# Demokratin håller på att förlora — vad säger forskningen?
Del 3 av 3: Siffrorna bakom demokratins globala tillbakagång, mekanismerna som driver den, och den öppna frågan om det är en tillfällig svängning eller något permanent. Del 1 handlade om demokratins historiska vågor. Del 2 om FN:s konstruktion och begränsningar.
---
Det finns ett universitet i Göteborg som mäter demokrati på ett sätt som ingen gjort förut. De kallar sig V-Dem — Varieties of Democracy — och deras databas täcker 202 länder från år 1789 till idag. Den bygger på 31 miljoner datapunkter och involverar 4 200 forskare och landexperter. Varje år publicerar de en rapport. 2025 års titel var: 25 Years of Autocratization — Democracy Trumped?
Svaret på frågetecknet är: ja, i stort sett.
Siffrorna som är svåra att ignorera
År 2024 passerades en symbolisk gräns. För första gången på mer än 20 år var antalet autokratier i världen fler än antalet demokratier — 91 mot 88. Det låter som en liten skillnad. Det är inte det. Trenden är entydig och har pågått i ett kvarts sekel.
Den genomsnittliga demokratinivå som en vanlig världsmedborgare upplever är tillbaka på 1985 års nivå — mitt i det kalla kriget, tre år innan Berlinmuren föll. 72 procent av jordens befolkning lever under auktoritärt styre. Andelen som lever i demokratier föll från 51 procent år 2004 till 28 procent år 2024. Det är inte en kurva som rör sig långsamt. Det är ett ras.
Av de 45 länder som aktivt rör sig mot mer auktoritära styren 2024 var 25 stycken faktiska demokratier när nedgången började. Bara 9 av dem är det fortfarande.
Freedom House — en annan oberoende organisation som mäter politiska rättigheter och medborgerliga friheter — registrerade 2025 det nittonde raka året av global försämring. 60 länder förvärrades, 34 förbättrades.
Tre mönster som forskningen identifierar
V-Dem:s 2026-rapport — Unraveling the Democratic Era? — beskriver tre tydliga mönster i det pågående bakslaget.
Det första är att etablerade demokratier eroderar inifrån. Ungern är det tydligaste exemplet. Viktor Orbán vann fria val 2010, och använde sedan demokratins egna verktyg — lagstiftning, domstolsutnämningar, mediekoncessioner — för att gradvis ta bort de institutioner som håller demokratin på plats. Inga tanks. Inga statskupper. En långsam urholkning av rättsstaten, vallagstiftningen och pressfriheten. Det kallas i forskningen demokratisk erosion eller executive aggrandizement — en sittande ledare som utvidgar sin makt på bekostnad av motvikterna.
Det andra mönstret är att länder som demokratiserades under den tredje vågen nu faller tillbaka. Många av demokratierna som uppstod efter 1989 var ytliga — de hade fria val men svaga institutioner, svag rättsstat och svagt civilt samhälle. När ekonomiska kriser, etniska spänningar eller starka ledare utmanade dem höll de inte.
Det tredje mönstret är att redan auktoritära stater fördjupar sin auktoritarism. Kina, Ryssland, Iran, Nordkorea — de rör sig inte mot mer frihet. De rör sig åt andra hållet.
Vad driver tillbakagången?
Forskningen pekar på flera samverkande faktorer. Ingen är ensam orsak.
Desinformation och fri press. V-Dem:s data visar att angrepp på medier och yttrandefrihet är den vanligaste mekanismen när demokratier eroderar. Det gäller i 44 länder 2024 — ett nytt rekord. En demokrati utan oberoende journalistik är som ett immunförsvar utan vita blodkroppar: den känner inte igen angrepp förrän det är för sent.
Politisk polarisering. Nästan ett av fyra länder i världen upplever ökande politisk polarisering. När ett lands befolkning delar upp sig i block som inte längre delar verklighetsuppfattning, urholkas förtroendet för institutioner och kompromissens politik. Demokratin kräver att förlorare accepterar resultatet. Det förutsätter att de litar på systemet.
Ekonomisk ojämlikhet och missnöje. Ekonomen och statsvetaren Francis Fukuyama — han som 1989 förkunnade ”historiens slut” — medger nu att demokratier tappar trovardighet när de levererar dåliga resultat. Om folk inte uppfattar att demokratin förbättrar deras liv är de öppna för alternativ. Auktoritära ledare erbjuder enhetlighet, effektivitet och syndabockar. Det är ett lockande paket för den som är desperat nog.
Geopolitisk tyngdkraft. Auktoritära stormakter — främst Kina och Ryssland — exporterar aktivt sin modell. De ger ekonomiskt stöd till auktoritära regimer, delar övervakningsteknologi, sprider narrativ som undergräver demokratiska institutioner. Det är inte ett sammanträffande att demokratin backar snabbare i länder med nära ekonomiska band till Kina.
Är USA fortfarande en demokrati?
V-Dem:s rapport 2026 gör något ovanligt: den ger USA ett eget kapitel. Organisationens grundare och ledande professor, Staffan Lindberg vid Göteborgs universitet, konstaterar att USA genomgår den ”snabbaste episoden av autokratisering i modern historia som inte involverat en statskupp”. Sex av de tio länder som 2025 rör sig tydligast mot autokrati finns i Europa och Nordamerika. Bland dem: Italien, Storbritannien och USA.
Det är anmärkningsvärt. Den etablerade uppfattningen — att gamla, stabila demokratier befinner sig bortom risk för erosion — stämmer inte längre.
Är det tillfälligt eller strukturellt?
Det är den fråga forskningen inte kan besvara med säkerhet. Och det är en viktig ärlighet att hålla fast vid.
Huntingtons vågmodell, som vi beskrev i del 1, antyder att motsvängningar alltid följts av nya demokrativågor. Det har hänt tre gånger. Kanske händer det igen.
Men det finns argument för att det pågående bakslaget är annorlunda. Tidigare motsvängningar drevs av fascism, militärkupper och kommunism — ideologier som sedan besegrades. Dagens erosion sker via demokratins egna verktyg: val, lagar, folkliga rörelser. Det är svårare att identifiera, svårare att vända.
Det finns också ett annat sätt att läsa historien. Demokrati är statistiskt sett ett undantag. Under det mesta av mänsklighetens historia har det inte funnits. Den moderna demokratins snabba spridning under 1900-talet kan i ett längre perspektiv vara det avvikande — inte återgången till auktoritärt styre vi nu ser.
Ändå: de motberättelser som finns
Bland de 19 länder som aktivt demokratiseras 2025 syns Brasilien, Polen och Thailand. I Senegal och Sri Lanka lyckades nya presidentkandidater vinna mot sittande regimer som försökte sätta krokben. I Bangladesh drev en studentrörelse bort en auktoritär premiärminister. Botswana, Guatemala och Mauritius rör sig i rätt riktning.
Demokratin är inte död. Men den befinner sig under sin svåraste press på minst ett halvt sekel. Kurvan pekar nedåt. Hur länge, och vad som till slut vänder den — det vet ingen.
Det är det öppna slutet som historien ger oss.
---
Källor
- V-Dem Institute (2025). Democracy Report 2025: 25 Years of Autocratization – Democracy Trumped? Göteborgs universitet. - V-Dem Institute (2026). Democracy Report 2026: Unraveling the Democratic Era? Göteborgs universitet. - Maerz, S. F. et al. (2025). "State of the world 2024: 25 years of autocratization." Democratization, 32(5). - Freedom House (2025). Freedom in the World 2025. - Fukuyama, F., Dann, C. & Magaloni, B. (2025). "Delivering for Democracy: Why Results Matter." - Plattner, M. F. (2024). "Getting Over the Third Wave." Journal of Democracy. - Lindberg, S. I. (2026). Intervju i US News & World Report, mars 2026.
Vad tyckte du om artikeln?
