1 500 procent på tio år
Siffran är svindlande. År 2008 fick 28 tonåringar som registrerats som flicka vid födseln vård för könsdysfori i Sverige. Tio år senare var de 536. En ökning på nära 1 500 procent.
Könsdysfori betyder ett djupt obehag över att kroppens kön inte stämmer med den egna könsidentiteten. Diagnosen har alltid funnits i marginalen. Men något hände under 2010-talet. Antalet nya fall mångdubblades, och ökningen var störst bland just tonårsflickor. Bland unga män steg siffran också, men långsammare, runt 400 procent.
Socialstyrelsen har kartlagt förändringen. Slutsatsen var ärlig, och lite obekväm. Ingen kan säkert säga varför.
Fler vågar, eller fler ses
Den vanligaste förklaringen är den enklaste. Samhället har blivit öppnare. Att vara trans är inte längre lika skambelagt. Fler vågar söka vård, och fler får ord för något de känt länge.
Till det kommer vården själv. Läkare har blivit bättre på att känna igen könsdysfori. Det som förr missades, eller kallades något annat, fångas nu upp. En del av ökningen är alltså inte fler drabbade, utan fler upptäckta. Precis som med adhd och autism, där siffrorna steg när kunskapen ökade, inte nödvändigtvis tillstånden själva.
Men den förklaringen har en spricka. Den förklarar inte varför just flickor drog ifrån så kraftigt. Om det bara handlade om minskat stigma borde ökningen sett ungefär likadan ut för alla grupper. Det gjorde den inte.
Hypotesen om social smitta
Här kommer den mest omtvistade idén. År 2018 lanserade forskaren Lisa Littman begreppet rapid onset gender dysphoria, ofta förkortat ROGD. Tanken var att en ny sorts könsdysfori dykt upp, som startar plötsligt i tonåren, ofta i vänkretsar där flera samtidigt börjar ifrågasätta sitt kön. En form av social smitta, spridd via kompisar och sociala medier.
Idén fick snabbt fäste i debatten, för den verkade förklara både tidpunkten och könsmönstret. Men den vetenskapliga grunden är svag. Littmans studie byggde på enkäter till oroliga föräldrar, rekryterade från sajter kritiska till transvård. Barnen själva tillfrågades aldrig. En senare, större studie som skulle stötta hypotesen drogs tillbaka efter att den saknat etiskt godkännande.
Ingen större medicinsk organisation erkänner ROGD som en giltig diagnos. Längre uppföljningar av unga transpersoner har inte hittat stöd för att sämre psykisk hälsa eller sen identitet skulle driva ökningen. Social smitta är alltså en hypotes, inte ett fastställt fenomen. Men den är svår att helt avfärda, eftersom mönstret den försöker förklara är verkligt.
Den psykiska ohälsan i bakgrunden
En sak är säker. Gruppen mår ofta dåligt. En majoritet av unga med könsdysfori har samtidigt andra psykiatriska diagnoser, som depression, ångest, adhd eller autism. Autism är flera gånger vanligare än i befolkningen.
Det gör tolkningen knivig. Är den psykiska ohälsan en följd av att leva i fel kropp i ett samhälle som inte alltid accepterar dig? Eller söker sårbara unga en förklaring till sitt lidande, och landar i könsidentiteten? Frågan är laddad, och vi går djupare in på den i Varför mår så många med könsdysfori psykiskt dåligt?.
Varför siffran är så laddad
Samma siffra läses helt olika beroende på vem du frågar. För den som vill bromsa transvården är 1 500 procent ett larm. Ett tecken på att något osunt sprider sig, och att unga behandlas för snabbt. För den som försvarar vården är samma siffra ett framsteg. Äntligen får en tidigare osynlig grupp den hjälp de behöver.
Det är därför ökningen blivit politisk sprängstoff. Den osäkerhet Socialstyrelsen vågade erkänna, att orsaken helt enkelt inte är känd, vägde tungt när myndigheten 2022 stramade åt rekommendationerna för unga. Hur den försiktighetslinjen krockar med vårdens praktik skriver vi om i Reglerna säger nej. Vården säger ibland ja..
Ett mönster utan facit
Det ovanliga med den här kurvan är att den saknar en enkel förklaring. Öppenhet, bättre diagnos, sociala medier och psykisk ohälsa väver troligen samman till något ingen ännu kunnat mäta rent.
Det tåls att hålla i huvudet nästa gång en siffra som 1 500 procent dyker upp. Den säger med säkerhet att något förändrats. Den säger däremot inte vad. Och skillnaden mellan de två är hela striden.
Källor
- Socialstyrelsen, Utveckling av diagnosen könsdysfori i Sverige (2020) - SVT Nyheter, granskning av ökningen av könsdysfori hos unga och flickor (2020) - Littman L, PLOS ONE (2018), samt senare metodkritik och tillbakadragen uppföljningsstudie - Socialstyrelsen, uppdaterade rekommendationer för hormonbehandling vid könsdysfori hos unga (2022)
Vad tyckte du om artikeln?
