Ett ord som döljer mer än det avslöjar
Svenska energisystemet är robust. Den meningen återkommer i rapport efter rapport, och den är sann. Frågan är vad den betyder.
Ett system kan vara tåligt mot en kall vinter och skört mot en avklippt kabel. Det kan klara tio år av normal drift och falla på tio minuter av något ingen planerat för. Robusthet är inte en egenskap hos systemet. Det är en relation mellan systemet och en särskild sorts påfrestning.
Därför är frågan om hur robusthet mäts mer intressant än själva omdömet.
Tre ben att stå på
Varje år ger Energimyndigheten ut rapporten Energiindikatorer. Den följer upp Sveriges energipolitiska mål, som vilar på samma tre grundpelare som EU:s energisamarbete: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet.
De tre drar inte alltid åt samma håll. Billig el kan köpas med smutsig produktion. Maximal försörjningstrygghet kan köpas med överkapacitet som ingen vill betala för. En indikatorrapport är i praktiken ett försök att göra de här avvägningarna synliga i stunden i stället för i efterhand.
Till 2026 års rapport har indikatorerna utvecklats mot två nya mål, planeringsmålet och leveranssäkerhetsmålet, och mot den pågående elektrifieringen.
De nya måtten
Flera indikatorer är nya för i år, och tre av dem har tagits fram tillsammans med Svenska kraftnät. De säger något om vad myndigheterna börjat oroa sig för.
Effekttillräcklighet handlar inte om hur mycket el som produceras under ett år utan om huruvida det finns tillräckligt med effekt just den timme då behovet är som störst. Ett system kan ha överskott på årsbasis och ändå vara för knappt en vindstilla februarikväll.
Överföringskapacitet mellan elområden mäter hur mycket el som faktiskt kan flyttas från norr till söder. El som produceras men inte kan transporteras dit den behövs hjälper ingen.
Anslutningar i transmissionsnätet mäter något ännu mer konkret: hur snabbt den som vill koppla in en fabrik, ett datacenter eller en vindpark faktiskt släpps in.
Dessutom finns nu indikatorer för flexibilitet, alltså systemets förmåga att flytta användning i tiden i stället för att bygga bort varje topp.
Varje mått fångar något verkligt. Varje mått har också en blind fläck, och de blinda fläckarna överlappar mindre än du kanske tror.
Siffrorna som ser bra ut
Mot de här måtten står Sverige starkt. Under 2024 var 98,8 procent av elproduktionen fossilfri, den högsta nivån hittills. Elanvändningen i småhus, flerbostadshus och lokaler har minskat med omkring 20 TWh sedan 1995, samtidigt som ytorna vuxit. Leveranssäkerheten är hög och produktionen har länge visat överskott.
Det är goda nyheter, och de bör läsas som sådana. Men varenda siffra i stycket ovan beskriver något som redan har hänt.
Problemet med backspegeln
Här gör Energimyndigheten något ovanligt. I den samlade analysen av energiomställningen skriver myndigheten att försörjningstryggheten bedöms ha varit god, med tydligt produktionsöverskott och stabil driftsäkerhet, men att bedömningen påverkas av att den geopolitiska riskmiljön förändrats. De bakåtblickande indikatorer som ligger till grund för omdömet fångar bara delvis de nya förutsättningar som ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och medlemskapet i Nato innebär.
En myndighet säger alltså rakt ut att dess egna mått inte helt mäter det som numera betyder mest. Det är ovanligt ärligt, och det är den viktigaste meningen i hela materialet.
Skälet är logiskt. Statistik byggs av händelser som inträffat tillräckligt ofta för att bilda ett mönster. Vinterkyla, tekniska fel och revisioner återkommer varje år och går att beräkna sannolikheter för. Ett avsiktligt angrepp mot en kabel, ett ställverk eller ett styrsystem gör inte det. Det är inte slumpmässigt utan valt, och det väljs där skyddet är svagast.
Robusthet mot väder och robusthet mot någon som vill dig illa är därför inte samma sak. Det första går att mäta med historik. Det andra kräver att du tänker på vad som ännu inte hänt.
Vad du kan göra av det här
Nästa gång du hör att elsystemet är robust är det värt tre följdfrågor. Mot vilken sorts påfrestning? Mätt på vilken tidsskala, en timme eller ett år? Och bygger måttet på vad som hänt förut eller på vad som kan hända härnäst?
De frågorna är inte skeptiska mot myndigheten. De är exakt de frågor myndigheten själv ställer i sin rapport.
Att mäta är alltid att välja vad som ska räknas. Ett system som ser perfekt ut i sina egna mätetal kan vara perfekt anpassat till en värld som just slutat finnas. Det gäller elnät, och det gäller ganska mycket annat.
Mer om hur det svenska elsystemet faktiskt hålls ihop finns i Strömmen som aldrig får stanna, och om avvägningen mellan oberoende och samarbete i Elsuveränitet – integration eller självförsörjning?.
Källor
- Energimyndigheten, Energiindikatorer 2026 - Energimyndigheten, En samlad analys och bedömning av energiomställningen, 15 mars 2026 - Energimyndigheten, Om energiindikatorerna - Energinyheter.se, "Energimyndigheten: fortsatt omställning krävs trots ett robust elsystem", 21 maj 2026
Vad tyckte du om artikeln?
