Klassröstningen rasade. Den syns ändå i varje kommun.

Ett samband som borde ha tynat bort

Sedan 1956 har Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet frågat svenskar två saker: hur de röstar, och vad de arbetar med. Ur svaren byggs ett mått som kallas Alford-index. Det visar hur många fler procent av arbetarna än av tjänstemännen som lägger sin röst på ett vänsterparti.

1956 landade indexet på 51 procentenheter. Yrket avgjorde nästan allt.

2014 hade det fallit till 18.

Slutsatsen har blivit en av de mest etablerade i svensk statsvetenskap. Klassröstningen håller på att upplösas. Andra skiljelinjer tar över, som utbildning, boendeort och synen på invandring. Du röstar inte längre som din arbetsplats.

Sedan tittar du på kartan, och hittar något helt annat.

Kartan säger emot enkäten

Valmyndigheten redovisar varje val ner på valdistrikt, alltså den enskilda vallokalens upptagningsområde. Ett distrikt rymmer mellan 700 och 3 000 personer, ungefär ett bostadsområde. Sverige har drygt 6 000 av dem.

SCB publicerar i sin tur socioekonomisk statistik för samma områden. Hur många av väljarna som tillhör landets rikaste inkomstfemtedel. Hur många som är högutbildade. Hur gamla de är.

Lägger du ihop de två får du en fråga som går att besvara med siffror: följer partistödet inkomstnivån i området?

Vi räknade på samtliga 6 264 valdistrikt i kommunvalet 2022. I de 75 kommuner som har minst 20 distrikt, alltså tillräckligt många för att jämförelsen ska betyda något, visar 70 stycken samma mönster. Ju högre andel höginkomsttagare i ett område, desto starkare Moderaterna. Den genomsnittliga korrelationen är 0,75 på en skala där 1,0 betyder ett perfekt samband. För Socialdemokraterna går kurvan lika tydligt åt andra hållet.

Det här är inte ett svagt mönster som skymtar fram i bruset. Det är ett av de starkaste samband du hittar i samhällsdata överhuvudtaget.

I Sigtuna ligger korrelationen på 0,96. I Västerås 0,94. I Helsingborg 0,93. Kommuner som i övrigt har ytterst lite gemensamt visar alltså nästan identiska kurvor.

Hur kan båda stämma?

Motsägelsen löser sig när du ser vad de två måtten faktiskt mäter.

Alford-index mäter personer. Det frågar dig vad du arbetar med och vad du röstade på, och jämför svaren. Där har kopplingen försvagats på riktigt. En metallarbetare och en gymnasielärare röstar mer lika i dag än deras motsvarigheter gjorde på femtiotalet.

Vår beräkning mäter områden. Den frågar inte vem du är, utan var du bor. Och där finns en andra process som drar åt motsatt håll.

Sverige har blivit mer segregerat. Boverket sammanfattade 2023 utvecklingen så här: andelen låginkomsttagare som skulle behöva flytta för att områdena ska bli socioekonomiskt blandade steg från omkring 27 procent 1990 till omkring 41 procent 2018. Andelen områden som faktiskt är blandade sjönk från 29,4 procent 2011 till 25,2 procent 2021.

Grannskapen sorteras alltså allt hårdare efter plånbok. Och när det sker behöver inte den enskilda kopplingen mellan yrke och parti vara särskilt stark för att kartan ändå ska bli skarp. Segregationen gör jobbet som yrkestillhörigheten en gång gjorde.

Klassröstningen har inte försvunnit. Den har flyttat från arbetsplatsen till adressen.

De fem undantagen

Fem kommuner bryter mönstret. Vellinge ligger på 0,05, alltså inget samband alls. Danderyd på 0,19. Lund på 0,21.

Frestande att läsa som att klassröstningen upphört just där. Det är fel.

I Sigtuna spänner distrikten från 5,9 till 44,0 procent höginkomsttagare. I Danderyd är i stort sett alla distrikt rika. När variationen tar slut kan den inte längre förklara något, oavsett hur starkt sambandet är i botten. Statistiker kallar det begränsat variationsomfång. Det ser ut som ett fynd men är ett mätproblem.

Samma fälla dyker upp i skoldebatten, i löneforskningen och i vartenda försök att jämföra grupper som redan är lika varandra.

Vad siffrorna inte säger

Här slutar det vi kan påstå.

Att ett rikt område röstar blått betyder inte att det är de rika i området som röstar blått. Det kan lika gärna vara deras grannar. Att dra slutsatser om enskilda personer ur gruppdata har ett eget namn, ekologiskt felslut, och det är ett av de vanligaste misstagen i valrörelsejournalistik. Vi har skrivit om varför korrelation inte är orsak tidigare, och det här är samma problem i geografisk förklädnad.

Vår analys är dessutom vår egen. Den är inte granskad av någon utomstående, den bygger på ett enda val, och den socioekonomiska statistiken beskriver riksdagsvalets väljarkår medan rösterna kommer från kommunvalet. Underlaget är öppna data från Valmyndigheten och SCB, så du kan räkna efter själv.

Men riktningen är svår att komma ifrån. I nästan varenda svensk kommun av någon storlek kan du gissa hur ett bostadsområde röstar om du vet vad folk tjänar där. Forskningen har i sextio år mätt hur klassen tappat greppet om väljaren. Kartan visar var greppet tog vägen.