Sänkt straff, men ingen upprättelse
Ett år efter tingsrättens dom sa Svea hovrätt på tisdagen sitt om Think Pink, det största miljöbrottsmålet i svensk historia. Sopdrottningen Fariba Andersson, som tidigare hetat Bella Nilsson, fick sitt straff sänkt från sex till fem års fängelse. Hon slipper därmed maxstraffet för grovt miljöbrott.
Men domen är ingen enkel seger för försvaret, som ville se ett frikännande. För en av medgrundarna skärptes straffet i stället. En miljökonsult friades helt. Fyra personer dömdes för miljöbrott av lindrigare slag. Och skadeståndet, på över 200 miljoner kronor, står kvar.
Bakom siffrorna finns en fråga som är intressantare än straffmätningen. Hur kunde det här få pågå i fem år?
En affärsidé byggd som ett pyramidspel
Think Pink tjänade pengar på samma sätt som vilket avfallsbolag som helst. Kunder betalade för att få sitt bygg- och rivningsavfall hämtat i de välkända rosa säckarna. Problemet låg i nästa led.
Det mesta av avfallet hade ett negativt värde. Det kostade alltså pengar att bli av med på laglig väg. Att leverera blandat skräp till ett värmeverk var en utgift, inte en intäkt. Så bolaget lät bli.
Tingsrätten liknade upplägget vid ett pyramidspel. Intäkterna flöt in mot ett löfte om att bolaget skulle ta hand om avfallet. Men det togs inte om hand. I stället växte enorma högar fram, medan kostnaden för att städa upp sköts på framtiden. Så länge ingen tvingade bolaget att forsla bort något kunde bygget bara fortsätta växa.
Varningen som upphävdes
Här kommer skandalens kanske mörkaste detalj. Botkyrka kommun var inte passiv. Sedan 2007 hade kommunen gjort drygt sextio tillsynsbesök vid anläggningen i Kagghamra. Gång på gång hittade inspektörerna brister.
År 2015 tog kommunen i på allvar. Den förelade bolaget att tömma platsen och stoppa allt nytt avfall. Det var den skarpaste signalen någon myndighet hade skickat.
Bolaget överklagade. Och länsstyrelsen upphävde kommunens beslut. Verksamheten kunde fortsätta som om ingenting hänt. Den enda kraft som hade kunnat stoppa pyramidspelet i tid hade just kopplats bort.
Kryphålet ingen täppte till
Det fanns också ett glapp i regelverket. För en så stor och långvarig verksamhet borde det ha krävts tillstånd, en prövning där myndigheten kan bedöma platsen och ställa villkor. Think Pink använde i stället en enklare anmälan, eller struntade ibland helt i att anmäla. Tröskeln blev lägre, och insynen sämre.
Bolaget utnyttjade dessutom Sveriges karta. Tillsyn är ett kommunalt ansvar, och varje kommun ser bara sin egen mark. Genom att flytta avfall mellan kommuner kunde bolaget hålla sig steget före. Balar kördes från Botkyrka till Eskilstuna, vidare till Västerås och sedan till Laxå. Transporterna återvann ingenting. De köpte tid.
Vad notan blev
Risken som domstolarna varnat för blev till slut verklighet. Strax efter julen 2020 började avfallshögen i Kagghamra brinna. Branden pågick i veckor. Närboende drabbades av farlig rök, och några tvingades evakuera. Högen släcktes till slut med sand.
Bolaget gick i konkurs samma år. Kvar låg avfallsbergen, utan någon ansvarig att skicka räkningen till. Bara saneringen i Kassmyra beräknas kosta omkring 200 miljoner kronor. När den som förorenat är pank hamnar notan i praktiken hos kommunerna och skattebetalarna.
Ett system som inte hängde ihop
Think Pink är det största fallet, men inte ett ensamt. Avfallsbrott räknas i dag till de mest lönsamma brotten som finns, drivet av stora vinster och länge låga straff. Affärsmodellen bygger på att lova billig hantering och sedan dumpa.
Något har ändå hänt. I juni 2025 skärpte regeringen reglerna. Nu krävs tillstånd redan vid tusen ton lagrat byggavfall, mot tidigare tiotusen. Just det kryphål som Think Pink red på är täppt.
Kvar står den svårare frågan. Tillsynen är spridd på många små och slimmade kommuner och länsstyrelser. När nästa aktör dyker upp, kommer systemet att hänga ihop bättre den här gången? Det är där historien om de rosa säckarna egentligen slutar, inte i en rättssal, utan i hur vi väljer att vakta soporna.
Källor
- Svea hovrätts dom och pressmeddelande, mål B 9076-25 (2026) - Södertörns tingsrätts domssammanfattning, mål B 554-24 (2025) - Botkyrka kommun, redovisning av tillsyn i Kagghamra - Sveriges Domstolar, Naturvårdsverket och Sveriges Natur
Vad tyckte du om artikeln?
