Förluster väger tyngre än vinster
Tänk dig ett erbjudande: vi singlar slant, och vid krona vinner du 1 200 kronor, vid klave förlorar du 1 000. Spelet är till din fördel, men många tackar nej. Förlusten känns större än vinsten, fast vinsten är större i kronor.
Psykologerna Daniel Kahneman och Amos Tversky beskrev 1979 hur människor värderar vinster och förluster utifrån en referenspunkt, oftast det de har i dag, och att förluster väger tyngre. I en senare studie från 1992 uppskattade de att en förlust väger ungefär dubbelt så tungt som en lika stor vinst. Arbetet låg till grund för att Kahneman fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2002. Tversky hade då avlidit.
Hur stark förlustaversionen är har blivit omdiskuterat. Forskarna David Gal och Derek Rucker argumenterade 2018 för att effekten beror mer på sammanhanget än den klassiska forskningen påstod, och att siffran två inte är någon naturlag. Att människor ofta reagerar starkare på förluster än på vinster i finansiella beslut stöds ändå av mycket forskning, men hur mycket varierar mellan personer och situationer.
Att sälja vinnare och behålla förlorare
En följd av förlustaversion är att vi ogärna säljer något som har gått ner. Så länge aktien inte är såld känns förlusten inte verklig, och den kan ju vända. En aktie som gått upp säljs däremot gärna, för då är vinsten säkrad.
Beteendet kallas dispositionseffekten. Finansforskaren Terrance Odean gick 1998 igenom 10 000 konton hos en amerikansk nätmäklare. Spararna sålde aktier som hade gått upp ungefär en och en halv gång så ofta som aktier som hade gått ner, räknat i förhållande till hur många av varje sort de ägde. Det lönade sig inte: de vinnare de sålde gick i genomsnitt omkring 3 procentenheter bättre det följande året än de förlorare de behöll. Dessutom betalar den som säljer vinnare skatt tidigare än nödvändigt.
Att handla för mycket
Den som tror att den vet bättre än marknaden handlar mer. Brad Barber och Terrance Odean följde 66 000 amerikanska hushåll med konton hos en nätmäklare mellan 1991 och 1996. Det genomsnittliga hushållet fick 16,4 procent om året, strax under marknadens 17,9 procent. Men den femtedel som handlade mest fick bara 11,4 procent. Skillnaden var inte att de valde sämre aktier, utan att courtage och spread åt upp resultatet av all handel.
I en uppföljande studie från 2001 jämförde samma forskare män och kvinnor. Männen handlade 45 procent mer än kvinnorna, och handeln sänkte deras avkastning med 2,65 procentenheter om året, mot 1,72 för kvinnorna. Forskarna tolkade skillnaden som ett tecken på överdrivet självförtroende, som psykologisk forskning visat är vanligare hos män i frågor om pengar.
Att jaga det som nyss gått bra
Pengar strömmar in i fonder som har gått bra och ut ur fonder som har gått dåligt. Problemet är att den som köper efter en uppgång ofta köper dyrt, och den som säljer efter en nedgång ofta säljer billigt.
Fondanalysföretaget Morningstar mäter varje år skillnaden mellan hur fonderna har gått och hur fondspararna har gått, med hänsyn till när pengarna sattes in och togs ut. Under de tio åren fram till slutet av 2024 gav amerikanska fonder i genomsnitt 8,2 procent om året, men den genomsnittliga investerade kronan i dem fick bara 7 procent. Skillnaden på 1,2 procentenheter om året motsvarar ungefär en sjättedel av fondernas avkastning, och den beror enbart på tidpunkten för köp och försäljning.
Sverige har ett eget exempel. När premiepensionen infördes år 2000 kunde alla välja bland över 450 fonder, och en omfattande kampanj uppmanade folk att välja själva. Två av tre gjorde det. De som valde lade enligt ekonomerna Henrik Cronqvist och Richard Thaler mer pengar i svenska aktier, i fonder med högre avgifter och i fonder som nyss hade gått bra, till exempel teknikfonder mitt i it-bubblan. Pensionsmyndigheten redovisade 2026 att bara omkring 13 procent av dem som valt fonder själva har fått bättre värdeutveckling än statens förvalda alternativ AP7 Såfa. Och ju fler fondbyten spararna hade gjort, desto sämre hade det i genomsnitt gått.
Att titta för ofta
Ekonomerna Shlomo Benartzi och Richard Thaler kopplade 1995 ihop förlustaversion med aktiepremiegåtan från del 3. Om investerare är förlustaversiva och dessutom tittar på sina placeringar ofta, ser de många små förluster. Varje gång svider det, och aktier känns riskablare än de är över lång tid. Det kan förklara varför investerare kräver så hög premie för att äga aktier. Forskarna fann att premien stämmer med hur människor värderar vinster och förluster om de utvärderar sina placeringar ungefär en gång om året.
Två år senare testade Thaler, Tversky, Kahneman och Alan Schwartz idén i ett experiment. Deltagarna fick fördela pengar mellan en riskabel och en säker tillgång. De som fick se resultaten ofta tog mindre risk och tjänade mindre än de som fick se dem mer sällan. Samma information, men presenterad oftare, ledde till sämre beslut.
I dag syns kurserna i mobilen när som helst på dygnet. Det gör den här mekanismen mer aktuell än när forskningen gjordes.
Varför det är svårt att göra annorlunda
Att känna till de här mönstren skyddar inte automatiskt mot dem. Forskningen om så kallad debiasing, alltså att träna bort tankefel, har visat blandade resultat. Kunskap hjälper mest när den byggs in i hur besluten fattas, inte bara när man vet om den.
Det är skälet till att mycket av det som faktiskt har förändrat sparares beteende handlar om utformning snarare än utbildning. Premiepensionens förvalda alternativ är ett exempel: den som inte väljer får en bred, billig fond. Automatiskt månadssparande är ett annat, eftersom det tar bort beslutet om när pengarna ska sättas in. Regler som bestäms i förväg, innan känslorna är inblandade, är ett tredje. Det är samma tanke som ligger bakom hur man testar en strategi ärligt, som är ämnet för nästa och sista del.
Det här vet forskningen, och det här vet den inte
Forskningen vet att många sparare säljer vinnare för tidigt och behåller förlorare för länge, att de som handlar mest i genomsnitt får lägst avkastning, och att fondsparare som grupp får lägre avkastning än fonderna de äger på grund av när de köper och säljer. Den vet också att hur ofta vi ser resultaten påverkar hur mycket risk vi tar.
Forskningen vet inte exakt hur stark förlustaversionen är, eftersom den varierar mellan människor och sammanhang. Den vet inte heller hur väl man kan lära sig att undvika de här misstagen, och mycket av den klassiska forskningen bygger på amerikanska data från 1990-talet, innan handel i mobilen blev vardag.
Nästa del
Om hjärnan är dålig på att fatta beslut i stunden, borde regler som bestäms i förväg vara lösningen. Men även regler kan lura oss, om de har anpassats efter historien. I del 8, Hur du testar en strategi utan att lura dig själv, avslutar vi serien med hur man skiljer ett mönster från en slump.
Investerarskolan förklarar hur marknader fungerar. Den ger inga investeringsråd och talar inte om vad du ska köpa, sälja eller behålla. Läs mer om hur vi arbetar på [metodsidan](/marknader/metod).
Vad tyckte du om artikeln?
