107 röster avgjorde ett mandat
Vänsterpartiet fick 10 814 röster i Dalarnas valkrets i riksdagsvalet 2026. Det räckte till ett mandat. Vem som skulle få det avgjordes av en enkel regel. Den kandidat som kryssas av minst fem procent av partiets väljare går före listordningen.
Fem procent av 10 814 är 541. Kandidaten på nionde plats, Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, fick 648 kryss. Han klarade spärren med 107 rösters marginal och tog platsen före partiets förstanamn. Mer än hälften av kryssen, 333 stycken, kom från hemkommunen Borlänge. Enligt Valmyndigheten var han en av bara åtta kandidater i hela landet som kom in i riksdagen tack vare personröster.
Nu utreder Riksenheten mot korruption misstänkt valfusk i Borlänge. Enligt uppgifter i medier ska förkryssade valsedlar ha delats ut och väljare ha erbjudits pengar. Ali nekar till inblandning, och enligt åklagaren hade ingen i september delgivits misstanke om brott. Utredningen får visa vad som hänt. Men fallet väcker en fråga som statsvetare har studerat i decennier: vilka delar av ett valsystem är billigast att manipulera?
Det som räknas är hur många röster du måste flytta
Statsvetaren Sarah Birch jämförde 2007 valfusk i 24 postkommunistiska länder. Hennes slutsats var enkel. Fusk lockar mest där få röster behövs för att ändra utfallet. I hennes material var det valkretsar med en enda vinnare, där ett fåtal röster kan avgöra hela valet.
Tänk nu på det svenska personvalet med samma logik. För att vinna ett riksdagsmandat åt ett parti behövs i storleksordningen 20 000 röster. För att flytta ett redan vunnet mandat mellan två kandidater i samma parti behövs bara fem procent av partiets röster i valkretsen. I Dalarna var det 541 kryss.
I kommunvalen blir siffrorna ännu mindre. Ett parti med 400 röster i en liten kommun har en spärr på 20 kryss. Den som vill styra vem som sitter i fullmäktige behöver alltså inte övertyga en hel kommun. Det räcker med en släkt, en förening eller ett kvarter. Riksdagsledamoten Ann-Sofie Alm (M) har i motioner pekat på just detta: för mindre partier kan vägen till femprocentsspärren vara kort.
Därtill kommer en detalj som gör personkrysset extra billigt. Köparen behöver inte få någon att byta parti. En väljare som ändå tänkt rösta på partiet kan lockas att lägga till ett kryss, och det kostar väljaren ingenting.
Valhemligheten läcker genom statistiken
Valhemligheten är det klassiska skyddet mot röstköp. Köparen kan inte se vad du lägger i kuvertet. Du kan ta emot pengarna och rösta som du vill. Varför fungerar röstköp då i så många länder?
Statsvetaren Miguel Rueda vid Emory University gav 2017 ett svar som bygger på data från Colombia. Mellanhänderna som köper röster behöver inte kontrollera enskilda väljare. De väntar på det publicerade resultatet och betalar ut beroende på hur gruppen röstade. Rueda fann att röstköpen var vanligare där vallokalerna hade färre väljare, alltså där resultaten redovisades för små grupper. Han kallar det kollektiv övervakning: den enskilda rösten är hemlig, men gruppens röst är det inte.
Personkrysset gör den övervakningen skarpare. En kandidat långt ner på listan får normalt nästan inga kryss. Om en köpare har betalat femtio personer i ett område och kandidaten får tre kryss där, vet köparen att affären inte hölls. Om kandidaten får femtio vet köparen att den gjorde det. Ett okänt namn fungerar som ett kvitto.
Det betyder inte att ojämnt fördelade kryss är ett tecken på fusk. Kandidater med stark lokal förankring får nästan alltid flest kryss hemma, och i Dalarna kryssades Ali i alla kommuner, från 3 kryss i den minsta till 333 i Borlänge. Poängen är att systemet ger en köpare ett verktyg som ett rent partival saknar.
Italien skar ner på kryssen
Italien är det tydligaste exemplet på hur ett personvalssystem kan kapas. Före 1990-talet kunde italienska väljare ge tre eller fyra preferensröster till kandidater inom samma parti. Med flera kryss kunde en väljare i princip sätta ihop en unik kombination av namn, en sorts signatur på valsedeln.
Kritikerna menade att systemet gav fäste åt interna maktgrupper och missbruk. Den 9 juni 1991 röstade 95,6 procent av de italienska väljarna för att bara tillåta en enda preferensröst. Forskare har senare kopplat preferensrösterna till det italienarna kallar voto di scambio, röster i utbyte mot tjänster. En utredning av antimaffiaåklagare i Neapel beskrev hur väljare fick ett ifyllt kryss på en kandidat som bara stod på listan i just den vallokalen. Fick kandidaten noll röster där hade väljarna brutit avtalet.
Statsvetarna Eric Chang och Miriam Golden har visat att mönstret är större än Italien. I en jämförelse av många demokratier fann de att system med personröster blir mer korruptionsutsatta ju fler mandat en valkrets har. Över ungefär 15 mandat per valkrets var korruptionen större med öppna listor än med stängda. Förklaringen är konkurrensen inom partiet. När kandidater i samma parti tävlar mot varandra blir det lönsamt att skaffa personliga resurser, lagliga eller olagliga.
Spärren är både skydd och måltavla
Den svenska femprocentsspärren finns delvis för att skydda partiernas listor mot små, organiserade grupper. Den gör att de flesta personkryss aldrig ändrar någonting. Men den skapar också en tydlig målsiffra. Den som vill flytta ett mandat vet exakt hur många kryss som krävs och kan räkna baklänges.
Debatten har gått åt motsatt håll. Liberaler har i återkommande motioner föreslagit att spärrarna ska avskaffas helt, för att ge väljarna mer makt över vem som representerar dem. Utan spärr blir personkrysset ännu billigare att köpa. Samtidigt protokollförs ogiltiga personröster inte på samma sätt som partiröster, vilket gör det svårare att upptäcka avvikelser i efterhand.
Det finns ingen fri lunch här. Ett valsystem som ger dig mer inflytande över vilka personer som väljs, ger också den som vill fuska ett mindre mål att sikta på. Samma avvägning finns i frågan om hur mycket väljare ska lita på politikernas vallöften: förtroende byggs av system som gör fusk dyrt, inte omöjligt.
Valprövningsnämnden och åklagaren ska nu pröva vad som hände i Borlänge. Den större frågan ligger kvar när de är klara: hur många kryss ska det kosta att byta ut en riksdagsledamot?
Källor
- Birch, S. (2007). Electoral Systems and Electoral Misconduct. Comparative Political Studies, 40(12). - Rueda, M. R. (2017). Small Aggregates, Big Manipulation: Vote Buying Enforcement and Collective Monitoring. American Journal of Political Science, 61(1), 163–177. - Chang, E. C. C. & Golden, M. A. (2007). Electoral Systems, District Magnitude and Corruption. British Journal of Political Science, 37(1), 115–137. - Cruz, C. (2019). Social Networks and the Targeting of Vote Buying. Comparative Political Studies. - Global Informality Project, UCL: Voto di scambio (Italy). - Folkomröstningen om preferensröster i Italien, 9 juni 1991 (valresultat). - SVT Nyheter och Dalademokraten, september 2026: rapportering om personvalet i Dalarna och förundersökningen i Borlänge. - Hurbra.se (2026): beräkning av personvalsspärren för V i Dalarnas valkrets. - Fokus (2026): Blir det omval nu? - Motioner till riksdagen: 2023/24:505 (L) om avskaffade personvalsspärrar och 2024/25:1982 (M) om tillit till valresultat. - Valmyndigheten: Överklaga ett valresultat.
Vad tyckte du om artikeln?
