Först: ett legitimt problem med statistiken
Det finns en genuin anledning att vara skeptisk. De mest citerade katastrofdatabaserna, som EM-DAT, visar dramatiska ökningar av antalet naturkatastrofer sedan 1970-talet. Men en stor del av den ökningen beror på att rapporteringen blev bättre. Händelser i fattiga länder dokumenterades knappt på 1970-talet. I dag filmas allt. Det är ett verkligt mätproblem som seriösa forskare är öppna med.
Men det är inte hela bilden.
Det som faktiskt ökar, mätt oberoende
Värmeböljor behöver ingen katastrofdatabas. Temperaturmätningar har gjorts kontinuerligt på tusentals stationer i över hundra år. Och de visar samma sak oavsett vem som tittar: de senaste elva åren är de elva varmaste som någonsin registrerats.
Det är inte journalistik. Det är termometrar.
Åren 2023, 2024 och 2025 stack ut på ett sätt som inte stämmer med den linjära uppvärmningstrend vi sett under 50 år dessförinnan, enligt Robert Rohde vid Berkeley Earth. Det antyder att takten kan ha ökat.
För intensiva skyfall finns en annan typ av bevis: fysiken. Luften håller mer vatten när den är varm. Det styrs av ett grundläggande termodynamiskt samband som kallas Clausius-Clapeyron-relationen, formulerad på 1800-talet. För varje grad Celsius som temperaturen stiger, ökar atmosfärens förmåga att hålla vattenånga med ungefär 7 procent. Det är inte ett klimatpolitiskt påstående. Det är fysik.
I praktiken innebär det att ett skyfall i dag kan ha tillgång till mer vatten än ett identiskt vädersystem hade för 50 år sedan. Den maximala dagliga nederbördsintensiteten har ökat och andelen extrema regntillfällen ovanför varje given tröskel har stigit.
El Niño: verklig faktor, men inte hela svaret
Åren 2023 och 2024 var exceptionellt varma, delvis för att ett starkt El Niño sammanföll med den pågående uppvärmningen. El Niño är ett naturligt fenomen där Stilla havets yta värms upp med jämna mellanrum, med globala effekter som följd.
Klimatextremerna 2023 och 2024 var exceptionella även i jämförelse med nyare uppvärmningstrender. Forskare attribuerar dem delvis till en snabb övergång till El Niño, vilket resulterade i mer än 75 procent mer uppvärmning än under liknande historiska händelser.
Men El Niño är ett tillägg, inte en förklaring. I nästan varje enskilt fall som forskarna i World Weather Attribution undersökt har mänskligt orsakade klimatförändringar haft ett mycket större inflytande på sannolikheten och intensiteten av extrema väderhändelser än El Niño-cyklerna.
El Niño kommer och går. Den höjda basnivån försvinner inte.
Vad som är svårare att mäta
Inte allt extremväder ökar lika tydligt. Antal tropiska stormar och orkaner har inte ökat statistiskt säkerställt. Däremot verkar de intensivaste stormarna bli intensivare. Det är en viktig distinktion: inte fler, men värre.
Torka är ännu svårare att analysera. Den beror på ett komplext samspel av temperatur, avdunstning, nederbördsmönster och markfuktighet. I en del regioner ökar den tydligt. I andra är bilden oklar.
Den ärliga vetenskapliga bilden är alltså inte "allt extremväder ökar överallt". Det är: värmeböljor ökar klart och mätbart, intensiva skyfall ökar i linje med fysikens förväntningar, medan andra fenomen varierar mer regionalt och är svårare att attribuera.
En ny vetenskap för att avgöra skuldfrågan
Det har vuxit fram ett helt forskningsfält kallat attribution science, extremhändelseattribuering, som försöker besvara frågan: hur mycket mer sannolikt är den här specifika händelsen på grund av klimatförändringar?
Svaret ges i sannolikheter. Europavärmeböljan 2003 bedöms i efterhand ha blivit fyra gånger mer sannolik på grund av den pågående uppvärmningen. En konkret händelse, en konkret siffra. Det är ett metodologiskt genombrott som gör debatten mer precis.
Det som förändrats är inte bara vädret
Det finns en sista faktor som sällan nämns i debatten om rapporteringsbias: vi bygger mer, bor tätare och har mer att förlora. En storm av samma styrka som en för 50 år sedan orsakar mer skada i dag, inte för att stormen är kraftigare, utan för att vi har lagt mer i dess väg. Det gör att ekonomisk katastrofstatistik alltid ska läsas med försiktighet.
Men det förklarar inte värmeböljornas termometrar. Det förklarar inte den extra vattenånga som atmosfären bär på. Och det förklarar inte att de senaste elva åren råkade bli rekord alla elva.
Källor
World Meteorological Organization (WMO), Berkeley Earth temperature records, World Weather Attribution (WWA), EM-DAT International Disaster Database, Clausius-Clapeyron-relation (IPCC AR6 Working Group I), Nature Communications Earth & Environment (2025), NOAA klimatövervakning.
Vad tyckte du om artikeln?
