Den som betalar forskningen bestämmer lite vad den hittar
Det finns en föreställning om hur forskning fungerar. En nyfiken forskare identifierar en fråga, söker svar, publicerar resultaten — oavsett om de passar rådande uppfattningar eller inte. Sanningssökning utan hänsyn till vem som gillar svaret.
Den bilden stämmer ganska bra i teorin. I praktiken är det mer komplicerat.
Varannan forskare känner av det
År 2024 publicerade Universitetskanslersämbetet, UKÄ, den hittills största kartläggningen av akademisk frihet i Sverige. Över 10 000 lärare, forskare och doktorander svarade. Resultatet var tydligare än de flesta hade väntat sig.
Mer än varannan — 53 procent — uppgav att den akademiska friheten är utmanad vid svenska lärosäten. Utbildningsminister Mats Persson beskrev resultaten som "värre än förväntat" och "oroväckande."
De tre vanligaste förklaringarna som forskarna själva angav var politisk styrning, finansieringssystemet och att det finns en åsiktskorridor — en känsla av att man inte vågar ta upp saker som inte är "inne" just nu.
Notera att detta inte i första hand handlade om påtryckningar från aktivister eller cancelkultur. Det handlade om pengar och politik.
Systemet är konstruerat för styrning
För att förstå varför, behöver du veta hur svenska forskare faktiskt finansieras.
På 1980-talet fick lärosätena en stor del av sina pengar som ett klumputbetalning — fri att använda till forskning efter eget huvud. Sedan dess har den bilden förändrats dramatiskt. Den fria basfinansieringen har minskat från 68 procent av den totala forskningsbudgeten 1981 till 44 procent 2017. Resten fördelas via ansökningar till statliga finansiärer och externa aktörer.
Det innebär att den moderna forskaren måste ansöka om pengar — och att pengarna alltid kommer med villkor.
Vem betalar egentligen forskningen?
Här är det viktigt att skilja på två saker. Tittar man på all forskning och utveckling i Sverige — inklusive företagens produktutveckling och ingenjörsarbete — dominerar näringslivet totalt. Men tittar man specifikt på den akademiska forskningen vid landets lärosäten ser bilden annorlunda ut.
All FoU i Sverige, 2023 (totalt ~223 miljarder kr)
| Finansiär | Andel | Miljarder kr (ca) |
|---|---|---|
| Näringsliv (egna medel) | ~70 % | ~156 mdr |
| Staten (direkt via lärosäten + råd) | ~21 % | ~47 mdr |
| EU och internationellt | ~4 % | ~9 mdr |
| Stiftelser och icke-vinstdrivande org. | ~3 % | ~7 mdr |
| Övrigt (kommuner, regioner m.m.) | ~2 % | ~4 mdr |
Källa: SCB, Vetenskapsrådets Forskningsbarometer 2025
Men det är missvisande att sluta där. Företagens forskning handlar till 73 procent om produktutveckling — inte om grundforskning som publiceras och bildar underlag för samhällsdebatt. Den forskning som faktiskt formar vad vi vet om medicin, klimat, samhälle och natur bedrivs vid lärosätena.
Finansiering av akademisk forskning vid lärosätena, 2023
| Finansiär | Andel av lärosätenas forskningsintäkter |
|---|---|
| Direkta statliga basanslag (fria medel) | ~43 % |
| Statliga forskningsråd (Vetenskapsrådet, Formas m.fl.) | ~20 % |
| Stiftelser och icke-vinstdrivande org. | ~19 % |
| Näringsliv | ~10 % |
| EU-medel | ~6 % |
| Övrigt | ~2 % |
Källa: UKÄ Årsrapport 2025, SCB
Det är i den nedre tabellen problemet syns tydligast. Nära 20 procent av lärosätenas forskning styrs av statliga råd med specificerade utlysningar — och den andelen har ökat stadigt sedan 1980-talet på bekostnad av de fria basanslagen.
Som Sveriges Förenade Studentkårer sammanfattade det: även den basfinansierade forskningen är inte riktigt fri, eftersom universiteten måste anpassa sig till vad som kan ge framtida finansiering.
Inte bara ett belopp — utan också ett budskap
Det räcker inte att titta på hur mycket pengar som delas ut. Man behöver också titta på vilka villkor som följer med.
Sedan 2018 fick samtliga stora statliga forskningsfinansiärer — Vetenskapsrådet, Formas, Forte och Vinnova — ett regeringsuppdrag att integrera ett köns- och genusperspektiv i den forskning de finansierar. Frågan är inte trivial, och den debatterades livligt i Sverige under åren 2016–2021. En del forskare välkomnade kravet som ett sätt att höja kvaliteten. Kritiker menade att det var ett politiskt krav som inte har med vetenskaplig kvalitet att göra.
Humaniora och samhällsvetenskap drabbas hårdast
UKÄ:s rapport visade att problemen inte är jämnt fördelade:
- Naturvetenskap: 26 % upplevde utmanad akademisk frihet - Medicin: 21 % - Humaniora: 38 % - Samhällsvetenskap: 42 %
En rimlig förklaring är att humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i högre grad berör frågor som är politiskt känsliga: migration, genus, värderingsfrågor, maktanalys.
Välj rätt ord — få mer pengar
En erfaren forskare lär sig relativt snabbt vilka ord som öppnar dörrar och vilka som stänger dem. "Hållbar utveckling" ökar chansen att få medel från Formas. "AI och digitalisering" är inne hos Vinnova. Det är inte alltid fel — men det sker en subtil anpassning där frågeställningar formuleras om och projekt placeras i rätt fack.
Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet, har myntat begreppet "funktionell dumhet" för att beskriva fenomenet: en tendens att tänka väldigt snävt inom en säker tankeram och inte våga vara kritisk eller självständig.
Det är inte korruption. Det är inte censur. Men det är inte heller helt fri kunskapssökning.
Sverige är svagt skyddat — på pappret
Sverige saknar faktiskt ett starkt rättsligt skydd för akademisk frihet. Visst finns det en grundlagsparagraf som slår fast att "forskningens frihet är skyddad." Men i en studie som jämförde det rättsliga skyddet för lärosätenas självständighet i alla EU-länder hamnade Sverige på 26:e plats av 28.
Vad det innebär — och inte innebär
Det vore fel att läsa den här artikeln som ett påstående om att svensk forskning är korrumperad eller opålitlig. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige faktiskt en relativt god akademisk frihet. Resultaten från UKÄ:s rapport är ett varningstecken, inte en dom.
Problemet uppstår när styrningen blir så detaljerad, och den fria basfinansieringen så liten, att forskaren aldrig riktigt kan följa nyfikenheten dit den leder — utan alltid måste hålla ett öga på vad som finansieras för tillfället.
Det är den känslan som mer än varannan svensk forskare rapporterar att de känner.
---
Källor
- Universitetskanslersämbetet (UKÄ), Akademisk frihet i Sverige, maj 2024 - Karran, T., Beiter, K. & Appiagyei-Atua, K., Policy Reviews in Higher Education, 2017 - Johansson Wilén, E., Scandinavian Journal of Educational Research, 2024 - Statens offentliga utredningar 2023:59 - Chalmers tekniska högskola, november 2023 - Sveriges Förenade Studentkårer, kommentar till forskningspropositionen 2025–2028 - Karolinska Institutet, 2024 - Ahlbäck Öberg, S., SULF:s artikelserie XLIII, 2023 - Springer/Minerva, februari 2026
Vad tyckte du om artikeln?
