Den 8 september publiceras resultaten från PISA 2025. Inom några timmar kommer svaret på vad som orsakade dem att levereras av samtliga partier, oavsett vad siffrorna visar. Om resultaten faller blir förklaringen friskolorna, eller kommunaliseringen, beroende på vem som talar. Om de stiger blir förklaringen den egna politiken.
Det finns en anledning till att skoldebatten känns låst: den ställer tre frågor samtidigt och behandlar svaret på en som svar på alla tre. Frågorna är:
1. Vem ska ha huvudmannaskapet — stat eller kommun? 2. Vem får välja skola — och vem får driva den? 3. Varför sjunker kunskapsresultaten?
De hänger ihop politiskt. De hänger inte ihop empiriskt. Här är vad forskningen faktiskt säger om var och en.
Fråga 1: Vem ska äga skolan?
Underlaget finns redan. Utredningen om ökat statligt ansvar för skolan lämnade 2022 betänkandet Statens ansvar för skolan (SOU 2022:53) med två alternativ: ett fullgånget förstatligande, eller ett system där staten stärker sitt ansvar utan att ta över huvudmannaskapet. Utredningens övergripande slutsats var att staten bör stärka sitt ansvar jämfört med i dag — men den lämnade medvetet inga skarpa lagförslag.
Det intressanta står redan i utredningsdirektiven. Ett centraliserat system med starka centrala institutioner svarar mot mål om enhetlighet och likvärdighet över hela landet. Ett decentraliserat system svarar mot mål om lokal anpassning, variation och närhet mellan medborgare och beslutsfattare.
Det är formuleringen av ett värdeval, inte av en empirisk fråga. Det finns inget forskningsresultat som säger att statligt huvudmannaskap höjer kunskapsresultaten, av det enkla skälet att ingen har kunnat göra experimentet. Estland, som toppar EU i PISA, har ett i hög grad decentraliserat system. Frankrike, som är starkt centraliserat, ligger under Sverige i läsförståelse.
Det betyder inte att förstatligande vore fel. Det betyder att argumentet för det måste vara likvärdighet — inte kunskapsresultat. Den som lovar det senare lovar något forskningen inte kan backa upp.
Fråga 2: Vem får välja skola?
Här finns det faktiskt data, och den är omtvistad på ett specifikt sätt.
IFAU:s forskning visar att skolsegregationen har ökat och att en växande del av den kan förklaras av det fria skolvalet — elever med bättre förutsättningar väljer oftare fristående skola. Skillnaderna i betyg mellan skolor har ökat sedan 1990-talet. Samtidigt fann samma forskargrupp (Holmlund m.fl., IFAU 2014) att familjebakgrundens betydelse för den enskilda elevens grundskolebetyg inte har förändrats.
Det låter motsägelsefullt men är det inte. Skolvalet har ökat sorteringen av elever mellan skolor, utan att i motsvarande grad förändra vad varje enskild elev får ut av sin skolgång. Skolorna har blivit mer olika. Eleverna har inte blivit lika mycket mer olika.
Om effekten på kunskaperna finns två läger med publicerad forskning bakom sig. Forskningsöversikter pekar på små men positiva effekter av skolvalet, huvudsakligen via konkurrenseffekter på närliggande kommunala skolor. Andra studier — bland annat en IFAU-rapport av Björn Tyrefors Hinnerich och Jonas Vlachos — finner att elever på fristående gymnasier presterar något sämre på nationella prov än jämförbara elever på kommunala skolor, samtidigt som friskolorna rättar samma prov generösare. En SNS-rapport av Karin Edmark och Lovisa Persson fann tecken på generösare betygssättning i friskolor, särskilt i skolor som drivs i aktiebolagsform eller har låg andel lärare med pedagogisk utbildning.
Vi har gått igenom den frågan separat i artikeln Friskolor: bättre eller sämre än sitt rykte?. Poängen här är en annan: detta är en fråga om likvärdighet och betygens informationsvärde. Storleksordningen på kunskapseffekterna, åt båda hållen, är liten.
Fråga 3: Varför sjunker kunskaperna?
Och här kommer det obekväma. I PISA 2022 föll Sverige till 482 poäng i matematik, en nedgång med 21 poäng sedan 2018, och till 487 i läsförståelse, ner 19 poäng. Båda tillbaka på 2012 års nivåer. Naturvetenskap låg still på 494. Klyftan mellan starka och svaga elever växte.
Men tidslinjen passar inte den vanligaste förklaringen. Holmlund m.fl. konstaterade i IFAU:s stora genomgång 2014 att varken kommunaliseringen, det fria skolvalet eller friskolereformen kan förklara de sjunkande resultaten i svensk skola — resultaten hade börjat falla redan innan 1990-talets reformer genomfördes.
De förklaringar som forskningen faktiskt diskuterar för själva nedgången är andra: förändrad elevsammansättning, pandemin, undervisningstid, läromedelsanvändning, betygssystemets konstruktion, och en internationell nedgång som drabbade OECD-genomsnittet med nästan 15 poäng i matematik mellan 2018 och 2022. Sverige föll mer än snittet, men Sverige föll inte ensamt.
Varför sammanblandningen är bekväm
De tre frågorna slås ihop därför att var och en av dem har ett svar som är politiskt obekvämt i sig.
Fråga 1 har inget kunskapsargument — bara ett likvärdighetsargument, och att öppet argumentera för mindre lokalt självstyre är svårsålt. Fråga 2 handlar om segregation och betygens tillförlitlighet — men både förespråkare och kritiker vill hellre tala om kunskapsresultat, eftersom "vår modell gör eleverna smartare" är en starkare valaffisch än "vår modell fördelar eleverna annorlunda". Och fråga 3 saknar en enskild skyldig, vilket gör den värdelös som anklagelse.
Slår man ihop dem får man i stället en berättelse där ens motståndares systemval orsakade kunskapsraset. Den berättelsen är retoriskt effektiv och empiriskt ogrundad, oavsett vilket håll den kommer ifrån.
Ett aktuellt exempel: skolstartsåldern
Riksdagen beslutade i juni 2025 att Sverige från hösten 2028 får en tioårig grundskola, där förskoleklassen ersätts av en ny årskurs 1 och årskurs 10 blir den avslutande. Motiveringen från regeringen är mer fokus på grundläggande färdigheter — läsa, skriva, räkna — tidigt i skolan.
Sverige har dock redan skolplikt från sex års ålder, via den obligatoriska förskoleklassen sedan 2018. Reformen ändrar alltså inte åldern utan innehållet och styrdokumenten. Och i Europa är sex år den vanligaste startåldern: Frankrike och Ungern ligger lägst med tre år, medan Estland och Kroatien inte kräver skolstart före sju.
Det finns inget forskningsstöd för att en tidigare formell skolstart i sig ger bättre resultat. Snarare pekar en betydande evidensbas på lekens betydelse och på riskerna med att inleda formell läs- och skrivinlärning för tidigt. Estland, med Europas senaste skolstart, presterar bäst i EU.
Reformen kan mycket väl vara rätt — argumentet om färre övergångar och fyra år med samma lärare i lågstadiet står på egna ben. Men den säljs delvis in som ett svar på fråga 3, och det svaret har den inte.
Vad man däremot vet
Det finns saker forskningen och myndigheterna är påfallande eniga om, och de får minst utrymme i debatten just för att de inte skiljer partierna åt.
Läsåret 2025/26 var drygt 73 procent av lärarna i grundskolan behöriga. I ämnena svenska som andraspråk och teknik ligger andelen kring 50 procent, och i anpassade grundskolan är endast omkring 12 procent av lärarna behöriga. Och i Skolinspektionens skolenkät 2025 uppgav mer än hälften av eleverna i grundskolan att de inte har studiero under lektionerna.
Lärarbehörighet och studiero är två faktorer med tydligt stöd i forskningen om vad som påverkar elevers lärande. Ingen av dem avgörs av huvudmannaskapet.
Fyra frågor att ställa i valrörelsen
När ett parti presenterar sitt skolförslag i höst, sortera det med fyra frågor:
- Vilken av de tre frågorna svarar förslaget egentligen på? - Om det utlovas höjda kunskapsresultat — vad är evidensen för just den kopplingen? - Hur många år tar förslaget innan det ger effekt, och mäts effekten mot betyg eller mot externt rättade prov? - Om förslaget handlar om likvärdighet: likvärdighet i resurser, i resultat eller i möjligheter? De tre kräver olika politik.
Den som svarar på alla fyra har antagligen tänkt igenom sitt förslag. Den som svarar "detta löser krisen i svensk skola" har inte gjort det.
---
Källor:
- SOU 2022:53. Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag. Länk - Kommittédirektiv 2020:140. Förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap för skolan. Länk - Holmlund, H. m.fl. (2014). Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola. IFAU Rapport 2014:25. Länk - IFAU. Boendesegregation, skolsegregation och fritt skolval. Länk - Tyrefors Hinnerich, B. & Vlachos, J. (2016). Skillnader i resultat mellan gymnasieelever i fristående och kommunala skolor. IFAU-rapport 2016:10. Länk - Edmark, K. & Persson, L. Resultat och betygsättning i gymnasiefriskolor. SNS. Länk - Skolverket. PISA 2022: 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Länk - Regeringen (2025). Klubbat i riksdagen – tioårig grundskola från hösten 2028. Länk - Eurydice (2023). Compulsory education in Europe 2023/2024. Länk - Skolverket (2026). Lärarbehörigheten ökar. Länk - Skolinspektionen. Resultat Skolenkäten 2025. Länk
Vad tyckte du om artikeln?
