Större än Greater Manchester
Du kan inte se Hornsea 3 från land. Parken ligger 160 kilometer utanför Yorkshirekusten i Nordsjön, långt bortom horisonten. Men om du kunde se den ovanifrån skulle du se ett område större än Storstockholm, täckt av 231 vindkraftverk vars rotorblad vardera sveper en yta motsvarande sex fotbollsplaner.
Varje turbin har en effekt på 14 megawatt. Tillsammans når parken 2,9 gigawatt – tillräckligt för att täcka genomsnittselbehovet hos 3,3 miljoner brittiska hushåll. Det är ungefär lika många hushåll som i hela Sverige.
Det är lätt att fastna i siffrorna. Men det verkligt intressanta med Hornsea 3 är inte vad det är, utan vad det avslöjar om vad storskalig havsbaserad vindkraft faktiskt kräver.
Elva år är kort tid för ett kraftverk
Projektet har en historia som börjar redan 2015, när danska Ørsted förvärvade rättigheterna till Hornseazonen. Konsultationer inleddes 2016. Tillståndsansökan lämnades in 2018. Tillstånd beviljades i december 2020. Det slutliga investeringsbeslutet fattades i december 2023. Byggnationen startade på allvar 2023, och parken beräknas vara i drift i slutet av 2027.
Från första konsultation till färdigt kraftverk: elva år.
Det är inte ovanligt för den här typen av projekt. Det är normen. Hornsea 1 och 2, som ligger intill, tog ungefär lika lång tid. Det handlar inte om byråkratisk tröghet, utan om genuint komplex logistik: miljökonsekvensbedömningar, samråd med sjöfart och försvar, kabelrutter genom känsliga bottenmiljöer, upphandling av specialfartyg som inte finns i mängd, och montering av fundament som väger upp till 2 400 ton i öppet hav.
En enda exportkabel för Hornsea 3 är inte ett kabel utan ett knippe: två högspänningsledningar och en fiberoptisk kommunikationskabel. Det belgiska entreprenörsföretaget Jan De Nul Group, som lägger kablarna, ska installera totalt 680 kilometer av dessa knippen före slutet av 2026. NKT i Sverige har tillverkat dem under tre år.
Tekniken som ingen pratar om
Hornsea 3 blir den första parken i Hornseaklustret som använder HVDC-teknik, alltså högspänd likström. Det är ett medvetet val för projekt på det här avståndet från land. Växelström förlorar för mycket energi över långa kablar. Likström gör det möjligt att transportera el med minimala förluster – men kräver omvandlarstationer både till havs och på land.
Parken får fyra sådana stationer. De två till havs är konstruktioner på 54 meters höjd och 3 500 tons vikt, byggda i Aibels anläggning i Thailand och transporterade mer än 13 000 nautiska mil till installationsplatsen. De två på land byggs vid Swardeston utanför Norwich.
Vid samma anläggning på land installerar Ørsted också ett batterilager på 600 megawattimmar, bestående av 120 Tesla Megapack-enheter. Det räcker för att täcka dygnselbehovet hos 80 000 brittiska hushåll och ska hjälpa till att jämna ut effekttoppar på nätet.
Vad det kostar – och vem som betalar
Den totala projektkostnaden för Hornsea 3 ligger i intervallet 70–75 miljarder danska kronor, ungefär 90 miljarder svenska kronor. I december 2025 sålde Ørsted hälften av projektet till den amerikanska investeringsfonden Apollo för motsvarande 52 miljarder svenska kronor.
Intäktsmodellen bygger på det brittiska systemet med så kallade differenskontrakt, CfD, ett system som garanterar ett fast pris per kilowattimme under en bestämd period. Tanken är att ge investerare tillräcklig säkerhet för att våga bygga. Hornsea 3 har tilldelats CfD-kontrakt vid två tillfällen: ett ursprungligt kontrakt från 2022 till ungefär 47 öre per kilowattimme, och ett kompletterande kontrakt från 2024 till ungefär 64 öre per kilowattimme. Båda priserna är inflationsindexerade från 2012, vilket innebär att det nominella priset vid driftsättning 2027 är betydligt högre.
Kontrakten löper i 15 år från driftsättning. Därefter säljer parken sin el till spotpris eller tecknar nya avtal med industrikunder.
Det brittiska spotpriset på el låg sommaren 2026 kring 90–110 öre per kilowattimme på grossistmarknaden – drivet av gaspriser och begränsad vindproduktion. Det låter som att affärsmodellen håller även efter CfD-perioden. Men trenden pekar nedåt: ju mer förnybar el som tillkommer, desto mer pressas spotpriserna. Vindkraften gräver i viss mening sin egen grav när det gäller framtida intäkter.
Repowering väntar i bakgrunden
En detalj som förekommer i projektdokumentationen förtjänar uppmärksamhet: Hornsea 3 uppges ha en drifttid på 15 år. Det verkar märkligt kort för ett 90-miljarders projekt. Förklaringen är sannolikt att siffran speglar CfD-kontraktets löptid, inte turbinernas verkliga livslängd. Systerparken Hornsea 2 är dimensionerad för minst 25 års drift, med möjlighet till förlängning ytterligare 25 år.
Men det finns en verklig utmaning inbyggd i moderna havsbaserade vindkraftverk: stora rörliga komponenter som växellådor och generatorer kan behöva bytas ut redan efter 15–20 år, även om fundamenten och tornen håller längre. Branschen kallar processen repowering, och det är i praktiken en ny investering i ett befintligt skal.
För Hornsea 3 innebär det att investeringskalkylen sträcker sig långt bortom 2042, när CfD-perioden tar slut. Hur lönsam parken är i sin andra och tredje livsfas beror på elpriser, teknikkostnader och politiska beslut som ingen kan förutspå med säkerhet idag.
Vad Hornsea 3 egentligen visar
Det finns en tendens i energidebatten att behandla havsbaserad vindkraft som en enkel och snabb lösning. Hornsea 3 är varken enkelt eller snabbt. Det är ett av de mest tekniskt komplexa infrastrukturprojekten som pågår i världen just nu, med en ledtid som överstiger de flesta politikers mandatperioder och en ekonomisk kalkyl som sträcker sig fyra decennier framåt.
Det gör det inte till ett dåligt projekt. Men det gör det till ett ärligt mått på vad energiomställning i industriell skala faktiskt innebär.
Källor
- Power Technology: Hornsea 3 Offshore Wind Farm (2026) - Ørsted: Final Investment Decision on Hornsea 3 (december 2023) - Ørsted: CfD award Hornsea 3 and 4, Allocation Round 6 (september 2024) - Offshore Wind Biz: Apollo becomes co-owner of Hornsea 3 (december 2025) - IEA: Electricity Mid-Year Update 2025 - Energy Global: A blueprint for future offshore wind projects (december 2025) - Daily Galaxy: Hornsea 3 first export cable (april 2026) - Siemens Energy: Hornsea 3 project reference
Vad tyckte du om artikeln?
