Ett osannolikt land för maffian
Sverige brukar beskrivas som ett osannolikt land för organiserad brottslighet av maffiatyp. Statens institutioner är starka, tilliten till myndigheter är hög, den demokratiska traditionen djupt rotad. Det är precis den slutsats som internationell forskning drog länge – Sverige klassas i litteraturen som ett "minst troligt fall" för korruption och kriminell infiltration av politiken.
Ändå inleddes redan på 1980-talet en process i Södertälje, en medelstor stad söder om Stockholm, där en kriminell organisation byggde upp en maktstruktur med förgreningar in i kommunpolitiken och välfärdssektorn. År 2014 bekräftade Svea hovrätt organisationens existens. Det var det första dokumenterade fallet av state capture i Sverige, ett begrepp som statsvetare använder för när kriminella aktörer inte bara korrumperar enskilda tjänstemän utan tar kontroll över beslutsprocesser inifrån.
Sedan dess har liknande mönster dykt upp på fler ställen. Och forskningen har börjat förstå varför.
Tre nivåer av kriminell påverkan
Statsvetaren Carina Gunnarson, docent vid Uppsala universitet och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, gav 2023 ut rapporten Den sårbara staten på uppdrag av SNS. Rapporten kartlägger hur organiserad brottslighet påverkar svenska kommuner och myndigheter. Den svenska förvaltningsmodellen beskrivs som utmanad på ett sätt som myndigheterna själva betecknar som systemhotande.
Gunnarson identifierar tre nivåer av påverkan. Den enklaste formen är korruption, där enskilda tjänstemän eller politiker köps eller hotas. Nästa nivå är infiltration, där kriminella aktörer tar sig in i organisationers beslutsstrukturer. Den mest avancerade formen är state capture, där kriminella nätverks intressen i praktiken styr institutioners beslut, utan att det syns utåt.
Botkyrka 2023 är ett läroboksexempel på infiltration. En gängkriminell man, dömd för narkotikabrott och med DNA kopplat till ett automatvapen i en polisutredning, deltog aktivt i nomineringen av en ny partiledare inom Socialdemokraterna. Bakgrunden var att det socialdemokratiska kommunalrådet Ebba Östlin hade beslutat att stänga kommunens fritidsgårdar, drivna av studieförbundet ABF, efter att ett säkerhetsföretag dokumenterat gängkopplingar bland personalen och ekonomiska oegentligheter. Beslutet kostade organisationen nio miljoner kronor om året i kommunala bidrag och ledde till att hon röstades bort på ett internt partimöte.
Det är inte ett ovanligt mönster. Det är det logiska mönstret.
Varför är kommunerna så sårbara?
Gunnarson pekar på en strukturell sårbarhet som är inbyggd i den svenska förvaltningsmodellen: stora välfärdsresurser fördelas på lokal nivå, mediebevakningen är svagare än på nationell nivå, kontrollmekanismerna är tunnare, och den sociala och geografiska närheten mellan tjänstemän och medborgare kan utnyttjas. Det som på nationell nivå är svårt att påverka är ofta möjligt att påverka i en enskild stadsdelsnämnd.
Det finns en ytterligare sårbarhet som är specifik för partier och föreningar: den demokratiska strukturen. Den svenska folkrörelsetraditionen bygger på öppna, deltagarstyrda organisationer. Vem som helst kan bli partimedlem, vem som helst kan rösta på möten. Det är en styrka i normalläget, men också en inkörsport för den som är beredd att mobilisera ett tillräckligt antal röster vid ett avgörande tillfälle.
Partimedlemskapet har dessutom krympt kraftigt i Sverige under de senaste decennierna. Du behöver inte mobilisera många för att vinna en omröstning. I Botkyrka mötte 179 medlemmar upp. Av dem räckte det med ett tiotal strategiskt placerade röster för att fälla kommunalrådet.
Fritidsgårdar, idrottsklubbar, partier
Mönstret är inte begränsat till partipolitiken. P4 Örebro granskade 2024 alla anställda på kommunens fritidsgårdar de senaste två åren, knappt 250 personer. Över 40 av dem var dömda för brott, och tre hade direkta kopplingar till kriminella gäng. Kommunen kände inte till kopplingarna, och hade heller inte laglig möjlighet att kontrollera dem.
Riksidrottsförbundet publicerade i april 2026 en kartläggning av organiserad brottslighet inom idrotten, genomförd av Stiftelsen Tryggare Sverige. Av 70 specialidrottsförbund uppgav tio procent att de det senaste året utsatts för någon form av kriminell infiltration. Elva procent hade mött organiserad idrottskorruption och åtta procent uppgav att de sett rekryteringsförsök mot barn och unga i samband med träningar och matcher. Drabbade förbund inkluderar fotboll, ishockey och basket.
Det är samma logik i alla dessa fall. Miljöer med svag intern kontroll, offentliga bidragsflöden och nära tillgång till ungdomar utgör kombinationen som gör infiltration lönsam.
Varför hög tillit också är en risk
Det finns en paradox i den svenska sårbarhetsprofilen. De faktorer som traditionellt skyddat Sverige mot korruption – hög tillit, starka institutioner, transparent förvaltning – är samma faktorer som gör landet svårare att försvara när infiltrationen väl är ett faktum.
I lågtillitssamhällen förväntar sig medborgarna och myndigheterna korruption och bygger defensiva system därefter. I Sverige är grundantagandet att den som dyker upp på ett partimöte är en vanlig medborgare som engagerar sig i demokratin. Det antagandet är normalt korrekt, men det innebär att det inte finns inbyggda skyddsmekanismer mot det onormala fallet.
Gunnarson formulerar det som att Sverige faktiskt kan ses som ett troligt fall för just den här typen av infiltration, just för att mekanismerna som förebygger traditionell korruption inte är designade för den.
Vad vet vi om motåtgärder?
Botkyrka-fallet illustrerar också vad som inte fungerar. Socialdemokraternas partidistrikt i Stockholms län genomförde en intern utredning efter maktskiftet 2023 och slog fast att det inte skett någon gängkriminell infiltration. Utredarna skickade ut ett massmejl och bad om tips. Tre år senare avslöjar SR:s Kaliber att ytterligare en okänd kriminell, vars DNA hittats på ett automatvapen, deltog i nomineringen. Ingen av de tillfrågade källorna hade pratat med utredarna.
Forskningen är tydlig: interna utredningar i politiskt känsliga sammanhang är strukturellt olämpliga. Det krävs oberoende granskning, visselblåsarskydd och en organisation som är beredd att ta den institutionella smällen för att faktiskt gå till botten.
På systemnivå pekar Gunnarson på behovet av transparens kring hur offentliga bidrag används, säkerhetsprövning av personal i bidragsfinansierade verksamheter nära barn och unga, och stärkt intern kontroll. Riksidrottsförbundet har tagit fram ett åtgärdspaket. Polismyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga den organiserade brottslighetens närvaro i idrotten.
Demokratins infrastruktur
Det som hände i Botkyrka är inte i första hand en skandal om ett enskilt parti. Det är ett experiment i hur demokratiska institutioners öppna struktur kan vändas mot sig själva. Föreningsdemokrati, partimöten, studieförbund, idrottsklubbar – allt detta är den infrastruktur som det svenska samhällskontraktet vilar på.
Den infrastrukturen byggdes under en tid när grundantagandet var att de som deltog delade dess grundläggande syften. Det antagandet kräver nu aktivt underhåll för att hålla.
Källor
- Carina Gunnarson, Den sårbara staten, SNS, 2023 - Handbook of Organised Crime and Politics, Edward Elgar Publishing, 2019 - SR Kaliber: Ytterligare kriminell i S-uppgörelsen i Botkyrka 2023, juni 2025 - Riksidrottsförbundet/Stiftelsen Tryggare Sverige: Kartläggning av organiserad brottslighet inom idrotten, april 2026 - P4 Örebro: granskning av fritidsgårdar, oktober 2024 - Forskning.se: Organiserad brottslighet kan hota den svenska samhällsmodellen, december 2025
Vad tyckte du om artikeln?
