Ny teknik öppnar gamla gravar på nytt
Under lång tid var arkeologins verktyg begränsade till vad ögat kunde se: gravgåvor, skelettformer, vapen och smycken. Det berättade en del om hur människor levde och dog — men inte varifrån de kom.
Det har förändrats. Sedan mitten av 2010-talet har paleogenetik — läran om gammalt DNA — genomgått en revolution. Forskare kan nu sekvensera arvsmassan ur tänder och tinningben som legat i marken i tusen år, och jämföra den med DNA från nutida och forntida människor runtom i världen.
Resultaten från de skandinaviska gravfälten har överraskat många.
---
Projektet som ritade om kartan
En av de mest omfattande studierna publicerades i januari 2023 i den vetenskapliga tidskriften Cell. Den leddes av Ricardo Rodríguez Varela och professor Anders Götherström vid Centrum för paleogenetik, Stockholms universitet, i samarbete med genetiker vid företaget deCODE i Reykjavik.
Studien analyserade DNA från 297 individer ur arkeologiska lämningar i Skandinavien — och jämförde med genomdata från 16 638 nutida skandinaver. Bland fyndplatserna fanns båtbegravningar från vikinga- och vendeltiden i Mälardalen, skelett från ringfästningen Sandby borg på Öland, och kvarlevor från 1600-talsfartyget Kronan.
Resultaten var tydliga: den genetiska variationen i Skandinavien ökade markant under vikingatiden. Det är ett direkt bevis på att inflyttningen till regionen var ovanligt intensiv just under denna period — ungefär 750–1050 e.Kr.
---
Varifrån kom de?
Studien kunde inte bara konstatera att folk kom — den kunde även säga varifrån.
Tre huvudsakliga inflödesriktningar identifierades:
Från väst: Brittisk-irländsk härkomst spred sig under vikingatiden till hela Skandinavien och syns fortfarande i nutida skandinavers DNA. Det är sannolikt en konsekvens av de intensiva kontakterna med de brittiska öarna — vikingaangrepp, bosättningar och handel.
Från öst: Genetiska spår från Baltikum, nuvarande Ryssland och Ukraina är koncentrerade till framför allt Gotland och Mälardalen. Dessa individer var övervägande kvinnor. Möjliga förklaringar inkluderar handel längs de östliga flodvägarna mot Bysans, eller att det rörde sig om trälar — slavar — som inte fick bilda familj och därför lämnade få genetiska avtryck till eftervärlden.
Från söder: En mindre ström av människor kom från södra Europa, synlig framför allt i södra Skandinavien.
Som Rodríguez Varela konstaterade i en kommentar till studien: med de nya resultaten går det att inte bara bekräfta att det skedde migration under vikingatiden — det går att spåra den geografiskt, grupp för grupp.
---
Enskilda öden ur gruset
DNA-tekniken gör det möjligt att berätta om individer, inte bara folkgrupper.
I en studie publicerad i Nature 2020 — den dittills största genomsekvenseringen av vikingaindivider med över 400 analyserade skelett — kunde forskare vid Uppsala universitet, med professor Marie Allen i spetsen, identifiera att fyra av 34 krigare begravda i en båtgrav på ön Ösel (Saaremaa) i Estland var helbröder. Isotopanalyser av deras tänder hade tidigare pekat på Mälardalen som deras ursprung. DNA-analysen bekräftade det.
Det ger historien ett mänskligt ansikte: en familj från Mälardalen, fyra bröder, som stupade sida vid sida i strid någon gång kring år 750 e.Kr. och begravdes i sin båt på en fremmmande kust.
---
Vikingen som kulturell identitet
En av de mest provocerande slutsatserna från forskningen är att vikingaidentiteten inte var genetisk — den var kulturell.
I båtgravarna på Orkneyöarna norr om Skottland, typiska "vikingagravar" med vapen och gravgåvor, visade DNA-analysen att de begravda inte hade något genetiskt ursprung i Skandinavien. De hade adopterat vikingakulturen utan att vara biologiskt besläktade med nordborna.
Samtidigt hittades människor med "skandinavisk" genetik på platser långt från Norden, och omvänt: på Gotland och i Mälardalen levde människor vars förfäder kom från Baltikum och Ryssland — men som begravdes enligt nordiska traditioner.
Som arkeologen Charlotte Hedenstierna-Jonson vid Uppsala universitet formulerade det i samband med Nature-studien: identiteten viking handlar inte om blodslinjer. Det handlar om vad man gjorde, vad man bar och vad man trodde på.
---
Ett överraskande efterspel
Forskarnas förvåning stannade inte vid vad som hände under vikingatiden. Den väcktes också av vad som hände efter.
När den genetiska mångfalden kartlades över tid visade det sig att efter vikingatiden "studsade" genpoolen tillbaka — i riktning mot hur den såg ut innan den stora inflyttningen. Det tyder på att många av migranterna, trots att de tog sig till Skandinavien, inte lämnade lika stora genetiska avtryck som de som redan bodde där. De kom, men deras ättlingar försvann ur genpoolen.
Varför? Det vet forskarna inte med säkerhet. Det kan handla om demografiska mönster, om att handelsmän återvände hem, eller om att trälar och andra ofria individer systematiskt hindrades från att bilda familj.
---
Vad det betyder
Det samlade intrycket från flera stora, oberoende studier är tydligt: vikingatida Skandinavien var inte en isolerad och homogen nordisk kulturbärare. Det var en öppen, rörlig och kosmopolitisk värld med täta kontakter i alla väderstreck.
Det förändrar inte i grunden vad vi vet om vikingatiden — skriftliga källor och arkeologi har länge antytt rörlighet och handel. Men det bekräftar och specificerar bilden på ett sätt som tidigare var omöjligt. Vi vet nu vilka familjer som reste. Vi vet varifrån de kom. Vi kan, i enstaka fall, se att det var bröder som kämpade tillsammans.
Historien är inte längre bara en berättelse om ett folk. Den är en berättelse om många.
---
Källor
- Rodríguez Varela, R. et al. "The genetic history of Scandinavia from the Roman Iron Age to the present". Cell, 2023. doi.org/10.1016/j.cell.2022.11.024 - Margaryan, A. et al. "Population genomics of the Viking world". Nature 585, 390–396, 2020. doi.org/10.1038/s41586-020-2688-8 - Stockholms universitet, pressmeddelande, 2 februari 2023. su.se - Uppsala universitet, om Salme-gravarna. uu.se - SVT Vetenskap: "Vikingatidens massinvandring syns i svenskarnas DNA", 2023. - Forskning & Framsteg: "Vikingar – med brokigt ursprung", 2020.
