Tre sanna påståenden
Alla tre meningarna i ingressen är korrekta. Ingen av dem säger särskilt mycket om vad partierna är i dag.
Härstamningsargumentet är ett av svensk politiks vanligaste verktyg. Det används åt alla håll, det känns alltid avslöjande, och det prövas nästan aldrig. Statsvetare och idéhistoriker har däremot arbetsredskap för precis den här sortens fråga. Fyra av dem räcker långt.
Fyra frågor som avgör
Den första gäller personerna. Finns det en obruten kedja av människor från ursprunget till i dag, eller byttes hela kadern ut någonstans på vägen? Personkontinuitet är det starkaste enskilda beviset för att ett arv lever.
Den andra gäller idéerna. Har grundtankarna överlevt, eller har de ersätts av andra som bara råkar använda samma ord? Gemensam vokabulär är svåra bevis, eftersom ord som folkhem, frihet och solidaritet har lånats fram och tillbaka mellan läger i hundra år.
Den tredje gäller nivån. Sitter kopplingen i partiets ledning och formella beslut, eller hos enskilda medlemmar och lokala företrädare? Skillnaden är avgörande för vad som rimligen kan läggas partiet till last.
Den fjärde gäller riktningen. Rör sig partiet mot sitt ursprung eller bort från det, och har brytningen skett i handling eller bara i ord?
Till de fyra hör en femte, källkritisk kontrollfråga. Vem lyfter kopplingen, och när? Ett påstående blir inte falskt för att en motståndare framför det tre veckor före ett val, men tajmingen säger något om hur noga du bör kontrollera det.
Fallet folkhemmet
Påståendet att Socialdemokraterna är släkt med nazismen faller på samtliga fyra frågor. Ingen personkedja förbinder rörelserna. Idéerna är varandras motsatser, eftersom nazismen definierade gemenskapen biologiskt och förkastade både demokrati och internationalism. På organisationsnivå var SPD det enda parti som röstade mot fullmaktslagen 1933, och förbjöds tre månader senare.
Ordet folkhem kom dessutom från högern. Statsvetaren Rudolf Kjellén använde det kring 1910 för att beskriva en organisk nationell gemenskap där klasskampen skulle överbryggas utan att hierarkin revs. Per Albin Hansson tog över bilden 1928 och vände på den. Samma metafor, motsatt innehåll.
Det finns en seriös version av släktskapstanken, och den förtjänar ett riktigt svar. Friedrich Hayek hävdade 1944 att nazism och socialism delar en kollektivistisk kärna. Men det är en idékritik, inte en härstamning. Den ska prövas mot vad partier faktiskt gör, inte mot vilka de är släkt med.
Fallet Sverigedemokraterna
Här ser svaren annorlunda ut, och underlaget kommer från partiet självt. Idéhistorikern Tony Gustafsson vid Uppsala universitet fick i uppdrag att skriva partiets vitbok. Första delen kom 2022, den andra 2025.
Slutsatsen är att partiet är en ombildning av kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt, och att en stor del av de dryga trettio grundarna kom från nazistiska, rasistiska eller odemokratiska sammanhang. Inför valet 1994 kandiderade flera personer som samtidigt var medlemmar i nazistiska grupper.
På frågan om personer och nivå är svaret alltså ja för grundaråren. På frågan om riktning ser det annorlunda ut. Uniformsförbud, uteslutningar, utbrytningen Nationaldemokraterna 2001, bytet från fackla till blåsippa 2006 och principprogrammet 2011 är handlingar, inte bara ord.
Därmed blir svaret beroende av vilket årtal du frågar om. Det är inte ett undvikande svar, utan det ärliga.
Värt att notera är också att SD följde en förebild. Vänsterpartiet lade 1992 fram sin egen vitbok om det kommunistiska förflutna, Lik i garderoben?. Partier som granskar sig själva klarar den första frågan bättre än partier som inte gör det.
Fallet Fatah och Hamas
Här måste två saker hållas isär, för de hamnar på motsatta ändar av skalan.
Fatah är Socialdemokraternas systerparti. Det är formellt, det sitter i ledningen, det pågår fortfarande, och partiet skriver det självt i sitt eget bakgrundsmaterial. På frågorna om nivå och personkontinuitet får kopplingen därmed högt utslag. Den som säger att S och Fatah hör ihop har helt enkelt rätt.
Frågan är vad som följer av det. Fatah tog officiellt avstånd från terror mot civila 1988, styr Palestinska myndigheten på Västbanken och är Hamas främsta motståndare sedan splittringen 2007. Samma relation som kritiker kallar komprometterande är den som gör Sverige användbart som mellanhand, och den rörelse som västvärlden i dag stödjer som alternativ till Hamas. Hur Sverige hamnade i den positionen har vi beskrivit i Sveriges kompass har svängt fyra gånger.
Hamas hamnar på andra änden. Det finns ingen partirelation. Hamas ingår inte i PLO, och Socialdemokraternas officiella linje är att Hamas är en terrororganisation utan framtida roll i ett palestinskt styre. Anklagelserna gäller enskilda riksdagsledamöter och lokala kandidater, alltså den lägsta nivån på skalan. De förs tyngst fram av politiska motståndare i valrörelser.
Det gör dem inte falska. Enskilda fall kan vara allvarliga, och flera av dem har granskats av namngivna journalister och forskare. Men nivån avgör var bevisbördan ligger. Att visa att en ledamot gjort något kräver en sak, att visa att ett parti gjort det kräver en annan.
Varför argumentet ändå fungerar
Härstamning är en berättelse, och berättelser fäster bättre än partiprogram. Det finns också en rimlig kärna i vanan. Ett parti som aldrig gjort upp med sitt förflutna har gett dig mindre skäl att lita på att det är färdigt med det.
Men den nyttiga frågan är sällan varifrån ett parti kommer. Den är vad partiet har brutit med, när det skedde, och om brytningen syns i beslut eller bara i tal.
Ställer du de frågorna konsekvent kommer du att hitta obekväma svar hos fler än ett parti. Det är vad som händer med organisationer som levt i hundra år.
Källor
- Tony Gustafsson, Sverigedemokraternas vitbok, del 1 (2022) och del 2 (2025) - Vänsterpartiet, Lik i garderoben? (1992) - Seymour Martin Lipset och Stein Rokkan, Party Systems and Voter Alignments (1967) - Cas Mudde, Populist Radical Right Parties in Europe (2007) - Klas Åmark, Att bo granne med ondskan (2011) - Friedrich Hayek, Vägen till träldom (1944) - Socialdemokrater för tro och solidaritet, bakgrundsmaterial om Israel och Palestina - Socialdemokraterna, sakpolitisk sida om Israel och Palestina - Sveriges riksdag, interpellationer och protokoll om palestinska kontakter, 2023–2024
Vad tyckte du om artikeln?
