Två svar på samma fråga
I december 2025 presenterade ekonomerna Christian Sandström och Christian Steinbeck en genomgång av 240 vindkraftsbolags årsredovisningar. Bolagen stod tillsammans för 85 procent av Sveriges vindel. Under 2024 förlorade de sammanlagt 6,3 miljarder kronor. Kostnaderna var i snitt en och en halv gång större än intäkterna, och värst var det i Norrland.
I juli 2026 svarade vindkraftsbolaget Eolus. Deras poäng var att ett enskilt projektbolag kan visa förlust ett visst år, särskilt tidigt, och ändå skapa stort värde för sin ägare. Värdet avgörs av alla framtida kassaflöden, inte av en rad i en årsredovisning.
Båda sidor läser alltså samma sorts dokument och drar motsatta slutsatser. Björnberget, som vi granskade i juni i Vindparken som gjorde allt rätt och ändå förlorar, är ett ovanligt bra testfall. Här finns nämligen två bokslut att jämföra: det svenska projektbolagets och huvudägarens.
Bokslut ett: projektbolaget
Björnberget Vindkraft AB omsatte knappt 313 miljoner kronor 2024. Själva driften gick med vinst. Men räntorna, omkring 16 miljoner euro, åt upp mer än hela rörelseresultatet. Året slutade på minus 70 miljoner kronor.
Titta närmare på räntan. Bolaget lånar på två håll: cirka 190 miljoner euro från banker och 110 miljoner euro från sina egna ägare. Enligt huvudägaren Enlights årsredovisning löper 79 procent av banklånet med en fast ränta på 2,28 procent och resten med rörlig ränta. Med de villkoren landar bankräntan på ungefär fem till sex miljoner euro om året. Resten av räntenotan, omkring tio miljoner euro, hör enligt vår räkning till ägarlånen och andra finansiella kostnader.
En stor del av förlusten är alltså pengar som flyttar från projektbolaget till ägarna. För ägarna är räntan ingen kostnad. Den är en inkomst. Här har Eolus en poäng: projektbolagets sista rad säger inte hela sanningen om vad ägarna tjänar.
Bokslut två: ägaren
Israeliska Enlight äger 55 procent av Björnberget och är noterat på Nasdaq i New York. Därför lämnar bolaget en utförlig årsredovisning till den amerikanska finansinspektionen SEC. Där syns saker som det svenska bokslutet inte visar.
Under 2025 var parken tillgänglig bara 56 procent av tiden. Turbinleverantören hade i avtalet utlovat 96 procent. Siemens Gamesa betalade därför 12,5 miljoner dollar i avtalsvite under året, och Enlight bokförde pengarna som intäkt. Under första halvåret 2026 tillkom ytterligare 1,5 miljoner dollar. Enlight räknar med att få ersättning för hela skadan, inklusive förlorad vinst, men skriver samtidigt att det inte är säkert att allt täcks. Varför bladen gick sönder, och om det har med deras storlek att göra, reder vi ut i Varför går de största rotorbladen sönder?
Enlights viktigaste mått heter justerat EBITDA, vilket betyder resultat före räntor, skatt och avskrivningar. Det måttet kan aldrig visa de räntor som sänker projektbolaget, eftersom räntorna är bortplockade från början. Ingen av redovisningarna ljuger. De svarar på olika frågor.
Det tredje bokslutet: marknaden
Det finns ett sätt att skära igenom både projektbolagets räntor och ägarens justerade mått. Titta på vad elen faktiskt säljs för.
En vindpark säljer inte el till snittpriset. Den säljer när det blåser, och i Norrland blåser det ofta i hela regionen samtidigt. Då pressas priset ned för alla. Det pris vindkraften i genomsnitt får, viktat efter när den producerar, kallas fångstpris. Vi har räknat ut det för elområde SE2, där Björnberget ligger, med öppna data från den nordiska avräkningsoperatören eSett.
Resultatet är tydligt. År 2018 och 2019 fick vindkraften i SE2 mellan 95 och 97 procent av snittpriset. Vindkraften var då så liten att den knappt påverkade priset. Sedan dess har vindproduktionen i området nästan tredubblats, och vindens pris har halkat efter. År 2025 var snittpriset i SE2 16,5 euro per megawattimme. Vindkraften fick 8 euro, knappt 9 öre per kilowattimme. Det är 48 procent av snittpriset.
Ännu tydligare blir det om du tittar på hur mycket av vindelen som såldes nästan gratis. År 2018 såldes 1,4 procent av vindproduktionen i SE2 för under 5 euro per megawattimme, drygt 5 öre per kilowattimme. År 2025 var andelen 67 procent. Samma år hade SE2 732 timmar med ett pris på noll eller lägre. År 2018 hade området inte en enda.
I år har priserna stigit igen. Hittills under 2026 ligger snittpriset i SE2 på 45 euro och vindens pris på 29 euro. Marknaden kan svänga fort, vilket är precis vad Eolus pekar på.
Vad kostar en megawattimme från Björnberget?
Nu går det att ställa marknadspriset mot kostnaden. Björnberget kostade omkring 440 miljoner euro att bygga. Om den summan ska betalas tillbaka på 30 år med 5 procents avkastning krävs ungefär 29 miljoner euro om året. Utslaget på 1,1 terawattimmar blir det 26 euro per megawattimme. Då har ingen servicetekniker fått lön och ingen nätavgift betalats.
Lägg till drift och underhåll så hamnar kostnaden mitt i det intervall som Konjunkturrådets rapport 2025 anger för ny landbaserad vindkraft i Sverige, omkring 23 till 50 euro per megawattimme.
Jämför med fångstpriset. År 2023 fick vindkraften i SE2 29 euro, vilket nätt och jämnt räckte till kapitalet men inte till driften. År 2024 och 2025 räckte det inte ens till kapitalet. Och Björnberget producerade dessutom långt mindre än normalt. Med 56 procents tillgänglighet blir kapitalkostnaden per producerad megawattimme nästan dubbelt så hög.
Det som håller uppe kalkylen är avtalet med den namnlösa teknikjätten. Enligt årsredovisningen säljs 70 procent av produktionen till fast pris de fem första åren och 50 procent de följande fem. Priset är hemligt, och enligt Enlight löper avtalet till 2032. Parkens värde vilar alltså på två saker: ett pris ingen utomstående känner till och en förhoppning om att elpriset i norr stiger innan avtalet tar slut.
Ägarnas eget svar: ett batteri
Ägarna verkar själva ha dragit slutsatsen att det inte räcker att producera el. Enligt Enlights halvårsrapport bygger de ett batteri vid Björnberget på 100 megawattimmar. Det beräknas vara klart under tredje kvartalet 2026 och kosta omkring 24 till 25 miljoner dollar, helt finansierat med ägarnas egna pengar. Batteriet rymmer ungefär en kvarts timmes full produktion från parken. Enlight räknar med intäkter på omkring 3 miljoner dollar det första hela året.
Ett batteri kan ladda när priset är noll och sälja när det är högt, eller få betalt av Svenska kraftnät för att hjälpa till att hålla elnätet stabilt. Det kan mycket väl vara en bra affär. Men det är också ett tecken på att vindel i Norrland har blivit en vara som ofta är värd mest när den inte finns. Mekanismen förklarade vi i Vindkraft är billigt – tills du räknar med lagringen.
Parken snurrar, bokslutet dröjer
I juni stod hela parken stilla i en månad. Driftmeddelandena till elbörsen Nord Pool visar nu orsaken: underhåll på det överliggande elnätet. Parken startade igen den 22 juni. Sedan dess har den bara stoppats kortare stunder, bland annat vid åska. I januari var halva parkens kapacitet anmäld som otillgänglig i en vecka på grund av is på bladen. Enligt Enlight var 58 av 60 turbiner i drift i mars.
Ett dokument saknas dock. Ett aktiebolags årsredovisning ska enligt lag ha kommit in till Bolagsverket inom sju månader efter räkenskapsårets slut, för Björnberget alltså i slutet av juli. Annars tar Bolagsverket ut en förseningsavgift. Om bolaget har skjutit upp sin stämma kan fristen i vissa fall bli nio månader. När den här texten skrivs finns årsredovisningen för 2025 inte i de bolagsdatabaser som hämtar uppgifter från Bolagsverket.
En sen årsredovisning är ingen dom. Men det är just den som ska visa vad haveriåret kostade projektbolaget, och hur stor del av skadan ersättningen från Siemens Gamesa faktiskt täckte.
Vem har rätt?
Båda, på olika sätt. Eolus har rätt i att ett års resultat i ett projektbolag inte är detsamma som värdet på en vindpark. En del av förlusten är ränta som ägarna betalar till sig själva, och ett vindkraftverk ska tjäna in sina pengar på 30 år, inte på ett.
Sandström och Steinbeck har rätt i något som går att se helt utan årsredovisningar. Vindelen i SE2 har tre år i rad sålts för mindre än vad det kostar att bygga och driva en park som Björnberget. Det är ingen redovisningsfråga. Det är ett pris.
Den fråga som avgör Björnbergets affär står därför inte på sista raden i något bokslut. Den handlar om huruvida elpriset i norr hinner stiga innan det fasta avtalet löper ut 2032. Det kan det göra, om industrin i Norrland växer och fler ledningar byggs söderut. Men det är en förhoppning du själv kan följa timme för timme, i vad elen säljs för när det blåser.
Källor
- Björnberget Vindkraft AB, årsredovisning 2024 (Bolagsverket) - Enlight Renewable Energy, årsredovisning 2025 (Form 20-F till amerikanska SEC, mars 2026) och rapport för andra kvartalet 2026 (Form 6-K, augusti 2026) - Enlight Renewable Energy, rapport för andra kvartalet 2023 (augusti 2023) - Nord Pool, driftmeddelanden (UMM) för produktionsenheten Björnberget 2024–2026 - eSett Open Data: vindproduktion och prisdata för elområde SE2 2018–2026, egen bearbetning. Spotpriserna har kontrollerats mot ENTSO-E-baserade priser via elprisetjustnu.se - Sandström, C. och Steinbeck, C. (2026). "Sjunkande omsättning och skenande förluster för vindkraften 2024". Nationalekonomiska Föreningen, januari 2026 - Eolus, "Är vindkraft lönsamt?", publicerad juli 2026, uppdaterad september 2026 - Tangerås, T., Holmberg, P. och Le Coq, C. (2025). Konjunkturrådets rapport 2025: Investeringar i elproduktion för en hållbar energiomställning. SNS - Årsredovisningslagen (1995:1554) 8 kap. och aktiebolagslagen (2005:551) 25 kap. 11 §
Vad tyckte du om artikeln?
