Så blir ett påstående sant genom att citeras

Nyheten som aldrig hände

I februari 2017 stod USA:s president på en scen i Florida och talade om invandringens konsekvenser. "Titta på vad som hände i går kväll i Sverige", sa han. Inget hade hänt i Sverige den kvällen. Trump förklarade senare att han syftade på ett inslag han sett på Fox News.

Inslaget byggde på en film av dokumentärmakaren Ami Horowitz, där två svenska poliser tycktes koppla brottsligheten till invandringen. Poliserna, Anders Göranzon och Jacob Ekström, kände inte igen sig. Göranzon sa till Dagens Nyheter att intervjuaren hade klippt om svaren och att de hade svarat på helt andra frågor. De hade talat om brottslighet i utsatta områden, inte om flyktingmottagande.

Då var uppgiften redan omöjlig att stoppa. Den hade passerat fyra led, och i varje led hade den blivit mer trovärdig än i det föregående.

Varje citat är en tvätt

Det finns ett fackuttryck för det här. Forskare kallar det informationstvätt, eller cirkelreferens. Poängen är att ett påstående byter identitet varje gång det passerar en gräns.

Steg ett är påståendet. Steg två är någon som publicerar det. Steg tre är någon annan som skriver "enligt" och slipper därmed ta ansvar för sakinnehållet. Steg fyra är en fjärde aktör som citerar steg tre och nu kan hänvisa till "flera medier". Vid steg fyra är originalet borta ur synfältet. Kvar finns bara mängden.

Det avgörande är att ingen behöver ljuga. Varje enskilt led kan vara formellt korrekt. Redaktionen som skriver "enligt Fox News" ljuger inte, Fox News refererade faktiskt det. Felet ligger inte i något av leden, utan i att ingen av dem gick tillbaka till början.

När redaktionen inte tror på sin egen text

Att detta sker inom etablerad journalistik är inte en misstanke, det är dokumenterat av branschen själv.

TV4 gjorde en så kallad rewrite på Svenska Dagbladets och Aftonbladets publiceringar av opinionsmätningar från Demoskop. Nyhetschefen Fredrick Malmberg kallade det efteråt ett misstag, och var samtidigt hårt kritisk mot Demoskops metod med självrekryterade paneler som han beskrev som öppen för manipulation.

Läs den meningen igen. En redaktion spred siffror den inte litade på, därför att kollegorna hade publicerat dem. Det är citatjournalistikens mekanik i renodlad form, utan politisk avsikt.

Samma mekanism, motsatt riktning

Tidningen Arbetet dokumenterade 2020 en kedja som gick åt andra hållet.

Samnytt publicerade en artikel om att en studie visat mer psykisk ohälsa bland vänstersympatisörer. Källan var inte studien, utan Paul Joseph Watson på Infowars. Watson hade i sin tur skärpt formuleringarna. Katerina Janouch spred sedan påståendet vidare som vetenskapligt bevisat.

Någon studie fanns inte. Underlaget var en bloggares sammanställning, och personen bakom den kommenterade själv att analysen var bristfällig. Urvalet jämförde dessutom en smal grupp marxister med en betydligt bredare kategori konservativa. Ingen i kedjan hade läst materialet.

Kedjan bevisar ingenting om sanningshalten

Här ligger den vanligaste tankevurpan, och den är värd att ta på allvar.

När Expo i april 2023 rapporterade att riksdagsledamoten Elsa Widding deltagit i en konferens i Norge tillsammans med konspirationsteoretiker och förintelseförnekare, plockades uppgiften upp av TV4 och andra riksmedier inom ett dygn. Utbildningsminister Mats Persson talade om kunskapsförakt, Johan Pehrson instämde, Muharrem Demirok kallade det mycket allvarligt.

Kedjan såg exakt likadan ut som i fallen ovan. Ursprungskällan var en aktör med tydlig agenda, och de flesta som skrev vidare hade inte gjort om researchen. Skillnaden är att uppgiften höll.

Det är hela poängen. En lång citatkedja säger något om hur en uppgift färdades, men ingenting om huruvida den stämmer. Den som avfärdar en granskning enbart därför att den spreds i kedja gör samma tankefel som den som tror på ett påstående enbart därför att många skrivit om det.

Så spårar du en kedja på fem minuter

Ta uppgiften som irriterar eller bekräftar dig mest den här veckan. Leta upp ordet "enligt" i artikeln och klicka dig till den källan. Gör om det. Fortsätt tills du hamnar hos någon som faktiskt har gjort ett arbete, alltså en rapport, ett domstolsbeslut, en inspelning eller en namngiven person som var på plats.

Ofta tar det två klick. Ibland tar det sex, och ibland tar det slut i ingenting, i en text som bara refererar en annan text som refererar den första.

Det sista fallet är det intressanta. Då har du inte hittat en nyhet, utan ett eko.

Forskningen om psykologiskt motstånd mot manipulation, inokulationsteorin, pekar åt samma håll. Det som skyddar dig är inte att du får veta vilka källor som är opålitliga. Det är att du en gång själv har följt en kedja hela vägen tillbaka och sett hur lite som fanns i botten.