Klyftan mellan känsla och verklighet
Tänk dig att du ska gissa hur många i det parti du ogillar mest som håller med om påståendet "rasism existerar inte längre i Sverige". Hur stor andel tror du det handlar om?
Det är exakt den typen av fråga som forskarna bakom studien The Perception Gap ställde till tusentals amerikanare 2019. Resultaten var slående. Demokrater trodde att nästan hälften av republikanerna förnekade att rasism existerar. Den verkliga siffran var ungefär en av fem. Republikaner trodde att mer än hälften av demokraterna höll med om att "de flesta poliser är dåliga människor". Verkligheten: ungefär en av sju.
Båda sidor hade fel. Och de hade fel på ett systematiskt sätt — de överskattade hur extrema motståndarna var med ungefär tjugo procentenheter.
Fenomenet har ett namn: perception gap, eller på svenska ungefär uppfattningsklyftan. Det handlar om glappet mellan vad folk på den andra sidan faktiskt tycker och vad vi tror att de tycker. Forskning från organisationen More in Common visar att amerikaner i genomsnitt föreställer sig nästan dubbelt så många extremister på motstånarens sida som det faktiskt finns.
Sverige är inte USA. Men det politiska klimatet känns igen. Och den psykologiska mekanismen är inte amerikan.
Varför tror vi att alla blivit galningar?
Svaret är inte att folk är dumma. Det är att systemet vi tar in information från är konstruerat på ett sätt som garanterar en skev bild.
Sociala medier och nyhetsflöden belönar det som väcker reaktioner. En nyanserad åsikt från en moderat sverigedemokrat eller socialdemokrat är inte ett inlägg som sprids. En rasande replik, ett kontroversiellt påstående, ett uttalande som kan tolkas som extremt — det sprids. Algoritmen sorterar bort mellantonen och lyfter fram ytterkanterna. Det du ser är inte ett representativt snitt av vad folk på den andra sidan tycker. Det är ett urval av de mest upphetsande rösterna.
Det finns dessutom ett välstuderat psykologiskt fenomen som förstärker effekten. Det kallas hostile media effect — ungefär fientlig medieuppfattning. Det betyder att när du konsumerar nyheter som du upplever som politiskt neutrala, tenderar du ändå att uppfatta dem som vinklade mot ditt håll. Och dina politiska motståndare uppfattar exakt samma nyheter som vinklade mot deras håll. Båda sidor tycker att medier är partiska mot dem. Det kan inte stämma — men det är vad folk upplever.
Det märkligaste resultatet i More in Commons studie var detta: ju mer politiskt insatt du är, desto större är din uppfattningsklyfta. De som följer nyheter intensivt, som engagerar sig i politiska diskussioner online, som anser sig välunderrättade — de har i genomsnitt en mer felaktig bild av motståndarsidans åsikter än de som sällan läser nyheter alls.
Mer information ger alltså inte automatiskt en mer korrekt bild. Det beror på vilken information.
Och politikerna då? De triangulerar
Här är paradoxen: medan väljarnas upplevelse av polarisering ökar, rör sig de faktiska politiska partierna i många länder mot varandra — inte från varandra.
Strategin har ett namn: triangulering. Den uppfanns i sin moderna form av Bill Clintons politiske rådgivare Dick Morris inför presidentvalet 1996. Idén var enkel. Ta motstånarens bästa idéer. Gör dem till dina egna. Beröva dem deras vapen.
Clinton deklarerade i sitt tal om tillståndet i nationen 1996 att "storstatsepoken är förbi" — ett uttalande som lät mer republikanskt än demokratiskt. Tony Blair i Storbritannien byggde hela sitt politiska varumärke på att New Labour inte var det gamla vänstersocialistiska partiet. Han kallade det "the third way" — varken gammalt höger eller gammalt vänster.
Tanken var rationell ur ett valperspektiv. Matematiken bakom är välkänd inom statsvetenskapen: de flesta väljare befinner sig i mitten av det politiska spektrumet. Rör du dig mot mitten, fiskar du i ett större hav.
Sverige har ett eget läroböckernas exempel: kärnkraften. I decennier var frågan en av de mest laddade i svensk politik — Socialdemokraterna drev igenom avvecklingslinjen efter folkomröstningen 1980, Moderaterna ville bygga nytt. En tydlig skiljelinje. Men under 2010- och 2020-talen skedde något. S mjuknade, omformulerade, och har nu i praktiken accepterat en framtid med ny kärnkraft. M har hela tiden varit för. De har mötts. Den principiella striden är i stort sett avgjord. Ändå lever retoriken kvar som om det fortfarande vore 1980, och debatten i sociala medier framstår som om två oförsonliga läger aldrig kunnat enas om ett enda faktum.
Resultatet är att de stora partierna i många mogna demokratier faktiskt har kommit att likna varandra mer i sakpolitiken. De delar ofta grundläggande antaganden om marknadsekonomins ramar, om välfärdsstatens utformning, om relationen till EU och Nato. Skillnaderna finns, men de är ofta gradskilnader snarare än principiella skiljelinjer.
Och just när partierna liknar varandra mer i sak — när de faktiska skillnaderna minskar — uppstår ett vakuum. Det som fyller det vakuumet är retorik, identitet och symbolpolitik. Smutskastning fungerar bättre när du inte kan skilja dig åt i kärnfrågorna. Att demonisera motståndaren ersätter debatten om politiken.
Vad du faktiskt är oenig om
Det betyder inte att det inte finns verkliga skillnader. Det gör det. Men de är ofta smalare, mer tekniska och mer specifika än känslan av total kulturell krig låter påskina.
Nästa gång du ser en upprörd politisk debatt är det värt att ställa sig frågan: vad är de faktiskt oense om? Inte retoriken, inte personen, inte symboliken — utan den konkreta politiska frågan. Svaret är ofta mer begränsat och hanterbart än rubriken antyder.
Det är inte en uppmaning att sluta bry sig om politik. Det är en observation om vad som händer med din bild av verkligheten när du tar in politik via algoritmer designade för att maximera din uppmärksamhet, inte din förståelse.
---
Källor
- Yudkin, D., Hawkins, S. & Dixon, T. (2019). The Perception Gap. More in Common. - Lo Iacono, S. & Dores Cruz, T.D. (2022). Hostile media perception affects news bias, but not news sharing intentions. Royal Society Open Science. - Levendusky, M. et al. (2022). How Americans Overestimate Political Polarization. Journal of Politics. - Triangulation (politics). Wikipedia. - Knowable Magazine (2024). Why are we so politically polarized? Here's what research says.
Vad tyckte du om artikeln?
