Det scenario som dominerade allt
Under drygt femton år styrde ett enda klimatscenario rubrikerna i världens ledande medier. Det hette RCP8.5 – ett utsläppsscenario som antog att världen skulle tredubbla sin kolanvändning till år 2100. Det låg till grund för tiotusentals vetenskapliga studier. Det prydde förstasidor i The Guardian, New York Times och SVT. Det kallades konsekvent för "business as usual" – vad som händer om vi inte gör någonting.
Det var aldrig ett sannolikt scenario. Det visste scenariots egna upphovsmän.
I maj 2026 pensionerades RCP8.5 formellt. Detlef van Vuuren, den forskare som ursprungligen skapade scenariot, publicerade tillsammans med drygt fyrtio medförfattare en artikel som slog fast att RCP8.5 blivit "orimligt" som utgångspunkt för framtida klimatprojektioner. Orsaken är solenergins dramatiska kostnadsfall, den faktiska klimatpolitiken som genomförts, och de senaste decenniernas faktiska utsläppstrender. Scenariot kommer inte att ingå i IPCC:s sjunde utvärderingsrapport.
Det är en av de viktigaste händelserna i klimatvetenskapens historia på decennier.
The Guardian – som under femton år publicerat hundratals artiklar baserade på RCP8.5-projektioner – publicerade ingenting. Carbon Brief, specialistsajten som kanske täckt RCP8.5 mer än något annat engelskspråkigt medium, var tyst. Nature och Science, de två mest prestigefyllda vetenskapstidskrifterna i världen, skrev inte ett ord. Klimatforskaren Roger Pielke Jr. dokumenterade tystnaden och konstaterade: "De medier som investerat mest i att marknadsföra RCP8.5 har mest att förlora på en ärlig redovisning av vad pensioneringen innebär."
Nederländska De Volkskrant hade storyn på förstasidan. Berliner Zeitung publicerade en balanserad artikel. Washington Post täckte det, om än kortfattat. New York Times nämnde det – men på ett sätt som tonade ned vad det faktiskt innebar.
Rekordlåg dödlighet som ingen rapporterar
Medan medierna ropade om klimatkaos hände något annat. Något som är svårt att sätta en dramatisk rubrik på.
Dödligheten från extremväder föll 2025 till de lägsta nivåerna som någonsin registrerats. Enligt data från Centre for Research on the Epidemiology of Disasters i Belgien dog under 0,8 personer per miljon invånare av extremväderhändelser under 2025. För perspektiv: år 1960 var siffran över 320 per miljon. År 1970 låg den på över 80. Från 1970 till 2025 föll dödstalet med två storleksordningar – en minskning på 99 procent.
Det handlar inte om tur. Det handlar om bättre varningssystem, bättre byggnader, bättre katastrofberedskap och rikare samhällen med större anpassningskapacitet. Det är en av de mest remarkabla framgångarna i modern historia. Den berättas sällan.
FN:s meteorologiska organisation WMO bekräftar paradoxen. Antalet registrerade väderhändelser har ökat femfaldigt de senaste femtio åren, delvis drivet av klimatförändringar men också av bättre rapportering. Trots det har antalet dödsfall minskat med nästan tre gånger, tack vare just det som medierna sällan lyfter fram – mänsklig anpassningsförmåga.
Orkaner: vad forskningen faktiskt säger
Varje gång en kraftig orkan slår till dyker klimatjournalisterna upp med attributionsstudier. Kopplingen till klimatförändringar presenteras som etablerad fakta. Det är en halvsanning.
IPCC:s AR6 – den mest auktoritativa sammanfattningen av klimatvetenskapen – är tydlig. Det råder låg vetenskaplig konfidens i de flesta rapporterade långsiktiga trender i tropiska cykloners frekvens eller intensitet. Det beror på ett metodproblem: mättekniken för orkaner förändrades dramatiskt när satellitövervakning tog vid, vilket gör historiska jämförelser problematiska.
En studie publicerad i Science Advances 2024, baserad på tjugo CMIP6-klimatmodeller, visade att 75 procent av modellerna projicerar en minskning av den globala orkansfrekvensen med fortsatt uppvärmning. IPCC konstaterar att frekvensen "sannolikt minskar eller förblir oförändrad."
Det vetenskapen säger med större säkerhet är att de starkaste stormarna kan bli lite kraftigare, och att regnmängderna under orkaner troligen ökar. Det är en viktig signal. Men det är inte samma sak som att "orkaner ökar dramatiskt på grund av klimatförändringar" – den berättelse som dominerat nyhetsrapporteringen i ett decennium.
Varför händer detta?
Det vore bekvämt att förklara tystnaden med konspirationer eller ideologisk styrning. Verkligheten är mer banal och mer strukturell.
Klimatjournalister, tidningars klimatredaktioner och universitets PR-avdelningar har under femton år byggt karriärer, publiksiffror och finansiering på de mest alarmerande klimatscenariona. RCP8.5 genererade de mest dramatiska rubrikerna. Dramatiska rubriker genererar klick. Klick genererar annonsintäkter. Inga onda avsikter krävs för att systemet ska röra sig i en bestämd riktning.
Klimatforskaren Roger Pielke Jr. – som tillbringat trettio år med att studera klimatpåverkan vid University of Colorado-Boulder – beskriver det som ett självförstärkande system: "Journalister på klimatbevakning, tidningsredaktioner och universitets PR-kontor förstärkte varandras incitament att använda de mest alarmerande scenarierna, utan att någon behöver tillskrivas onda avsikter."
Det finns ett namn på detta inom medieforskningen: bad news bias. Studier av USA:s nationella nyhetsbevakning visar att upp till 87 procent av alla nyhetsartiklar om kriser vinklas negativt. Klimatrapporteringen är inget undantag.
Det som fortfarande är allvarligt
Det vore fel att läsa den här artikeln som ett friskhetsintyg för klimatet. Det är det inte.
RCP8.5 är pensionerat, men uppvärmningen fortsätter. Van Vuuren själv – mannen som begravde scenariot – beskriver konsekvenserna av 3,5 graders uppvärmning till 2100 som "illa nog." Det är mer än dubbelt så mycket som vi hittills upplevt. Havsytan stiger. Värmeböljor intensifieras, och där är den vetenskapliga kopplingen till klimatförändringar stark. Extrema regn ökar.
Men det finns en viktig skillnad mellan dessa fakta och ett oreviderat domedagsnarrativ baserat på ett scenario som aldrig var trovärdigt.
Solenergins kostnadskurva har rasat snabbare än vad i princip alla prognoser förutspådde. Under första halvåret 2025 producerade förnybara energikällor mer elektricitet än kol för första gången i historien. IEA bedömer att den globala efterfrågan på olja och kol toppar runt 2030. Det är goda nyheter som förtjänar att berättas med samma kraft som krisnyheterna.
Vad kostar en snedvriden bild?
Forskning om klimatkommunikation visar att extrema domedagsbudskap inte nödvändigtvis mobiliserar handling – de kan istället skapa uppgivenhet och passivitet. En allmänhet som tror att katastrofen redan är oundviklig har svårare att engagera sig i politiska lösningar.
Det finns också ett förtroendeproblem. När medierna teg om RCP8.5:s pensionering, nådde det ändå folk – på sociala medier, i poddar, i alternativa nyhetskanaler. Tystnaden fyller inte ett vakuum. Den skapar ett.
De medier som valde att inte rapportera om en av de viktigaste händelserna i klimatvetenskapen på decennier gjorde det sannolikt inte av onda avsikter. Men de gjorde det. Och det kostar förtroendet för klimatjournalistiken – precis det förtroende som behövs om vetenskapen ska kunna guida kloka beslut under de kommande decennierna.
---
Källor: Roger Pielke Jr. / AEI, "Media Coverage (or Not) of RCP8.5 RIP" (maj 2026); van Vuuren et al., Geoscientific Model Development (2026); CRED/Our World in Data, katastrofdödlighet 1900–2025; WMO, "Weather-related Disasters Increase Over Past 50 Years" (2021); IPCC AR6 WG1 kapitel 11; Dasgupta et al., Science Advances (2024); IEA World Energy Outlook 2025; Reuters Institute, Climate Change and News Audiences Report 2025.
Vad tyckte du om artikeln?
