Svavel gör jobbet som metallen brukade göra
    Energi

    Svavel gör jobbet som metallen brukade göra

    Nästan alla material som gör vätgas av vatten och ljus lutar sig mot dyra metaller. Ett nytt material låter i stället samma svavelbindning som finns i ditt hår göra jobbet. Men som i nästan varje vätgasgenombrott finns det en hake som rubrikerna inte nämner.

    Peter Bergvall15 oktober 2026

    Ljus in, vätgas ut, ingen dyr metall

    Forskare vid Oregon State University, ledda av kemisten Kyriakos Stylianou, har byggt ett material som använder ljus för att få vatten att släppa ifrån sig vätgas. Sådana material finns redan. Det nya är vad som gör jobbet inuti. Det är inte metallen. Det är svavlet.

    Materialet heter BVR-19-Zn. Det tillhör en familj som kallas MOF, metallorganiska ramverk. Tänk dig en mikroskopisk byggsats. Metallatomer fungerar som knutpunkter, och kolbaserade molekyler fungerar som stag mellan dem. Tillsammans bildar de en kristall full av ordnade hålrum. Det var just för sådana material som Nobelpriset i kemi 2025 delades ut, vilket du kan läsa mer om i Kristallen som suger dricksvatten ur ökenluft.

    I BVR-19-Zn är knutpunkterna zink. Stagen består av L-cystin, en molekyl som är nära släkt med aminosyran cystein. Du bär redan på massor av den. Cystin finns i håret, och det är dess svavelbindningar som ger håret dess form.

    Varför är det så svårt att spjälka vatten?

    Vätgas är redan en stor industriprodukt. Den används för att göra konstgödsel, raffinera bränsle och tillverka kemikalier. Världens efterfrågan passerade 100 miljoner ton under 2025, enligt Internationella energiorganet IEA. Nästan allt tillverkas fortfarande av fossil gas.

    Det rena alternativet är att ta vätet ur vatten. Problemet är att vattenmolekylen är stabil. Väteatomerna sitter hårt fast vid syreatomen, och det krävs både energi och rätt kemi för att lossa dem. I dag sker det främst med elektrolys, där el driver isär molekylerna. Det fungerar, men det är dyrt.

    En fotokatalysator är ett material som använder ljus för att driva en kemisk reaktion utan att själv förbrukas. När ljus träffar materialet knuffas en elektron upp till en högre energinivå. Om den elektronen hinner fram till vätejonerna i vattnet innan den faller tillbaka kan den bilda vätgas. Svårigheten är att elektronen nästan alltid faller tillbaka för tidigt.

    De flesta material löser det med metaller som tar hand om elektronerna. Ofta behövs dessutom en hjälpkatalysator, ett extra lager av en dyr metall som platina, för att sista steget ska fungera.

    Svavelbindningen som brister i ljus

    BVR-19-Zn klarar sig utan hjälpkatalysator. Förklaringen sitter i cystinet.

    Mitt i cystinmolekylen hålls två svavelatomer ihop av en bindning. När den bindningen tar emot ljusenergi kan den tillfälligt brista. Då bildas mycket reaktiva svavelföreningar, och de elektriska laddningarna i materialet hålls isär. Elektronerna kan därmed ta sig dit de behövs innan de faller tillbaka.

    Enligt forskarna är det alltså den organiska delen, inte metallen, som fångar ljuset och styr elektronerna. Det är ett annat sätt att tänka när du designar sådana material. En bonus är att materialet tillverkas i vatten vid rumstemperatur, utan energikrävande ugnar.

    Haken som sällan nämns i rubriken

    Här kommer det som rubrikerna om "vätgas ur vatten" sällan berättar.

    Att spjälka vatten består av två halvor. Den ena halvan bildar vätgas. Den andra halvan tar elektroner från vattnet och bildar syrgas. Den andra halvan är den svåraste, eftersom fyra elektroner måste flyttas i rätt ordning.

    I försöket med BVR-19-Zn fick materialet hjälp med den halvan. Forskarna använde en offergivare, en kemikalie som skänker elektroner och förbrukas på vägen. Det är som att provköra en bilmotor i en nedförsbacke. Du får veta att växellådan fungerar. Du får inte veta om motorn orkar uppför.

    Det är ingen bluff. Offergivare är standard när forskare vill testa just vätgashalvan, och de flesta labbgenombrott inom solvätgas bygger på dem. Men det betyder att resultatet ännu inte visar att materialet kan göra vätgas av bara vatten och solljus.

    Till det kommer fler steg kvar. Materialet måste fungera i vanligt solljus och hålla mycket längre än en handfull labbcykler. Det måste också gå att tillverka och driva i enorm skala till ett rimligt pris.

    Nästa gång du läser om ett genombrott för vätgas ur vatten kan du ställa en enkel fråga: vem betalade för elektronerna?

    Därför är det ändå intressant

    Värdet i studien ligger inte i att en vätgasfabrik snart står redo. Värdet ligger i principen. Kemister har länge lagt stor möda på att styra hur metaller hanterar elektroner. Om den organiska delen av ett material kan göra samma jobb öppnas en mycket större verktygslåda. Det finns oerhört många fler organiska molekyler att välja mellan än sällsynta metaller.

    Det behövs. I Vätgasen skulle rädda klimatet. Vad hände? beskrev vi hur vätgasprojekt läggs ned i rask takt, främst för att den rena vätgasen är för dyr. Ett billigare sätt att tillverka den skulle förändra kalkylen.

    Forskare har försökt göra bränsle direkt av solljus och vatten sedan början av 1970-talet. Växterna har gjort båda halvorna av jobbet i miljarder år. Med BVR-19-Zn har vi fått ett nytt sätt att göra den ena.

    Källor

    Vad tyckte du om artikeln?

    Tillbaka till Energi
    Nyhetsbrev

    En vetenskapsartikel i veckan — ingen klickbete, inga annonser

    Gillade du den här? Få veckans bästa, förklarad utan jargong, direkt i inkorgen. Gratis, och du väljer själv vilka ämnen.

    Välj ämnen

    Alla ämnen

    Lämna allt omarkerat så får du veckans alla artiklar. Markera bara om du vill begränsa brevet till specifika ämnen.

    Vi delar aldrig din e-postadress och säljer den aldrig vidare. Du kan avregistrera dig när som helst med ett klick längst ner i varje brev.

    Veckans artiklar finns också samlade i Magasinet — läs på webben eller ladda ner som PDF.

    Har du frågor eller synpunkter?

    Vätgasen skulle rädda klimatet. Vad hände?
    Energi

    Vätgasen skulle rädda klimatet. Vad hände?

    För några år sedan var vätgas svaret på nästan allt. Den skulle värma våra hus, driva våra bilar och göra stålet fossilfritt utan ett enda utsläpp. Idag ställs projekten in på löpande band. Så vad gick egentligen fel?

    Mest sol och vind i Australien. Och dyrast elräkning.
    Energi

    Mest sol och vind i Australien. Och dyrast elräkning.

    South Australia får tre fjärdedelar av sin el från sol och vind, mer än nästan någon annan region i världen. Ändå har delstaten Australiens dyraste elräkningar, och gasturbinerna får inte stängas av. Här är förklaringen, och svaret på om du verkligen kan klara dig helt på förnybart.

    Elpriset som gick från sömnigt till kaotiskt — och tillbaka
    Energi

    Elpriset som gick från sömnigt till kaotiskt — och tillbaka

    I fem år var elpriset i Europa så stabilt att man knappt behövde titta på det. Sedan kom tre år då priserna först tredubblades, sedan steg tiofalt, för att nu ligga nära utgångsläget igen. Men volatiliteten är fortsatt hög, fast av en helt annan anledning än under krisåret 2022.

    Solcellerna som tog Sverige med storm
    Energi

    Solcellerna som tog Sverige med storm

    På tio år gick Sverige från solcellsokänsligt till en av Europas solcellstätaste nationer, med över 300 000 anläggningar på svenska tak. Men när elpriskrisen lade sig och politiken vände, stannade expansionen av. Nu pågår ett skifte där stora solparker tar över efter villaägarna.

    PFAS finns i din kropp och försvinner aldrig
    Fysik

    PFAS finns i din kropp och försvinner aldrig

    Du har troligen PFAS i blodet. Alla har det. Det är kemikalier som inte bryts ner i naturen och forskare hittar dem nu i arktisk is, i bröstmjölk och i dricksvattnet hos nio av tio svenska hushåll. Vad vet vi egentligen om vad de gör med oss?

    Ditt nästa kylskåp kyler med magneter
    Energi

    Ditt nästa kylskåp kyler med magneter

    Kylskåpet har fungerat på samma sätt i hundra år: en kompressor, ett köldmedium och ett konstant lågfrekvent dån. Nu är den tekniken på väg att bytas ut, ersatt av magneter och ett fysikaliskt trick som beskrevs redan på 1920-talet men aldrig riktigt fick sin chans.

    Bläddra i fler artiklar inom Energi och Fysik, eller gå till startsidan.