Tio mil väster om Sundsvall, i skogarna kring Ånge, står 60 vindkraftverk som är bland de högsta i Sverige. Tornen sträcker sig 220 meter upp, och varje rotorblad är 85 meter långt. Tillsammans heter de Björnberget, en park på 372 megawatt som skulle producera 1,1 terawattimmar el per år. Det motsvarar hushållselen för ungefär 300 000 hem.
Björnberget var inget vanligt projekt. Det marknadsfördes som beviset för att nordisk vindkraft kunde byggas helt på marknadens villkor, utan elcertifikat eller statligt stöd. Affären vann branschpriset Renewables Deal of the Year. Och ändå visar bolagets egen årsredovisning samlade förluster på över 200 miljoner kronor. I skrivande stund, juni 2026, är dessutom hela parken anmäld som otillgänglig till elmarknaden.
Hur kan ett projekt där alla gjorde rätt enligt läroboken gå så här? Svaret säger mycket om hur energiomställningens pengar och risker faktiskt fördelas.
Alla tjänade pengar innan första kilowattimmen
Björnberget utvecklades av brittiska RES, en av världens största oberoende utvecklare av förnybar energi. RES gjorde grovjobbet under många år: vindmätningar, markavtal med skogsbolaget SCA och miljötillstånd som vann laga kraft i augusti 2018.
Sedan gjorde RES det som utvecklare gör. I oktober 2020 sålde bolaget det byggklara projektet till israeliska Enlight Renewable Energy och en fond hos tyska kapitalförvaltaren Prime Capital. Priset offentliggjordes aldrig, men hela investeringen beräknades till 435–445 miljoner euro, runt fem miljarder kronor. RES behöll samtidigt uppdraget att bygga och förvalta parken, mot arvode.
Pengarna kom till största delen från banker, däribland statliga Svensk Exportkredit. Lånen var så kallade non-recourse, vilket betyder att bankerna bara kan ta parken i pant om det går dåligt, inte kräva ägarna på mer pengar. Peab och danska Stenger & Ibsen göt fundamenten. Entreprenörerna byggde 64 kilometer väg och grävde ner 130 kilometer kabel. Siemens Gamesa fick sin dittills största order på den nya turbinplattformen 5.X.
Lägg märke till mönstret. Utvecklaren, entreprenörerna, turbintillverkaren och bankerna hade alla säkrat sina intäkter genom avtal innan parken producerat en enda kilowattimme. Den enda intäkt som inte gick att avtala fast var elpriset.
Elen är billigast när det blåser
Nästan, i alla fall. Enligt årsredovisningen säljs 70 procent av produktionen till fast pris under de första fem driftåren, och 50 procent under år sex till tio. Köparen beskrivs bara som en internationell teknikjätte i toppskiktet. Bolaget har aldrig namngivits.
Resten av elen säljs på spotmarknaden i elområde SE2, och där finns problemet. När det blåser i Norrland blåser det ofta överallt, och då producerar alla vindparker samtidigt. Priset pressas mot noll just de timmar Björnberget har som mest att sälja. Fenomenet kallas kannibalisering, och det förvärras för varje ny park som byggs. Under första halvåret 2025 fördubblades antalet timmar med negativa eller nära noll-priser i Norrland. Vi har skrivit mer om den mekanismen i Vindkraft är billigt, tills du räknar med lagringen.
Sedan började bladen falla
Redan innan haverierna gick det trögt. Tekniska problem försenade det formella övertagandet från Siemens Gamesa till den 30 september 2024, och enligt årsredovisningen fick Björnberget 19,5 miljoner euro i förseningsvite.
Fem veckor senare, den 3 november 2024, kollapsade ett rotorblad på turbin T16. Bitar av det 85 meter långa bladet föll mot marken. Alla verk stoppades men återstartades efter knappt en vecka. Den 7 januari 2025 upptäcktes en ny bladskada på ett annat verk. Då stoppades alla 51 verk som hade blad från samma fabrik. Bara de nio verken med blad från en annan tillverkningslinje fick fortsätta snurra. Länsstyrelsen krävde en fullständig bild av riskerna i parken, och i april 2025 kollapsade det skadade bladet på turbin T18 helt.
Återstarten gick i ultrarapid, vilket syns i parkens egna driftmeddelanden till elbörsen Nord Pool. I början av februari 2025 fanns bara 57 av 372 megawatt tillgängliga. I maj var ungefär hälften tillbaka. Först i slutet av augusti nådde parken 314 megawatt, och där låg taket kvar året ut. Under hösten upptäcktes dessutom ännu en bladskada, som RES beskrev som en strukturell brist, samt ett oljeläckage vid ett av verken.
Och nu? Enligt anmälan till Nord Pool är hela parken otillgänglig från den 23 maj till den 22 juni 2026, alla 372 megawatt. Någon orsak anges inte i meddelandet. Ryktet att Björnberget står stilla stämmer alltså, även om det ser ut som ett planerat stopp snarare än ett nytt haveri.
Plus i driften, minus på sista raden
Det mest överraskande i årsredovisningen är att själva driften faktiskt bär sig. Omsättningen 2024 blev 25,7 miljoner euro, knappt 300 miljoner kronor, och rörelseresultatet var positivt trots haveriåret. Siemens Gamesas viten och ersättningar hjälpte till.
Problemet sitter i finansieringen. Bolaget har banklån på cirka 190 miljoner euro och dessutom lån från de egna ägarna på 110 miljoner euro. Räntekostnaderna åt upp omkring 16 miljoner euro under 2024, mer än hela rörelsevinsten. Resultatet blev minus 6,1 miljoner euro, efter minus 5,1 miljoner året innan och minus 5,7 miljoner året dessförinnan. Ägarna har skjutit till över 92 miljoner euro i aktieägartillskott för att hålla skutan flytande.
Vem tjänar, vem förlorar?
Följ pengarna ett varv till, för här blir bilden tydlig. RES fick utvecklingsvinsten och får löpande förvaltningsarvoden. Peab och Stenger & Ibsen fick betalt för bygget. Bankerna får sin ränta. Teknikjätten får el till fast pris i tio år. SCA får arrende för marken. Föreningar i Ånge kommun får bygdemedel varje år. Till och med ägarna får ränta, eftersom en stor del av deras insats är utformad som lån till det egna projektbolaget.
Kvar står projektbolaget Björnberget Vindkraft AB med den enda risk som ingen ville ha: det rörliga elpriset, plus notan när tekniken strular bortom vitenas täckning. Siemens Gamesa har visserligen betalat ersättningar löpande, men produktionsbortfallet under 2025 går aldrig att ta igen. Mönstret känner du igen från vår tidigare granskning Vem tjänar egentligen på vindkraft? Björnberget är det mönstret i ett enda konkret bygge.
Vad har elen gjort för nytta?
När parken levererar gör den verklig skillnad. Fullt utbyggd motsvarar produktionen ungefär en halv till en procent av Sveriges elanvändning. Elen pressar priserna i norra Sverige, frigör vattenkraft som kan sparas i magasinen och ökar utrymmet för export söderut och vidare till Europa, där den på marginalen tränger undan fossil produktion. Ägarna anger att parken sparar omkring 600 000 ton koldioxid per år, en siffra som bygger på antaganden om vilken el den ersätter och därför ska läsas som en uppskattning snarare än en mätning.
Men nyttan har samma akilleshäl som intäkterna. Elen är som mest värd när det inte blåser, och som minst värd när parken producerar för fullt. Det är inte Björnbergets fel. Det är fysik och marknadsdesign, och det drabbar varje vindpark i takt med att fler byggs.
Ett fönster in i omställningen
Björnberget är inte historien om ett slarvigt projekt. Tillstånden vanns, finansieringen var solid, tekniken var marknadens modernaste och kunden fanns på plats innan bygget ens började. Det är just därför parken är så intressant. Den visar att i ett stort energiprojekt går nästan alla risker att avtala bort, mot viten, fasta priser och arvoden. Men någon sitter alltid sist i kedjan med den risk som blev över.
Nästa gång du läser att en ny park ska försörja 300 000 hushåll kan du därför ställa två frågor. Hur många av årets timmar? Och till vilket pris, för vem?
Källor
Björnberget Vindkraft AB, årsredovisning 2024 (Bolagsverket). Nord Pool, driftmeddelanden (UMM) för produktionsenheten Björnberget 2023–2026. Enlight Renewable Energy, kvartalsrapporter 2024–2025 samt pressmeddelanden 2020–2021. Prime Capital AG, pressmeddelande oktober 2020. SVT Nyheter Västernorrland, november 2024. Sundsvalls Tidning, januari–september 2025. Affärsvärlden, juli 2025. Nationalekonomiska Föreningen, "Sjunkande omsättning och skenande förluster för vindkraften 2024", januari 2026. Svensk Exportkredit, maj 2021. bjornbergetvindkraft.se samt Ånge kommun.
Vad tyckte du om artikeln?
