De fattigaste bar hela tappet. Sedan kom de tillbaka.

Ett nationellt tapp som inte var nationellt

Mellan kommunvalen 2018 och 2022 sjönk valdeltagandet i Sverige från 82,2 till 78,4 procent. Knappt fyra procentenheter. En siffra som brukar läsas som ett allmänt problem: svenskarna röstar mindre.

Men den siffran är ett medelvärde, och medelvärden döljer.

Vi har delat in landets valdistrikt i fem lika stora grupper efter hur välbeställda de är, mätt som andelen av väljarna som tillhör landets rikaste inkomstfemtedel. Sedan följt varje grupp genom tre val. Underlaget är de 5 088 valdistrikt som har samma kod i samtliga tre val, plus SCB:s socioekonomiska statistik för samma områden.

I den rikaste femtedelen av distrikten föll valdeltagandet från 87,6 till 85,4 procent. Två enheter.

I den fattigaste femtedelen föll det från 73,5 till 66,8. Nio enheter.

Gapet mellan rikast och fattigast växte från 14,1 till 18,6 procentenheter på ett enda val. Det nationella tappet var alltså inte nationellt. Det var koncentrerat.

SCB räknade på samma sak

Regeringen gav i december 2022 SCB i uppdrag att undersöka saken. Deras rapport landar i samma slutsats från ett annat håll.

I områden med stora socioekonomiska utmaningar röstade 63,4 procent. I områden med mycket goda förutsättningar 92,8. Efter utbildningsnivå var skillnaden lika skarp: 74 procent bland dem med förgymnasial utbildning mot 93 procent bland eftergymnasialt utbildade.

Mikaela Järnbert, analytiker på SCB, sammanfattade var minskningen låg: ”Det minskar framför allt i gruppen med de lägsta inkomsterna.”

Socialdemokraterna skrev samma sak i sin egen valanalys, på sidan sju. ”Minskningen var störst i kommuner och valdistrikt där valdeltagandet redan var lågt.” Och vidare: ”I många valdistrikt där Socialdemokraterna brukar få ett högt stöd sjönk både valdeltagandet och stödet för partiet.”

En uppgift som komplicerar allt

I samma rapport finns en siffra som förtjänar mer uppmärksamhet än den fått.

I områden med stora socioekonomiska utmaningar bodde bara 57 procent av dem som var röstberättigade 2018 kvar i samma område fyra år senare. I välmående områden var andelen 73 procent. Och oavsett var i landet du tittar röstar inflyttade mindre än de som bott kvar.

Det betyder att en del av den fallande kurvan inte handlar om att människor slutat rösta. Det handlar om att det delvis är andra människor som bor där nu. När nio av tjugo väljare byts ut mellan två val mäter du inte bara politisk vilja, du mäter också omflyttning.

Hur stor den delen är vet ingen säkert. Men den som påstår att området tappat tron på demokratin påstår mer än vad siffrorna bär.

Sedan vände det

I kommunvalet 2026 hände något som inte var självklart. Nationellt stod valdeltagandet stilla, 78,6 procent mot 78,4 fyra år tidigare. Men rörelsen under ytan gick åt olika håll.

Den rikaste femtedelen backade ytterligare något, till 85,2 procent. Den fattigaste steg från 66,8 till 69,6. Gapet krympte från 18,6 till 15,6 procentenheter.

På distriktsnivå är rörelserna kraftiga. I Valsätra sydvästra i Uppsala steg valdeltagandet från 37,2 till 55,9 procent. I Törnrosen-Örtagården i Malmö från 48,2 till 66,3. I Ronna norra i Södertälje från 30,6 till 46,2. Det är samma distrikt med samma gränser och ungefär lika många röstberättigade båda åren.

Maria Solevid, statsvetare vid Göteborgs universitet, ser en förklaring i mobilisering: ”När det blir en sådan här mobiliseringskampanj som det varit i flera områden är det nog ganska lätt att lyfta valdeltagandet, för det är tyvärr på en låg nivå från början.” Hon pekar också på boendetid, att sannolikheten att rösta stiger ju längre du bott i Sverige.

Statsvetaren Jenny Madestam lyfter fram ett parti: ”Vänsterpartiet har aktivt varit ute och mobiliserat i invandrartäta områden vilket uppenbarligen gett effekt och ett ökat valdeltagande.”

Det syns i vår data. Vänsterpartiets samband med låg inkomst i området stärktes från −0,23 till −0,38 mellan 2022 och 2026. Partiet koncentrerades alltså till fattigare områden samtidigt som det växte.

Det som återstår

Två saker följer av det här.

Det första är att lågt valdeltagande inte är en egenskap hos ett område. Om fattigdom mekaniskt producerade passivitet skulle kurvorna vara trögrörliga. De är de inte. Ronna norra rörde sig femton procentenheter på fyra år utan att något i inkomststatistiken ändrades.

Det andra är att gapet fortfarande är större än 2018. Återhämtningen tog igen drygt hälften. En femtedel av landets valdistrikt ligger kvar på ett deltagande där var tredje röstberättigad står utanför.

Siffrorna beskriver områden, inte personer. Vi vet inte vilka som röstade, bara hur många. Och analysen är vår egen, byggd på öppna data från Valmyndigheten och SCB, så du kan räkna efter själv. Samma förbehåll som när vi skrev om klassröstningen som syns i nästan varje kommun.

Men riktningen är svår att missa. Det går att flytta på de här talen. Någon gjorde det mellan 2022 och 2026.