Det omvända könsgapet ingen minns
Hösten 1921 gick svenska kvinnor till valurnorna för första gången. Det var resultatet av decennier av kamp, demonstrationer och ihärdigt lobbyarbete. Men hur röstade de?
Inte som man kanske förväntar sig. De tidiga kvinnliga väljarna lutade åt de borgerliga partierna. Kyrkan, hemmets värden och konservativa nätverk hade format deras politiska instinkter. Forskning från Göteborgs universitets Valforskningsprogram bekräftar bilden: under demokratins första decennier var det gamla könsgapet det omvända mot vad det är idag.
Det är ett faktum som sällan nämns i debatten om kön och politik. Och det är en viktig påminnelse om att ingenting i politiken är biologiskt förutbestämt.
Vändpunkten kom på 1980-talet
Från 1970-talets mitt accelererade en samhällsförändring som sakta men säkert vände könsgapet. Allt fler kvinnor tog steget in på arbetsmarknaden — och framför allt in i den offentliga sektorn. Skola, sjukvård, socialtjänst. Sektorer som är helt beroende av politiska prioriteringar.
Det påverkade hur kvinnor röstade. Den som arbetar inom offentlig sektor har ett direkt intresse i att välfärden finansieras och värnas. Forskning visar att det är en av de starkaste förklaringarna till varför kvinnor gradvis rörde sig åt vänster på den politiska skalan.
Men här är den avgörande detaljen som ofta missas: det var inte kvinnorna som rörde sig. Det var männen.
Valundersökningarna från Göteborgs universitet visar att kvinnors vänster-högerposition har varit anmärkningsvärt stabil sedan mätningarna började 1968. Det är männen som sedan dess konsekvent förflyttat sig högerut. Könsgapet vidgades alltså inte för att kvinnor radikaliserades — utan för att männen drog iväg åt andra hållet.
Idag: rekordstora skillnader
I riksdagsvalet 2022 var könsskillnaderna de största som någonsin uppmätts i Sverige. Det bekräftades i Europaparlamentsvalet 2024: samtliga partier till mitten-vänster hade en majoritet kvinnliga väljare, samtliga mitten-högerpartier hade en majoritet manliga väljare.
De tydligaste extrempunkterna är Sverigedemokraterna och Miljöpartiet. SD hade 11 procentenheter fler manliga väljare, MP hade 10 procentenheter fler kvinnliga. Det är inte lite. Det är nästan som att de två partierna vänder sig till helt olika delar av befolkningen.
Professorn i statsvetenskap Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet pekar på arbetsmarknadssegregationen som en grundläggande förklaring. Kvinnor dominerar offentlig sektor, män privat. Den som jobbar i en konkurrensutsatt bransch tenderar att önska sig marknadslösningar och lägre skatter. Den som jobbar i vård eller skola tenderar att vilja skydda det offentliga åtagandet. Det är inte ideologi — det är egna erfarenheter som formar politiska preferenser.
Till det kommer det som forskarna kallar kulturella värderingsfrågor — synen på miljö, mångkultur och migration. Dessa frågor har rört sig in på vänster-högerskalan under de senaste decennierna, och könsskillnaderna i dessa frågor är tydliga.
Det unga könsgapet — det verkligt explosiva
Om skillnaderna bland alla väljare är stora, är de bland unga närmast dramatiska.
En rapport från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, publicerad hösten 2025 och baserad på 40 år av data om unga mellan 16 och 24 år, visar att klyftan aldrig har varit större. En majoritet av unga män — 52 procent — placerar sig till höger politiskt. Bland unga kvinnor är det istället 43 procent som placerar sig till vänster.
Siffrorna för dem som kallar sig konservativa är närmast häpnadsväckande. En fjärdedel av unga män definierar sig nu som konservativa. Bland unga kvinnor är motsvarande siffra 2 procent.
Klyftan har vuxit snabbt — den tog fart runt 2016 och har förstärkts varje år sedan dess. Det är ett mönster som syns i hela västvärlden, men i Sverige är det särskilt markant.
En avhandling från Stockholms universitet pekar på att utbildning och bostadsort spelar en avgörande roll. Unga män med lägre utbildning på landsbygden röstar i högre utsträckning på radikala högerpartier. Unga högutbildade kvinnor i städer röstar i högre utsträckning på progressiva vänsterpartier. Sverige delar sig inte bara längs könsgränsen — det delar sig längs flera linjer samtidigt, och de förstärker varandra.
Vad händer egentligen?
Forskarnas förklaringar är flera och de kompletterar varandra.
Arbetsmarknadssegregationen lever kvar. Trots att Sverige länge haft en av världens högsta andel yrkesarbetande kvinnor jobbar män och kvinnor fortfarande i stor utsträckning i olika sektorer med olika ekonomiska intressen.
Utbildningsnivån spelar in. Fler unga kvinnor än unga män studerar vidare, och forskning visar att humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar är förknippade med mer progressiva politiska värderingar.
Jämställdhetsutvecklingen skapar reaktioner. Magnus Hagevi lyfter en mer kontroversiell förklaring: i takt med att kvinnors status förbättrats kan en del unga män uppleva att deras position relativt sett förändrats — och att det konservativa alternativet erbjuder ett svar på den känslan.
Och så finns det en faktor som ännu inte är fullt ut förstådd: sociala medier. Algoritmerna på plattformar som TikTok och YouTube tenderar att servera unga män mer högerinriktat innehåll och unga kvinnor mer vänsterinriktat. Hur stor roll det spelar är föremål för aktiv forskning.
En demokrati som pratar med sig själv
Det finns något djupare på spel här än partipolitik.
Om unga män och unga kvinnor konsumerar olika medier, attraheras av olika politiska budskap och hamnar i ideologiskt åtskilda bubblor — vad händer då med det gemensamma samtalet? Med relationer, familjer, arbetsplatser?
Forskning antyder redan att politisk samsyn har blivit viktigare för parbildning. Det kan i förlängningen förstärka klyftan snarare än minska den.
Det finns inga enkla svar här, och det vore fel att leta efter dem. Men det är svårt att inte notera att Sverige om hundra år har rört sig från ett samhälle där hälften av befolkningen inte fick rösta alls — till ett där de två halvorna röstar mer olika än någonsin.
---
Källor: Göteborgs universitets Valforskningsprogram (Ahlbom & Karlsson 2023; rapport 2024:7); SOM-institutet, Svenska ungdomstrender 1986–2024 (2025); avhandling av Amanda Almstedt Valldor, Stockholms universitet (2025); intervju med professor Magnus Hagevi, Linnéuniversitetet (Dagens Arena); SCB, Hundra år med kvinnlig rösträtt (2021).
Vad tyckte du om artikeln?
