkningsvärt med tanke på hur vanligt tillståndet är.
Riktlinjerna riktar sig i första hand till beslutsfattare och regionpolitiker, inte direkt till patienter. De uppmanar bland annat till att höja kompetensen i primärvården, använda strukturerade diagnoschecklistor och organisera multiprofessionellt omhändertagande för dem med komplexa symtom.
Det är rätt steg. Men det är också ett erkännande av att praxisvariationerna i Sverige är stora, att vad du får för hjälp beror på var du bor och vem du råkar träffa.
För ett tillstånd som drabbar varannan kvinna borde det ha kommit tidigare.
Källor
- Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för vård vid bäckenbottendysfunktion, juni 2025: socialstyrelsen.se - Peinado Molina et al., Pelvic floor dysfunction: prevalence and associated factors, BMC Public Health, 2023: doi.org/10.1186/s12889-023-16901-3 - McReynolds et al., Effectiveness of Multidisciplinary Treatment Compared to Single Discipline Treatment of Female Chronic Pelvic Pain, BJOG, 2025: doi.org/10.1111/1471-0528.18322 - Compliance and Adherence to Pelvic Floor Exercise Therapy, systematic review and meta-analysis, Life, april 2025: doi.org/10.3390/life15040613 - Stecco et al., Towards a comprehensive definition of the human fascial system, Journal of Anatomy, januari 2025: doi.org/10.1111/joa.14212 - Royal College of Obstetricians and Gynaecologists, undersökning av 2 000 brittiska kvinnor, 2023
Vad tyckte du om artikeln?
