Två saker kan vara sanna samtidigt
Häromdagen slog TV4 upp nyheten om att Grönlandsisen minskar i oroande takt. Ungefär samtidigt cirkulerade rapporter om att 2025 faktiskt var ett relativt bra år för isen — med mindre förlust än genomsnittet.
Båda påståendena stämmer. Det låter paradoxalt, men det beror på att de svarar på helt olika frågor.
Det ena handlar om ett enskilt år. Det andra handlar om trettio år.
Sedan 1996 har Grönlandsisen minskat varje år utan undantag. Det är tjugonio år i rad av nettominskning. Sedan satellitmätningarna inleddes på allvar 2002 har isen tappat i genomsnitt ungefär 220 gigaton per år — det är 220 miljarder ton, varje år. Sammantaget sedan 1992 rör det sig om nästan 6 000 gigaton. Det är mer vatten än vad som ryms i hela Östersjön, borta för alltid.
Det är trenden.
Men enskilda år varierar enormt. År 2012 smälte 440 gigaton. År 2019 lika mycket. År 2017 och 2024 var förlusterna nära hälften av det normala. År 2025 uppmätte NASA:s GRACE-FO-satelliter en förlust på 129 gigaton — långt under genomsnittet, och det bästa resultatet på flera år.
Det är variationen.
Medierna rapporterar naturligtvis om det som händer just nu. En extremt varm sommar ger alarmerande siffror och alarmerande rubriker. Ett år med riklig snö och sval sommar ger lugnare siffror — men inte nödvändigtvis lugnare rubriker, för "isen minskade lite mindre än vanligt" är svår att sälja.
---
Varför varierar det så mycket?
Grönlandsisens massbalans styrs av två motverkande krafter: hur mycket is som tillkommer via snöfall, och hur mycket som försvinner via smältning och kalvning.
Kalvning är när glaciärernas fronter bryts loss som isberg och glider ut i havet. Det sker oavbrutet längs hela Grönlands kust, dygnet runt, oavsett om det är ett kallt eller varmt år. Kalvningen har faktiskt ökat de senaste decennierna och bidrar nu ungefär lika mycket till förlusten som ytavsmältningen.
Ytavsmältning är mer direkt väderberoende. En ovanligt kall och molnig sommar — molnen skuggar isen och håller temperaturen nere — kan halvera smältningen jämfört med ett normalt år. En värmebölja kan göra det omvända. År 2025 hjälpte rikligt med sommarsnö till att reflektera solljuset och bromsa smältningen, trots att temperaturerna i övrigt låg över genomsnittet.
Det är precis den dynamiken som förklarar "paradoxen": ett år kan se relativt bra ut på ytan, medan glaciärerna längs kusten fortsätter att kalva i accelererande takt.
---
Det isen redan är dömd att förlora
Det mest obekväma faktumet om Grönlandsisen handlar inte om vad som händer i år. Det handlar om vad som redan är oundvikligt.
En studie publicerad i Nature Climate Change 2022 visade något som forskarna kallat "zombieis" — is som fortfarande sitter fast i ismassan men som inte längre matas av tillräckligt med nytt snö för att hålla sig kvar. Den isen är i praktiken redan förlorad, oavsett vad vi gör med utsläppen från och med idag.
Beräkningen är dyster: Grönlandsisens obalans med det rådande klimatet innebär redan ett ofrånkomligt bidrag till havsnivåhöjningen på minst 27 centimeter — ett resultat av ökad omsättning av nederbörd, isflöde och smältvatten, oberoende av hur klimatutvecklingen ser ut under resten av århundradet.
27 centimeter låter kanske inte mycket. Men det räcker för att kraftigt förvärra stormfloder längs låglänta kuster — från Bangladesh till Florida till delar av norra Europa. Och det är golvet, inte taket. Om varje år vore som 2012, när Grönland drabbades av en extrem värmebölja, skulle det ofrånkomliga bidraget till havsnivåhöjningen tredubblas.
---
Hur mäter man egentligen en hel isskiva?
Det är en berättigad fråga. Grönland är tre gånger större än Sverige och täckt av upp till tre kilometers tjock is. Hur vet vi vad som händer?
Svaret är satelliterna Tom och Jerry. Det är smeknamnet på NASA:s GRACE-satelliter — ett par rymdfarkoster som flyger i formation med ungefär 220 kilometers mellanrum. Avståndet dem emellan förändras marginellt beroende på tyngdkraften, och tyngdkraften förändras när massan på marken förändras. Försvinner is minskar gravitationen lokalt, och satellitparet reagerar på det. Med den metoden kan forskarna mäta isförändringar ner till tiotals gigaton — och göra det månadsvis, över hela ismassan, utan att någon behöver sätta foten på isen.
Kompletterande mätningar görs med lasersatelliter som mäter isytans höjd, och med radarsatelliter som följer glaciärernas rörelse mot havet. De tre metoderna bekräftar varandra och ger tillsammans en bild som är anmärkningsvärt tydlig.
---
Vad grafen egentligen berättar
Titta på grafen nedan. Staplarna visar årsbalansen — hur mycket is som försvann (eller i ett enda fall, 1996, tillkom) varje år. Färgen berättar hur extremt det var: blått för lindriga år, orange för tyngre, rött för de extrema.
Lägg sedan märke till den blå linjen: den kumulativa förlusten. Den kurvar oavbrutet nedåt, utan ett enda år av återhämtning. Det spelar ingen roll hur blå ett enstaka stapel ser ut — linjen fortsätter neråt.
Det är skillnaden mellan ett enskilt år och en trend. Medierna rapporterar om staplarna. Vetenskapen handlar om linjen.
Vad det betyder för dig
Grönlandsisen är inte i fritt fall varje år. Klimatsystemet är tillräckligt komplext för att ett kallt vinterhalvår och en kylig sommar ska kunna bromsa förlusten ett enskilt år. Det är varken konstigt eller alarmerande i sig.
Men tre saker är säkra.
Den långa trenden är obruten — tjugonio år i rad, utan ett enda undantag. Den inbyggda havsnivåhöjningen på minst 27 centimeter är redan låst, oavsett framtida utsläpp. Och variationen från år till år försvårar kommunikationen — den ger utrymme för både överdrivna larm och falsk lättnad, beroende på vilket tidsfönster man väljer att titta på.
Nästa gång du läser en rubrik om Grönlandsisen är det värt att ställa en enkel fråga: pratar de om ett enskilt år, eller om vart trenden är på väg?
Det är nästan alltid det förra. Det viktiga är nästan alltid det senare.
---
Källor: IMBIE/NASA GRACE & GRACE-FO, årsrapporter 1992–2025 · NOAA Arctic Report Card 2025 · Box et al. (2022), Nature Climate Change: "Greenland ice sheet climate disequilibrium and committed sea-level rise" · Carbon Brief, "How the Greenland ice sheet fared in 2025" (dec 2025) · NASA GISS / Berkeley Earth, global temperaturdata.
Vad tyckte du om artikeln?
