Två sanningar som ser ut att krocka
Den tiondel av svenskarna som tjänar mest betalade 331 av 912 miljarder kronor i slutlig skatt under 2024. Det är 36 procent av alla direkta personskatter, från 10 procent av befolkningen. Siffran kommer från en egen bearbetning av SCB:s registerdata, där alla folkbokförda över 20 år sorterats efter beskattningsbar förvärvsinkomst och delats i tio lika stora grupper.
Samtidigt visar en ny studie från Stockholms universitet att de 5 000 rikaste hushållen i Sverige betalar 20 till 25 procent av sin inkomst i skatt. Hushållen strax under den absoluta toppen betalar 50 till 55 procent.
Båda siffrorna är korrekta. De mäter bara inte samma sak, och avståndet mellan dem säger mer om skattesystemet än någon av dem gör ensam. Här är båda bilderna sida vid sida.
Vad forskarna faktiskt mätte
Studien heter Personal Holding Companies, Tax Progressivity, and Inequality och publicerades som NBER-arbetspapper i juli 2026. Bakom den står Marius Ring, David Seim vid Stockholms universitet och Gabriel Zucman, känd för sitt arbete med förmögenhetsbeskattning. De har gått igenom tjugo år av administrativ registerdata från Sverige och Norge, där varje företag går att koppla till sina ägare.
Deras huvudfynd handlar om holdingbolag, alltså bolag vars enda uppgift är att äga andra bolag och tillgångar. Ungefär hälften av inkomsten hos den rikaste promillen stannar kvar i sådana bolag. När ett rörelsedrivande företag går bra och delar ut pengar, fångas ungefär halva utdelningen upp av ett holdingbolag i stället för att nå ägarens privata deklaration.
Där blir den kvar. Forskarna följer hur mycket som till slut betalas ut privat, och för de högsta inkomstgrupperna landar den samlade utbetalningstakten på 15 till 20 procent över två decennier. Fyra femtedelar ligger alltså kvar och växer.
Därför döljer decilen toppen
Här ligger förklaringen till att min egen körning och forskarnas siffror pekar åt olika håll. Den översta decilen rymmer 855 000 personer. Den grupp forskarna studerar är ungefär 8 500 individer, alltså en på hundra inom decilen. Deras beteende drunknar fullständigt i genomsnittet.
Tänk på det som att mäta medelhöjden i en skog och tro att du därmed vet något om de allra högsta träden. Decilen är ett trubbigt instrument, konstruerat för att beskriva breda inkomstskikt, inte för att hitta toppen.
Det finns en andra effekt. Min indelning rangordnar efter beskattningsbar förvärvsinkomst, alltså i praktiken lön och pension. Den vars inkomster ligger i ett holdingbolag har ofta blygsam lön och hamnar därför inte ens självklart i decil tio.
Uppskjuten skatt är inte samma sak som ingen skatt
Det finns en viktig invändning mot att läsa studien som att de rikaste smiter. Pengarna i ett holdingbolag är inte obeskattade. Bolagsskatten på 20,6 procent har redan betalats på vinsten, och när pengarna till slut tas ut privat tillkommer kapitalskatt. Det handlar om uppskjuten skatt, inte utebliven.
Men uppskov över tjugo eller trettio år är värt mycket. Kapitalet växer på hela beloppet i stället för på det som återstår efter skatt, och den skillnaden ackumuleras. Just därför är forskarnas mått på utbetalningstakt så avgörande.
Ytterligare en sak är värd att veta. Forskarna räknar på ekonomisk inkomst, som inkluderar vinster som stannar i bolaget. Svensk skattelag räknar inte det som inkomst. Det är ett metodval, inte ett fel, men det gör att siffrorna inte kan jämföras rakt av med Skatteverkets. Bolagsskatten, som drar in omkring 222 miljarder, syns inte alls i min decilkörning eftersom den betalas av företag och inte av personer.
Frågan som avgör debatten
Forskarnas egen slutsats är inte i första hand fördelningspolitisk utan definitionsmässig. Svensk skattedebatt kretsar kring skattesatser, alltså procenttalen i lagen. Det avgörande är i stället skattebasen, alltså vilka inkomster som över huvud taget når fram till beskattning.
De pekar ut tre möjliga vägar, och de går åt olika politiska håll. Den första är en väl utformad skatt på mycket stora förmögenheter. Den andra är att bredda inkomstskattebasen så att även kvarhållna bolagsvinster omfattas. Den tredje är att sänka skatten på arbete så kraftigt att gapet mot toppen försvinner av sig självt.
Att alla tre följer av samma empiriska fynd är ovanligt. Det säger något om att frågan om basen är mer tekniskt öppen än frågan om satsen. Sverige har redan ett skattesystem där en enda avgift kan avskaffas i praktiken utan att någon rör lagtexten, vilket löneskatten som ingen vågar reformera är ett annat exempel på. Och som med statsskulden beror svaret helt på var du drar gränsen för vad du räknar.
En diskussion om procentsatser går att ha vid ett köksbord. En diskussion om vad som ska räknas som inkomst kräver att du först bestämmer dig för vad en inkomst är. Det är antagligen därför den ena förs hela tiden och den andra nästan aldrig.
Källor
- Ring, M., Seim, D. & Zucman, G. (2026). Personal Holding Companies, Tax Progressivity, and Inequality. NBER Working Paper 35534. - Stockholms universitet, Nationalekonomiska institutionen: Forskning visar att de rikaste betalar mindre i skatt, 11 augusti 2026. - DN Debatt: Sverige beskattar inte de allra rikaste som vi tror, 11 augusti 2026. - SCB, Statistikdatabasen HE0110B: tabellerna Skatter, Skattereduktioner samt Beskattningsbar förvärvsinkomst, inkomstår 2024. Egen bearbetning. - SCB, Kommunalskatteuppgifter riket (OE0101), 2024.
Vad tyckte du om artikeln?
