Mellan 1970 och 1991 steg konsumentpriserna i Sverige med i genomsnitt 8,4 procent om året. Under samma period mer än femdubblades prisnivån. Sedan tog det slut. Från 1993 till 2021 låg den genomsnittliga inflationen på 1,4 procent, och prisnivån steg sammanlagt med drygt fyrtio procent på nästan trettio år.
Två länder i samma statistik
Det är samma land, samma befolkning och i stort sett samma näringsliv. Ändå beter sig ekonomin som om den bytts ut.
Den vanliga förklaringen till sjuttiotalets prisstegringar är oljekriserna. Den håller inte hela vägen. Oljepriset chockade hela västvärlden, men Tyskland och Schweiz kom igenom samma årtionde med inflationstal som sällan nådde svenska nivåer. Om oljan vore hela svaret borde alla ha drabbats lika.
Det svenska mönstret var i stället inhemskt. Kronan hade en fast växelkurs mot omvärlden, men när svenska löner och priser steg snabbare än konkurrentländernas blev exporten dyr. Lösningen blev att skriva ner kronans värde. Det gjordes upprepade gånger mellan 1976 och 1982. Varje devalvering gav industrin andrum i något år, sedan åt de stigande importpriserna upp vinsten och trycket byggdes upp igen. Statsskulden växte från 17 procent av BNP 1970 till 53 procent 1982, och bytesbalansen gick med underskott år efter år.
Klockan 14.28 den 19 november 1992
Krisen i början av nittiotalet gjorde slut på systemet. Riksbanken höjde marginalräntan till 500 procent den 16 september 1992 för att försvara den fasta kronkursen. Det räckte inte. Två månader senare tvingades Sverige överge den fasta växelkursen och låta kronan flyta fritt.
Här kunde historien ha upprepat sig. En kraftigt försvagad krona, stigande importpriser, kompenserande löneökningar. Det som hände i stället var att Sverige bytte ankare.
I januari 1993 tillkännagav riksbanksfullmäktige att penningpolitiken skulle ha ett direkt mål för inflationen: två procents ökning av konsumentprisindex per år, med en tolerans på plus minus en procentenhet. Målet skulle formellt gälla från 1995. Sverige blev därmed ett av de första länderna i världen med ett uttalat inflationsmål.
Skillnaden mot tidigare är mindre teknisk än den låter. Under fast växelkurs var växelkursen målet, och inflationen något som förhoppningsvis följde med. Nu blev inflationen målet, och kronkursen fick röra sig fritt. Ingen kunde längre lova industrin en devalvering.
Reglerna som kom efteråt
Penningpolitiken var bara ena halvan. Den andra var statsbudgeten, som vid det laget gick med underskott motsvarande tolv procent av BNP.
Budgetlagen trädde i kraft den 1 januari 1997 och gav riksdagen ett tak för statens utgifter. Utgiftstaket infördes samma år. Från 2000 gällde ett överskottsmål: den offentliga sektorn skulle spara motsvarande två procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel, en nivå som senare sänktes till en tredjedels procent. Riksbanken fick 1999 en självständig ställning gentemot regeringen.
Var för sig är det byråkratiska detaljer. Tillsammans flyttade de makten över pengarna och budgeten från kortsiktiga politiska avvägningar till regler som binder i förväg.
Vad siffrorna gjorde sedan
Statsskulden toppade på cirka 80 procent av BNP 1997, den högsta nivån i modern svensk historia. År 2023 var den nere på 34 procent. Bytesbalansen har gått med överskott varje enskilt år sedan 1995, ofta fem till sju procent av BNP. Sverige gick från att låna av omvärlden till att låna ut till den.
Det verkligt intressanta testet kom 2022. Inflationen sköt upp till 8,4 procent och året därpå till 8,5, den kraftigaste prischocken sedan 1980-talet. Under sjuttiotalets regim hade det utlöst kompensationskrav, devalvering och en ny våg av prisökningar. Den här gången föll inflationen tillbaka till 2,8 procent 2024 och 0,7 procent 2025.
Att chocken inte fastnade är det starkaste beviset för att något verkligen förändrats. När löntagare och företag tror att inflationen ska tillbaka till två procent agerar de som om den ska det, och då gör den ofta just det. Förväntningar är inte bara psykologi, de är en del av mekanismen. Argentinas försök att pressa ner en betydligt värre inflation utan höga räntor beskrivs i Kan man svälta ihjäl en inflation?.
Vad det inte betyder
Det vore för enkelt att säga att regler löste allt. Sverige hade också tur. Den globaliserade världsekonomin höll varupriserna nere i tjugo år, och räntorna föll världen över av skäl som hade lite med svensk politik att göra.
Nedgången i statsskulden byggde dessutom på något som inte enbart är gott. Ett bytesbalansöverskott betyder att landet sparar mer än det investerar hemma. Överskottskronorna placeras utomlands i stället för i svenska vägar, bostäder och forskningsanläggningar. Sverige har halkat nedåt i välståndsligan under samma period, vilket vi går igenom i Rikare än du tror.
Men mönstret i datan är svårt att prata bort. Ett land kan byta ekonomisk regim, och det kan ske under loppet av några år. Vad som byggdes 1993 är institutioner, inte naturlagar. De håller precis så länge som det finns politisk vilja att låta dem hålla.
Källor
- SCB: Inflation i Sverige 1830–2025, konsumentprisindex årsmedeltal - Sveriges riksbank: Historik inflationsmålet och Räntan 500 % – kronan flyter (historisk tidslinje) - Riksdagen, prop. 2009/10:5 Obligatoriskt utgiftstak: budgetlagens ikraftträdande och överskottsmålets utformning - Ekonomifakta: Det finanspolitiska ramverket - IMF Historical Public Debt Database: statens bruttoskuld i procent av BNP, Sverige 1950–2024 - Världsbanken/SCB nationalräkenskaper: bytesbalans och BNP 1970–2025
Vad tyckte du om artikeln?
